27°C, familjeporträtt & att fylla garderoben med minnen

Hej kompisar!

Det är torsdag och det betyder Mamma och Ace dag! Jag älskar att vi alltid har en hel dag tillsammans bara vi två. Eller oftast är vi 3, Olive får ju vara med på ett hörn såklart.

Dock inte i dag faktiskt, vi fick gå till parken själva. Av den enkla anledningen att det var 27°C och strålande sol. Allt över 25°C är för varmt för lilla fislisan. Istället för att busa runt så lägger hon sig i skuggan med tungan utrullad som en rosa slips.

Så när det är så pass fint väder här i London (det händer inte så himla ofta) så går hon bara ut tidiga mornar och på kvällen.

Vårt hus håller både kyla och värme väldigt bra, så oftast är det helt ok temperatur inne. Och om inte så har hon en liten isväst vi kan lägga i frysen och sätta på henne. För att vara frenchie så andas hon väldigt bra och lider ändå mindre än många andra.

Förutom att gå till parken så hade vi fått i uppgift av förskolan att måla ett familjeporträtt att ta med in och visa upp nästa vecka. Ace är lite ung för att kunna måla mer än kludd just nu, så jag hjälpte lite. Eller jag målade det mesta och Ace fick lägga till den sista touchen (i form av något som ser ut som en spökkanin bakom oss…)

Så här fint blev vårt familjeporträtt. Som ni ser är jag ingen picasso, men det var mysigt att måla tillsammans, så det gör vi om snart igen. 

På den engelska bloggen pratar jag om att fylla sin garderob med minnen och så visar jag upp min fina militärjacka. Kika gärna in där om det låter intressant. 

Jag har en shellac paus just nu och när jag såg den här bilden så blev jag påmind om hur otroligt dålig jag är på att hålla efter mina naglar själv.

 

Monica Vinader, RewardStyle & att aldrig ha en dröm

Hej fina ni!

Det har varit en kul vecka hittills. I går var jag på ett fint event för Monica Vinader och I dag var jag på RewardStyle HQ (ett av världens största affiliate nätverk) och satt med i en panel och pratade mode.

Givetvis hållbart mode för min del.

Det är en svår balansgång att vara en influencer och samtidigt försöka att inte uppmuntra till för mycket konsumtion. Jag försöker hela tiden tänka efter och väga. Sen räknar jag även med att ni läsare är smarta nog att kunna göra val för er själva. Det är nog det som gör att det faktiskt funkar, balansen.

Som influencer får jag ju även ha en röst och i det läget kan jag ju påverka. Som att få ge förslag på hur affiliate nätverk kan jobba bättre med såna som mig som inte bara vill sälja sälja sälja.  Jag visar andra influencers att det visst går att inte alltid ha det nyaste och hetsa och samtidigt ha en karriär inom ämnet. Det är otroligt nyttigt.

Jag kände mig reflektiv och lite filosofisk när jag kom hem i kväll, så inlägget på den engelska bloggen handlar om hur jag aldrig riktigt har haft en dröm i livet.  Så kolla gärna in det inlägget. Kanske kan du relatera eller så är du precis tvärtom? Vi alla är så olika och det är ju bara härligt.

Nej, nu är klockan sent och jag ska hoppa i säng. I morgon är det torsdag och min och Aces dag tillsammans. Det ser jag fram emot.

 

En solig helg, bebis FOMO & nyhetsbrev

Hej fina ni! Hur har er helg varit?

Vi har hängt mycket i olika parker, besökt lekplatser och haft playdates med vänner. Det har varit fint väder så vi har passat på att träffa många kompisar utomhus. Det är helt galet hur många som bakar nummer 2 nu i vår vänskapskrets. Jag har nästan lite FOMO.

Jag säger nästan eftersom att jag inte riktigt är där ännu. Vår plan har alltid varit att ha minst 3 år mellan våra barn, baserat på min egen stora syskonskara och så att jag ska hinna jobba lite mellan. Och kan vi bara få ett så är vi nöjda med det med. Det är så många som ska hetsa att vi måste köra nu,nu, nu på grund av fertiliteten. Men för att vara helt ärlig så blir jag ännu mindre sugen då och tänker att jag är så glad som har en perfekt liten pojke redan.

Nu börjar jag ju faktiskt mitt nya jobb på Måndag.

Jag fick kontraktet i dag, har skickat över det till min jurist och så fort jag har skrivit på så kan jag berätta vad det faktiskt är som jag ska syssla med två daga i veckan. Jag själv hatar hemligeter, men så blir det ibland. Men snart så.

