Torsdag och det blir ett snabbt hej idag.

Jag har precis skrivit ett långt inlägg på den engelska bloggen om min syn på smink när jag är över 30 och skillnaden då mot nu. 

Torsdagar är min dag med Ace, så det finns inte så mycket tid att blogga mer än efter middagen. Så jag satsade på ett välskrivet inlägg istället för två halvdanna som det så lätt blir annars.

Vi har varit hos veterinären och fått tillbaka Olives tester. Allting såg bra ut, hon var lite låg i kalium. Men det var inget de var oroliga över eller trodde kunde ha gett henne anfallet. Istället tror de att hon har lindrig epilepsi. Om hon får anfall med några månader mellan så ser de ingen anledning att medicinera henne. Det är bara om det blir mer frekvent som det är värt att prova.

Jag hoppas givetvis på att hon aldrig kommer att ha fler anfall. Men med tanke på att hon redan har haft två så har jag gjort så mycket research som jag kan (och har pratat med många av er) om hur man hanterar anfallen när de händer.

Just nu mår hon bra i alla fall och vi har lekt hela dagen i trädgården. Ace och Olive har så himla kul med vattenslangen. Ace skrattar till han kiknar. Något annat som var galet fascinerande för hans lilla sinne var att vårt svartmyrbo i en av krukorna helt plötsligt började krylla av flygmyror. Jag har nog aldrig sett någon bli så glad av flygande kryp tidigare.

Det är så fint hur de är så öppna för allt när det är små. Myror är coola och intressanta, inte äckliga eller jobbiga. Det bästa var när en eller två landade på honom. Hans ögon bara lyste.

När förlorar vi den synen på världen? Är det i tonåren eller till och med tidigare?

Jag hoppas att ni har haft en toppendag och att ni också har fått se massor med coola flygmyror. 

När jag plåtade med Ida senast så bestämde vi oss för att inte ha en plan utan bara göra vad vi kände för och ha lite kul.

Ida är ju egentligen modefotograf, så hennes stil är lite mer edgy än min. Så det blir riktigt roligt när vi båda bara bestämmer för att strunta i hur saker ska se ut och har kul istället.

Jag har kommit till en ”fuck it” fas i livet.

Jag orkar liksom inte ta allting så himla allvarligt runt blogg och Instagram längre. Anledningen till att jag började med social media är för att det var skoj. Ibland känns det som om jag har tappat den känslan. Det är viktigare att vi har kul och är kreativa än att fokusera på vad som ”funkar”. Det finns så mycket perfekta tillrättalagda bilder där ute i världen ändå.

I dag har jag jobbat hemifrån och sedan gått på yogan första gången på flera månader. Jag har en känsla av att jag kommer att vara en smula stel i morgon. Men det kändes väldigt bra.

Jag hade på mig mina nya träningskläder från NUSA som är gjorda av gamla återvunna fisknät. Så jäkla bra idé! Jag ska ta lite ordentliga bilder och lägga upp så att ni får se dem lite bättre. Men man ser en liten tjuvkik på mina stories i dag.

På den engelska bloggen hittar ni mitt ett-plagg-i-månaden köp för Juni. Det är något som 90% av de jag frågade inte tyckte att jag skulle köpa. Lite kul ändå! Jag kände att det var rätt för mig, så jag köpte det ändå.

Ni kan se precis vad det är här. 

Just nu har Ace picnic i trädgården med Cathy, Olive och alla sina nallar. De dricker té, äter riskakakor och sjunger sånger. Så himla sött.

Alla vi 3 har sån tur som har Cathy. Hon och hennes syster var de som kom till undsättning när Olive hade sitt anfall. Jag vet inte vad jag hade gjort annars. Det är en sak att Olive fick ett anfall, men att det var i lekparken där jag även hade Ace med gjore det riktigt klurigt.

Jaja, slutbabblat. Ha en underbar kväll fina ni!

Min svarta topp kommer från Coast (annonslänk) och solglasögonen från det Italienska märket Glassing. Foto – Den eminenta Ida Zander. 

Tisdag och jag har haft en ganska skön dag faktiskt.

Jag jobbade från Megan’s i morse. Drack deras coconut latte, svarade på emails och njöt av att ha ett par timmar för mig själv. Megan’s är så himla fint inrett, så det är verkligen mysigt att sitta där.

Efter det hämtade jag Ace och tog honom till doktorn. Ace har en liten knöl på ett privat ställe som vi är lite oroliga över. Så nu har vi fått remiss till sjukhuset på fredag. Förhoppningsvis är det inte allvarligt. Doktorn i dag hade i alla fall ingen aning alls om vad det kunde vara.

Jag passade på att ge mig själv lite tid att slappna av och titta på skit-tv på Netflix när Ace tog sin tupplur. Han sover mellan 2-3 timmar mitt på dagen. Oftast jobbar jag under den tiden, men i dag kände jag verklgen bara för att sitta och inte tänka ett tag. Lite som en väldigt lat meditation, för jag kan inte ens minnas vad det var jag faktiskt tittade på.

Jag ska börja på mitt nya jobb den 15e Juli, så det är snabba puckar. Jag hatar att vara kryptisk, men snart kan jag berätta vad det är jag ska göra.

På den engelska bloggen har jag skrivit lite on kroppen efter graviditeten och varför jag är så trött på att behöva vara tacksam hela tiden. Ni hittar det inlägget här. 

Min baddräkt och örhängen kommer från Ida Sjöstedt. Ni hittar dem här. (gåvor)

Hej kompisar, hur mår ni?

Jag har haft en spännande dag. Jag var nämligen på möte på mitt nya jobb. Jag har inte skrivit kontrakt ännu, men så fort allting är påskrivet och klart ska jag berätta mer om vad jag kommer att ha för mig 2 dagar i veckan från och med mitten av Juni.

Det är inom samma branch som jag är i nu, fast på andra sidan. Väldigt spännande!

Jag hade verkligen inga planer på att skaffa mig ett jobb, det här har verkligen bara ramlat i mitt knä. Det visar att man inte vet vad som kommer att hända i framtiden. Helt plötsligt kommer något nytt runt hörnet.

Ganska härligt ändå? Att inte se livet som en rak väg, utan att det är mer som en stig med olika förgreningar som man kan välja håll på. Kompassen är magkänslan och i slutet hamnar vi där vi hamnar och det blir bra oavsett.

Istället för att jag ska skriva dubbla måndagslistor så tänkte jag testa att bara skriva den engelska och så kan ni klicka här för att läsa det inlägget. Jag tänkte att vi kan se hur det går och om det känns någorlunda bekvämt. 

Hej fina ni, hoppas ni har haft en härlig helg.

Tack för all vettig input om den engelska och svenska bloggen. Jag har inte bestämt något ännu, men om jag väljer att ta det här jobbet, så måste jag dra ner någon annanstans. Men jag har fortfarande lite tid på mig att fundera.

Jag ska dit och möta CEOn i morgon och prata lite mer runt rollen de har erbjudit mig.

Här i London har det varit 34°C den här helgen och vi har spenderat nästan all vaken tid antingen i trädgården eller i  en plaskdamm i Clapham Common. Det har varit en gudagåva att kunna ta Ace dit. Det är en stor pool där vattnet bara når oss vuxna upp till knäna. Men oj så kul det är för de små. (En efter en kom föräldrar och la sig raklånga i vattnet för att orka med i hettan, det är första gången jag har sett vuxna utan barn gå förbi och se genuint avundsjuka ut.).

Ace är besatt av sin lilla gula cyckel, så den kommer med var vi än går nu. Till och med i vattnet i poolen och i duschen… Det är den första grejen han verkligen har fäst sig vid förutom nappen och snuttefilten.

Han skulle promt åka på cyckeln till butiken häromdagen. Det tog oss över en timma att gå dit, handla och komma hem igen. Butiken ligger 5 minuter hemifrån… och till på köpet försökte busungen snatta två paket blåbär och cyckla ut genom dörren i full fart. Säkerhetsvakten fick sig ett gott skratt när han jagade honom ut på gatan.

Vi hade Ollie, Niamh och lilla Arthur över på BBQ i går. Det skiljer bara 3 månader mellan killarna och de går på samma förskola, så de hade superkul tillsammans. Vi hällde upp vatten i en stor plastlåda och så fick de bara och plaska så mycket de ville. Toppen!

Det ska bli riktigt fint väder här i London hela veckan. Inte 34°C som tur är, för det är lite väl att ta i. Men mer lagom. Hur är det hemma i Sverige?

Vi hörs i morgon med vår sedvanliga måndagslista. Njut av Söndagkvällen nu kompisar!

Den här dagen blev inte alls rolig, usch!