Det är så kul att se hur många av er svenska läsare som har hittat till den engelska bloggen.

Jag försöker just nu att köra båda parallellt, men har slutat att lägga upp inläggen dubbelt. Det blir lite mindre, mer personliga inlägg här och lite större, mer djupgående inlägg där.

Bland annat skrev jag om hur glad jag är att trenden har ändrats när det kommer till ”fast fashion” och att alltid ha det ”senaste” i ett inlägg här igår. 

Även måndagslistan har hoppat över till den engelska bloggen nu. Ni kan hitta veckans mantra, affirmation, fokus och inspiration här. 

En annan grej man kan göra på den engelska bloggen, men inte på denna är att skriva upp sig så att man får ett newsletter varje vecka. Det är helt enkelt en liten sammanställninga av inläggen jag har lagt upp och så kan man klicka på det man tycker är intressant. Internationellt är det väldigt vanligt att ha det så och jag fick en riktig överraskning när jag såg hur många som hade skrivit upp sig. Kul med något nytt!

Nu ska jag laga lite pasta och titta på en film. Garth jobbar sent och Ace har precis slocknat inne i sitt run. Olive ligger redan på soffan och snarkar högt. Vi hörs igen i morgon finaste ni!

 

Smink över 30, Olives hälsa & flygmyror

Torsdag och det blir ett snabbt hej idag.

Jag har precis skrivit ett långt inlägg på den engelska bloggen om min syn på smink när jag är över 30 och skillnaden då mot nu. 

Torsdagar är min dag med Ace, så det finns inte så mycket tid att blogga mer än efter middagen. Så jag satsade på ett välskrivet inlägg istället för två halvdanna som det så lätt blir annars.

Vi har varit hos veterinären och fått tillbaka Olives tester. Allting såg bra ut, hon var lite låg i kalium. Men det var inget de var oroliga över eller trodde kunde ha gett henne anfallet. Istället tror de att hon har lindrig epilepsi. Om hon får anfall med några månader mellan så ser de ingen anledning att medicinera henne. Det är bara om det blir mer frekvent som det är värt att prova.

Jag hoppas givetvis på att hon aldrig kommer att ha fler anfall. Men med tanke på att hon redan har haft två så har jag gjort så mycket research som jag kan (och har pratat med många av er) om hur man hanterar anfallen när de händer.

Just nu mår hon bra i alla fall och vi har lekt hela dagen i trädgården. Ace och Olive har så himla kul med vattenslangen. Ace skrattar till han kiknar. Något annat som var galet fascinerande för hans lilla sinne var att vårt svartmyrbo i en av krukorna helt plötsligt började krylla av flygmyror. Jag har nog aldrig sett någon bli så glad av flygande kryp tidigare.

Det är så fint hur de är så öppna för allt när det är små. Myror är coola och intressanta, inte äckliga eller jobbiga. Det bästa var när en eller två landade på honom. Hans ögon bara lyste.

När förlorar vi den synen på världen? Är det i tonåren eller till och med tidigare?

Jag hoppas att ni har haft en toppendag och att ni också har fått se massor med coola flygmyror. 

 

Lite kul ska man ha med!

När jag plåtade med Ida senast så bestämde vi oss för att inte ha en plan utan bara göra vad vi kände för och ha lite kul.

Ida är ju egentligen modefotograf, så hennes stil är lite mer edgy än min. Så det blir riktigt roligt när vi båda bara bestämmer för att strunta i hur saker ska se ut och har kul istället.

Jag har kommit till en ”fuck it” fas i livet.

Jag orkar liksom inte ta allting så himla allvarligt runt blogg och Instagram längre. Anledningen till att jag började med social media är för att det var skoj. Ibland känns det som om jag har tappat den känslan. Det är viktigare att vi har kul och är kreativa än att fokusera på vad som ”funkar”. Det finns så mycket perfekta tillrättalagda bilder där ute i världen ändå.

I dag har jag jobbat hemifrån och sedan gått på yogan första gången på flera månader. Jag har en känsla av att jag kommer att vara en smula stel i morgon. Men det kändes väldigt bra.

Jag hade på mig mina nya träningskläder från NUSA som är gjorda av gamla återvunna fisknät. Så jäkla bra idé! Jag ska ta lite ordentliga bilder och lägga upp så att ni får se dem lite bättre. Men man ser en liten tjuvkik på mina stories i dag.

På den engelska bloggen hittar ni mitt ett-plagg-i-månaden köp för Juni. Det är något som 90% av de jag frågade inte tyckte att jag skulle köpa. Lite kul ändå! Jag kände att det var rätt för mig, så jag köpte det ändå.