Jag tog nämligen med mig Ace och Olive till paken som bara ligger några minuter från oss. Vi lekte med andra hundar, tittade på barn som spelade fotboll och Ace åkte runt på sin lilla cyckel. Vi avslutade med att gå till själva lekparken så att Ace skulle få leka av sig lite.

Egentligen får man inte ta med sig hundar in i lekparken. Men vi var helt ensamma och jag bar Olive på armen. Vi klättrade, lekte och gungade. Precis när jag skulle sätta ner Olive en sekund bara för att kunna lyfta i Ace i gungan så vek sig plötsligt benen på henne.

Först tänkte jag att hon hade gjort sig illa på något och nästa tanke var att hon hade slitit av knäsenan igen. Men sen började hon skaka. Usch, det var fruktansvärt. Hela hennes kropp började vrida på sig helt okontrollerat och det kom skum ut ur nosen. Hennes lilla ansikte blev som förvridet och hon andades i väldigt korta små stötar. Hon fick ett anfall.

Som tur var satt Ace i gungan, så jag kunde fokuser 100% på Olive utan att behöva oroa mig för att han skulle göra sig illa.

Jag satt med henne i knät och kunde inte komma på vem jag skulle ringa. Det finns ju liksom ingen djurambulans här. Varannan tanke var rationell och varannan var att ”nu dör hon” och ”vilken tur att jag är här om hon dör”.

Jag hade stött på vår hundvakt Cathy på vägen ner till parken, så det var henne jag ringde i panik. Som tur var hennes syster Annie som är utbildad djursköterska i området och kom springande med två andra hundar. Jag ringde även Olives veterinär.

Det var ett långt anfall, nästan 5 minuter och när hon äntligen började lugna ner sig och komma tillbaka till verkligheten igen så både kräktes hon och kissade på sig stackarn.

Annie hade sin bil precis vid parken, så vi packade in 3 hundar, Annie, Cathy (som hade hunnit komma ner) och Ace med cyckel in i bilen och åkte direkt till veterinären.

Som tur var så återhämtade Olive sig snabbt efter att anfallet hade slutat, så veterinären behövde inte ge henne något utan tog bara blodprover och gjorde en undersökning. Eftersom att hon inte hade varit för varm, lekt eller varit uppspelt på något sätt så tror de nu att hon kan ha epilepsi. Jag visste inte ens om att hundar kan få det!

Nu ligger hon här hemma på sin mysiga filt och helt som vanligt igen. Hon har ätit, druckit och vill leka. Men usch alltså, vilka hemska 5 minutrar det var. Jag vet vad man gör när en människa får ett anfall, men inte en hund. Om hon hade slutat andas, hur gör man mun-mot-mun på en fransk bulldog?

Jag är så otroligt glad att vi inte förlorade henne i dag och oavsett om det visar sig att hon har epilepsi eller inte så är jag så tacksam att det inte var värre.

Olive är verkligen som ett barn för mig, även fast hon är en hund. Och jag vet att hon kommer att dö en vacker dag, men jag är så tacksam att det inte blev idag. 

Som ni nog har märkt på senaste har jag mycket som händer i livet just nu.

Det är en hel del roliga grejer på g och jag försöker samtidigt få ordning på precis vad jag vill göra och ha i livet. Hitta min Ikigai.  Jag är i en stor förändringsfas för tillfället. Vissa år står livet still och andra så ändras typ allt på en gång.

Jag har insett att jag måste skala bort vissa saker för att få plats med andra. Jag kan inte göra allting jag vill, för det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket tid för det.

Det som jag verkligen har grubblat över de senaste månaderna är precis vad jag vill ha kvar och vad jag måste släppa.

Jag har alltid älskat att blogga. Det har varit en så himla härligt att både får skriva av sig och att ha kontakten med er. Jag började 2006 med bloggen ”Evert” (som låg på blogg.se och inte finns kvar längre). 2007 hamnade jag på Spotlife och sedan gick jag via Stureplan.se till Metro Mode och nu är jag hos United Influencers.

Det har knappt gått en dag under de senaste 12 åren som jag inte har bloggat. Jag har över 9200 inlägg här på bloggen. Helt galet ändå!

Jag har aldrig sett bloggen som ”jobb” utan mest som kul. Visst har jag tjänat en slant då och då. Men jag har hållit så mycket hårdare på min integritet än vad som är vettigt för en business. Mest för att jag faktiskt har haft lyxen att göra det. Modellandet har alltid dragit in pengar, så då kan man vara petig.