Ni kan se precis vad det är här. 

Just nu har Ace picnic i trädgården med Cathy, Olive och alla sina nallar. De dricker té, äter riskakakor och sjunger sånger. Så himla sött.

Alla vi 3 har sån tur som har Cathy. Hon och hennes syster var de som kom till undsättning när Olive hade sitt anfall. Jag vet inte vad jag hade gjort annars. Det är en sak att Olive fick ett anfall, men att det var i lekparken där jag även hade Ace med gjore det riktigt klurigt.

Jaja, slutbabblat. Ha en underbar kväll fina ni!

Min svarta topp kommer från Coast (annonslänk) och solglasögonen från det Italienska märket Glassing. Foto – Den eminenta Ida Zander. 

 

Hej Tisdag & Kroppen efter graviditeten och varför jag är trött på att vara tacksam

Ida sjöstedt baddräkt - På den engelska bloggen har jag skrivit lite on kroppen efter graviditeten och varför jag är så trött på att behöva vara tacksam hela tiden

Tisdag och jag har haft en ganska skön dag faktiskt.

Jag jobbade från Megan’s i morse. Drack deras coconut latte, svarade på emails och njöt av att ha ett par timmar för mig själv. Megan’s är så himla fint inrett, så det är verkligen mysigt att sitta där.

Efter det hämtade jag Ace och tog honom till doktorn. Ace har en liten knöl på ett privat ställe som vi är lite oroliga över. Så nu har vi fått remiss till sjukhuset på fredag. Förhoppningsvis är det inte allvarligt. Doktorn i dag hade i alla fall ingen aning alls om vad det kunde vara.

Jag passade på att ge mig själv lite tid att slappna av och titta på skit-tv på Netflix när Ace tog sin tupplur. Han sover mellan 2-3 timmar mitt på dagen. Oftast jobbar jag under den tiden, men i dag kände jag verklgen bara för att sitta och inte tänka ett tag. Lite som en väldigt lat meditation, för jag kan inte ens minnas vad det var jag faktiskt tittade på.

Jag ska börja på mitt nya jobb den 15e Juli, så det är snabba puckar. Jag hatar att vara kryptisk, men snart kan jag berätta vad det är jag ska göra.

På den engelska bloggen har jag skrivit lite on kroppen efter graviditeten och varför jag är så trött på att behöva vara tacksam hela tiden. Ni hittar det inlägget här. 

Min baddräkt och örhängen kommer från Ida Sjöstedt. Ni hittar dem här. (gåvor)

 

Måndagslistan 1 Juli

Hej kompisar, hur mår ni?

Jag har haft en spännande dag. Jag var nämligen på möte på mitt nya jobb. Jag har inte skrivit kontrakt ännu, men så fort allting är påskrivet och klart ska jag berätta mer om vad jag kommer att ha för mig 2 dagar i veckan från och med mitten av Juni.

Det är inom samma branch som jag är i nu, fast på andra sidan. Väldigt spännande!

Jag hade verkligen inga planer på att skaffa mig ett jobb, det här har verkligen bara ramlat i mitt knä. Det visar att man inte vet vad som kommer att hända i framtiden. Helt plötsligt kommer något nytt runt hörnet.

Ganska härligt ändå? Att inte se livet som en rak väg, utan att det är mer som en stig med olika förgreningar som man kan välja håll på. Kompassen är magkänslan och i slutet hamnar vi där vi hamnar och det blir bra oavsett.

Istället för att jag ska skriva dubbla måndagslistor så tänkte jag testa att bara skriva den engelska och så kan ni klicka här för att läsa det inlägget. Jag tänkte att vi kan se hur det går och om det känns någorlunda bekvämt. 

 

Min helg – Värmebölja, plaskdamm & världens minsta snattare

Hej fina ni, hoppas ni har haft en härlig helg.

Tack för all vettig input om den engelska och svenska bloggen. Jag har inte bestämt något ännu, men om jag väljer att ta det här jobbet, så måste jag dra ner någon annanstans. Men jag har fortfarande lite tid på mig att fundera.

Jag ska dit och möta CEOn i morgon och prata lite mer runt rollen de har erbjudit mig.

Här i London har det varit 34°C den här helgen och vi har spenderat nästan all vaken tid antingen i trädgården eller i  en plaskdamm i Clapham Common. Det har varit en gudagåva att kunna ta Ace dit. Det är en stor pool där vattnet bara når oss vuxna upp till knäna. Men oj så kul det är för de små. (En efter en kom föräldrar och la sig raklånga i vattnet för att orka med i hettan, det är första gången jag har sett vuxna utan barn gå förbi och se genuint avundsjuka ut.).

Ace är besatt av sin lilla gula cyckel, så den kommer med var vi än går nu. Till och med i vattnet i poolen och i duschen… Det är den första grejen han verkligen har fäst sig vid förutom nappen och snuttefilten.

Han skulle promt åka på cyckeln till butiken häromdagen. Det tog oss över en timma att gå dit, handla och komma hem igen. Butiken ligger 5 minuter hemifrån… och till på köpet försökte busungen snatta två paket blåbär och cyckla ut genom dörren i full fart. Säkerhetsvakten fick sig ett gott skratt när han jagade honom ut på gatan.

Vi hade Ollie, Niamh och lilla Arthur över på BBQ i går. Det skiljer bara 3 månader mellan killarna och de går på samma förskola, så de hade superkul tillsammans. Vi hällde upp vatten i en stor plastlåda och så fick de bara och plaska så mycket de ville. Toppen!

Det ska bli riktigt fint väder här i London hela veckan. Inte 34°C som tur är, för det är lite väl att ta i. Men mer lagom. Hur är det hemma i Sverige?

Vi hörs i morgon med vår sedvanliga måndagslista. Njut av Söndagkvällen nu kompisar!

 

Usch så rädd jag blev!

Egentligen får man inte ta med sig hundar in i lekparken. Men vi var helt ensamma och jag bar Olive på armen. Vi klättrade, lekte och gungade. Precis när jag skulle sätta ner Olive en sekund bara för att kunna lyfta i Ace i gungan så vek sig plötsligt benen på henne.

Den här dagen blev inte alls rolig, usch!

Jag tog nämligen med mig Ace och Olive till paken som bara ligger några minuter från oss. Vi lekte med andra hundar, tittade på barn som spelade fotboll och Ace åkte runt på sin lilla cyckel. Vi avslutade med att gå till själva lekparken så att Ace skulle få leka av sig lite.

Egentligen får man inte ta med sig hundar in i lekparken. Men vi var helt ensamma och jag bar Olive på armen. Vi klättrade, lekte och gungade. Precis när jag skulle sätta ner Olive en sekund bara för att kunna lyfta i Ace i gungan så vek sig plötsligt benen på henne.

Först tänkte jag att hon hade gjort sig illa på något och nästa tanke var att hon hade slitit av knäsenan igen. Men sen började hon skaka. Usch, det var fruktansvärt. Hela hennes kropp började vrida på sig helt okontrollerat och det kom skum ut ur nosen. Hennes lilla ansikte blev som förvridet och hon andades i väldigt korta små stötar. Hon fick ett anfall.

Som tur var satt Ace i gungan, så jag kunde fokuser 100% på Olive utan att behöva oroa mig för att han skulle göra sig illa.

Jag satt med henne i knät och kunde inte komma på vem jag skulle ringa. Det finns ju liksom ingen djurambulans här. Varannan tanke var rationell och varannan var att ”nu dör hon” och ”vilken tur att jag är här om hon dör”.

Jag hade stött på vår hundvakt Cathy på vägen ner till parken, så det var henne jag ringde i panik. Som tur var hennes syster Annie som är utbildad djursköterska i området och kom springande med två andra hundar. Jag ringde även Olives veterinär.

Det var ett långt anfall, nästan 5 minuter och när hon äntligen började lugna ner sig och komma tillbaka till verkligheten igen så både kräktes hon och kissade på sig stackarn.

Annie hade sin bil precis vid parken, så vi packade in 3 hundar, Annie, Cathy (som hade hunnit komma ner) och Ace med cyckel in i bilen och åkte direkt till veterinären.

Som tur var så återhämtade Olive sig snabbt efter att anfallet hade slutat, så veterinären behövde inte ge henne något utan tog bara blodprover och gjorde en undersökning. Eftersom att hon inte hade varit för varm, lekt eller varit uppspelt på något sätt så tror de nu att hon kan ha epilepsi. Jag visste inte ens om att hundar kan få det!

Nu ligger hon här hemma på sin mysiga filt och helt som vanligt igen. Hon har ätit, druckit och vill leka. Men usch alltså, vilka hemska 5 minutrar det var. Jag vet vad man gör när en människa får ett anfall, men inte en hund. Om hon hade slutat andas, hur gör man mun-mot-mun på en fransk bulldog?

Jag är så otroligt glad att vi inte förlorade henne i dag och oavsett om det visar sig att hon har epilepsi eller inte så är jag så tacksam att det inte var värre.