Jag började blogga redan när jag bodde här i London. Så jag har haft en svensk blogg i London hela min bloggkarriär. Vi låg så himla långt före att 2007 fanns det inga engelska bloggar alls. Det har tagit till bara för ett par år sedan för mig att få bloggkollegor här i London. Innan dess var jag den där konstiga tjejen som skrev dagbok på nätet som ingen fattade varför.

Men nu de senaste två åren har marknaden dragit igång ordentligt även här och det är med råge! Det är riktigt kul att vara influencer i London just nu för det händer så galet mycket.

Om ni följer mig på Instagram så vet ni att jag hela tiden springer på möten med märken och andra roligheter nuförtiden. Jag får så mycket mer samarbetsförfrågningar härifrån än från sverige nu och den engelska bloggen växer varje vecka.

Det är som att jag har fått en nytändning på bloggandet bara för att det händer så himla mycket skoj.

Däremot märks det att det är tvärtom i Sverige.

Bloggandet är på väg nedåt. Youtube och rörligt har tagit över och många bloggare lägger ner.

Jag tror att det har lite med åldern att göra faktiskt. Vi alla var ungefär lika gamla när vi startade och hade hur mycket tid som helst att lägga på att blogga (flera gånger om dagen) och att springa på events titt som tätt.

Nu när vi har vuxit upp och skaffar familjer så är tiden helt plötsligt så mycket mer dyrbar. Det går liksom inte riktigt att blogga som hobby längre. Kvalitén som är förväntad från läsarna är för hög för att det inte ska kosta att blogga.

Det är nog lätt att glömma bort att vi har omkostnader så som kameror, laptops, professionella fotografer, rekvisita och för att inte nämna dyrbar tid när barn är på förskolan och liknande. Då måste man verkligen känna att det är värt det.

Jag har börjat tänka lite smått på om det är vettigt för mig att behålla en svensk blogg längre. Jag har inte bestämt mig ännu, men jag är lite sugen på att satsa mer på den engelska bloggen istället.

Jag har även fått ett riktigt kul jobberbjudande inom branchen som jag är lite sugen på att ta. Och då skulle jag bara ha tiden att ha kvar en av bloggarna.

Det här inlägget är bara jag som tänker högt. Jag har inte bestämt mig för något ännu. Men hur känner ni? Skulle ni bli besvikna om ni var tvugna att läsa min blogg på engelska istället? Det blir ju en liten annan grej, men det skulle förenkla mitt liv så enormt att slippa blogga dubbelt.

För jag tycker ju att det är så himla kul att blogga fortfarande. Men det känns som att den svenska bloggen har nått sin potential. 

Jag använde de här bilderna till en helt annat ämne på den engelska bloggen. Jag pratar om skillnaden mellan att vara trendig och att ha stil. Ni kan läsa det inlägget här. 

Foto – Ida Zander.

Något jag tycker är otroligt viktigt, inte bara på sommaren utan året om är solskydd.

Som ni nog vet vid det här laget så är solen inte vår kompis. Visst får vi en fin brun färg, men den försvinner och lämnar kvar tråkigheter som fläckar, linjer och ojämnt pigment (för att inte tala om hudcancer!). Att sola är ett kortsiktigt sätt att bli ”snyggare” men långsiktigt så gör det precis tvärtom och kan även skada vår hälsa till på köpet.

Därför är solskydd så otroligt viktigt.

Jag provar alltid nya produkter varje gång jag åker till solen eller på annat sätt kommer att bli exponerad för uv strålar. Jag ser det som en del av mitt jobb här på bloggen. Även om vi sitter i skuggan med en stor hatt och kläder på oss, så nås vi av solens strålar. Så jakten på det perfekta solskyddet pågår ständigt.

När vi var i Sydafrika nyligen hade jag med mig 3 produkter:

– Ett solskydd för kroppen.

Den här gången blev det Vichy Idéal Soleil faktor 30.* (-annonslänk)Det är som en lätt olja man sprayar på kroppen och smörjer in. Jag tycker att den känns återfuktande, lätt och luktar gott. Jag hade missat lite när jag smörjde in min egen rygg en av dagarna och hade ett snitsigt fingermärke från solen på min rygg. Det tar jag som ett bevis på att det här solskyddet, trots att det är så pass lätt ändå funkar som det ska. Det är utan tvekan mitt nya favoritsolskydd för kroppen.