Olive är verkligen som ett barn för mig, även fast hon är en hund. Och jag vet att hon kommer att dö en vacker dag, men jag är så tacksam att det inte blev idag. 

 

Svåra val i livet. Vad tycker ni?

Sluta blogga på svenska?

Som ni nog har märkt på senaste har jag mycket som händer i livet just nu.

Det är en hel del roliga grejer på g och jag försöker samtidigt få ordning på precis vad jag vill göra och ha i livet. Hitta min Ikigai.  Jag är i en stor förändringsfas för tillfället. Vissa år står livet still och andra så ändras typ allt på en gång.

Jag har insett att jag måste skala bort vissa saker för att få plats med andra. Jag kan inte göra allting jag vill, för det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket tid för det.

Det som jag verkligen har grubblat över de senaste månaderna är precis vad jag vill ha kvar och vad jag måste släppa.

Jag har alltid älskat att blogga. Det har varit en så himla härligt att både får skriva av sig och att ha kontakten med er. Jag började 2006 med bloggen ”Evert” (som låg på blogg.se och inte finns kvar längre). 2007 hamnade jag på Spotlife och sedan gick jag via Stureplan.se till Metro Mode och nu är jag hos United Influencers.

Det har knappt gått en dag under de senaste 12 åren som jag inte har bloggat. Jag har över 9200 inlägg här på bloggen. Helt galet ändå!

Ska jag sluta blogga på svenska?

Jag har aldrig sett bloggen som ”jobb” utan mest som kul. Visst har jag tjänat en slant då och då. Men jag har hållit så mycket hårdare på min integritet än vad som är vettigt för en business. Mest för att jag faktiskt har haft lyxen att göra det. Modellandet har alltid dragit in pengar, så då kan man vara petig.

Jag började blogga redan när jag bodde här i London. Så jag har haft en svensk blogg i London hela min bloggkarriär. Vi låg så himla långt före att 2007 fanns det inga engelska bloggar alls. Det har tagit till bara för ett par år sedan för mig att få bloggkollegor här i London. Innan dess var jag den där konstiga tjejen som skrev dagbok på nätet som ingen fattade varför.

Men nu de senaste två åren har marknaden dragit igång ordentligt även här och det är med råge! Det är riktigt kul att vara influencer i London just nu för det händer så galet mycket.

Om ni följer mig på Instagram så vet ni att jag hela tiden springer på möten med märken och andra roligheter nuförtiden. Jag får så mycket mer samarbetsförfrågningar härifrån än från sverige nu och den engelska bloggen växer varje vecka.

Det är som att jag har fått en nytändning på bloggandet bara för att det händer så himla mycket skoj.

Sluta blogga? Tess Montgomery

Däremot märks det att det är tvärtom i Sverige.

Bloggandet är på väg nedåt. Youtube och rörligt har tagit över och många bloggare lägger ner.

Jag tror att det har lite med åldern att göra faktiskt. Vi alla var ungefär lika gamla när vi startade och hade hur mycket tid som helst att lägga på att blogga (flera gånger om dagen) och att springa på events titt som tätt.

Nu när vi har vuxit upp och skaffar familjer så är tiden helt plötsligt så mycket mer dyrbar. Det går liksom inte riktigt att blogga som hobby längre. Kvalitén som är förväntad från läsarna är för hög för att det inte ska kosta att blogga.

Det är nog lätt att glömma bort att vi har omkostnader så som kameror, laptops, professionella fotografer, rekvisita och för att inte nämna dyrbar tid när barn är på förskolan och liknande. Då måste man verkligen känna att det är värt det.

Jag har börjat tänka lite smått på om det är vettigt för mig att behålla en svensk blogg längre. Jag har inte bestämt mig ännu, men jag är lite sugen på att satsa mer på den engelska bloggen istället.

Jag har även fått ett riktigt kul jobberbjudande inom branchen som jag är lite sugen på att ta. Och då skulle jag bara ha tiden att ha kvar en av bloggarna.

Det här inlägget är bara jag som tänker högt. Jag har inte bestämt mig för något ännu. Men hur känner ni? Skulle ni bli besvikna om ni var tvugna att läsa min blogg på engelska istället? Det blir ju en liten annan grej, men det skulle förenkla mitt liv så enormt att slippa blogga dubbelt.

För jag tycker ju att det är så himla kul att blogga fortfarande. Men det känns som att den svenska bloggen har nått sin potential. 

Jag använde de här bilderna till en helt annat ämne på den engelska bloggen. Jag pratar om skillnaden mellan att vara trendig och att ha stil. Ni kan läsa det inlägget här. 

Foto – Ida Zander.