– Ett fysiskt solskydd för ansiktet när vi var på stranden.

Jag valde The Ordinary mineral UV filter faktor 30 (- annonslänk, slutsåld, men värd att bevaka).

Vi pratar ofta om fysiska och kemiska solskydd. De båda skyddar mot solen, men på lite olika sätt och dessa sätt är olika effektivt. Ett fysiskt solskydd lägger sig ovanpå huden och reflekterar bort UV strålningen. Det positiva är att det är ett riktigt bra skydd. Det negativa är att det oftast lämnar en vit hinna över huden.

Personligen använder jag alltid fysiska solskydd när jag ska befinna mig i direkt solljus och struntar i att jag blir vit, eller sminkar över det lite lätt. Jag tycker att denna produkten från The Ordinary är riktigt bra, min hud blev inte överbelastad trots att konsistensen är ganska tjock.

Jag kände faktiskt att jag kunde lita på den så mycket att jag använde den på Ace’s ansikte de dagarna när vi inte var på stranden (Han fick faktor 50 och uv dräkt på stranden).

– Ett kemiskt solskydd till dåligt väder eller året om.

Jag använder Elemis Daily Defence spf 30 (- annonslänk) varje dag året om.

Här i London tycker jag att den räcker en vanlig vardag. Den glider på efter mina krämer och innan sminket utan problem.  Denna typ av solskydd fungerar med hjälp av kemikalier som omvandlar strålningen och gör den mindre farlig. Det är viktigt att komma ihåg att kemiska solskydd är bra, men inte riktigt lika bra som fysiska. Men om man är som jag och vill ha solskydd i ansiktet varje dag året om så funkar det inte riktigt att konstant ha en vit hinna över ansiktet. Så då är kemiska solskydd ett bra alternativ.

Om du inte är en ”solskyddsperson” så tycker jag att du ska testa Elemis variant, mest för att den känns som vilken kräm som helst på huden och gör hela processen väldigt okomplicerad.

Tyvärr var min familj urusel på solskydd när jag växte upp. Det var nästan tävling om vem som kunde bli brunast. Och om man var röd och bränd, då hade man ”fått färg”. Det är något jag får sota för nu i vuxen ålder. Jag har mycket fräknar och även nu efter graviditeten en del fula pigmentfläckar. För min del handlar det mest om att inte göra problemen värre och så ska jag faktiskt testa laser på de större områdena med pigmenförändringar.

Så om du har turen att ha hud som inte har blivit lika påverkad av solen, ta hand om den. Och om du är som jag, se till att det inte blir värre.

Vi kan spendera hur mycket pengar som helst på kläder som vi kan ta av. Men av någon anledning är vi riktigt dåliga på att prioritera huden, som vi har på oss 24/7.

Nu vill jag ha tips på solskydd från er, gärna faktor 30 eller högre.

*Den här produkten är en gåva från Vichy

Choklad, champagne och en Bentley – Ibland behöver man få lyxa till det lite.

Häromdagen hörde min vän Louis Nicolas Darbon av sig (han som har skissat den fina bilden på mig som så många av er har frågat om) och undrade om jag var sugen på att komma med på en choklad och champagne provning.

Jag tror inte att han fattade hur rätt tidpunkt det var och hur klockrent det är att föreslå champagne och choklad just till mig. Jag är inget jättefan av alkohol, men när jag väl dricker så blir det champagne eller fin gammal rom. Varje kväll tar jag dock fram ett par rutor mörk choklad efter middagen. Det är min belöning för dagen. Så champagne och choklad tillsammans är en riktig fullträff i min väld.

Jag hade haft en ganska hektisk förmiddag med Ace som bestämde sig för att hoppa och rulla i de absolut lerigaste pölarna i hela parken. Så jag var i stort behov av lite lyx just den dagen.

Det blev en gansk stark kontrast att bara någon timma senare sitta i en sprilland ny Betley Continental GTC susande genom London mot Regent’s park och Taste of London.

Visst är det en vacker grön färg på bilen? Den hade till och med en inbyggd massagestol i sätet. Fatta hur lyxigt det är?!

Taste of London är en matfestival som äger rum lite då och det är verkligen supertrevligt att gå dit. Massor med olika restauranger, spritmärken, bagare, cafeer och liknande går ihop och har små pop ups. Där kan man gå runt och bara äta, dricka och insupa stämningen. Man kan även delta i matlagningsklasser och diverse lekar och annat skoj om man känner för det.

Om ni bor här i London och inte har varit på Taste of London än, så tycker jag att ni ska kika in deras hemsida. 

Vårt mål var specifikt Firetree chocolates lilla pop-up.

De specialiserar sig på riktigt lyxig mörk choklad från olika vulkanöar. När vi kom dit fick jag direkt ett glas Tattinger i handen och så började provningen.

Firetrees choklad har olika smaknoter som finns illustrerade på insidan av förpackningen när man öppnar den. Så man vet vad man kan förvänta sig och riktigt kan suga på chokladbiten och känna efter vad den smakar.

Det jag tyckte var allra mest intressant är att alla de olika chokladsorterna smakade väldigt olika utan att ha tillsatta smakämnen. Alla smaknoterna kommer från själva bönan som i sin tur har sugit upp dem från jorden.

Det verkligen jättecoolt att känna smaken av honung eller körsbär utan att den ingrediensen ens fanns i chokladen. Det kändes lite som en vinprovning på det sättet.

Jag fick med mig en kaka av varje sort hem och Garth körde en egen liten provning sen på kvällen och var lika förundrad han. Garth är nog ännu mer av en chokladälskare än vad jag är så jag har fått vara stenhård på att det här inte är choklad som ska inhaleras. Det är dyr och fin choklad som ska avnjutas långsamt.

Firetree chocolate kostar £8 per kaka, så lååååångsamt är ordet.

Det är så viktigt att ha små kontraster i livet. Det är klart att det är kul att vara mamma och leka i parken, bli lerig och busa runt. Men det är även kul att få åka Bentley, äta lyxchoklad, dricka champagne och gå på matfestival då och då.

Hade jag gjort en av dem hela tiden så hade jag nog tröttnat. Charmen finns i balansen.

Tack Louis, Bentley och Firetree för en riktigt trevlig eftermiddag. Den här mamman behövde verkligen en lyxig paus från vardagen.

*Det här eventet var en gåva från Bentley och Firetree.

Midsommarhelgen är över och jag gissar att många av er har gått på semester?

Vi har faktiskt inte så mycket planerat den här sommaren. Vi ska till Sverige för att fira Aces kusin Harry’s 2-årsdag i slutet av Juli, men annars kommer vi att befinna oss i UK.

Det ska bli varmt och skönt, så vi tänkte passa på att hänga i trädgården och kanske ta en liten staycation någonstans utanför London. Det behöver inte vara mer flashigt eller komplicerat än så.

Den här veckan är full av möten för min del. Det har verkligen lossnat med hela influencerdelen för mig här i London nu. Jag ska träffa ett par agenter, klienter och ett nätverk inom de närmaste dagarna. De målen jag har satt upp närmar sig med stormsteg och allt hårt jobb har börjat ge frukt.

Jag har alltid varit så otroligt försiktig med vad jag vill sätta mitt namn på och förknippat mitt personliga varumärke med. Ni märker säkert att jag inte kör lika många samarbeten som många andra influencers av samma storlek. Det är inte för att jag inte får erbjudanden, jag accepterar helt enkelt färre.

Det har förstås gjort att jag tjänar mindre pengar. Men nu när jag börjar ”hitta rätt” så har jag inga gamla samarbeten som ligger och skaver eller hindrar mig från att jobba med märken som jag verkligen vill jobba med på ett helt annat långsiktigt sätt.

Det har varit värt att vänta, hålla på mig och tänka att det ska vara 100% rätt för att vara bra.

Ok, dags att fokusera, reflektera och sätta lite mål. Här är min mantra, vision och fokus den här veckan:

Veckans mantra – ”Slow and steady wins the race”. Jag uträttar saker i det tysta, sätter långsiktiga mål och jobbar på. Sen när jag når målen så kanske det verkar som om mina ”vinster” kommer från ingenstans, men det gör de verkligen inte. Jag är bara en smygare och jag trivs med det. Hellre sist hela rejset och sen överraska med att gå först över mållinjen.

Veckans affirmation – ”Nästan allt går att ändra”. Det här är inte specifikt för den här veckan är något som jag vill påminna er om. Ibland känns det som om att yttre omständigheter styr våra liv. Det är ofta en illusion. För saker kan hända oss, men det är i slutändan vi som väljer hur vi reagerar och det är vår reaktion som blir vår omständighet. Givetvis gäller det inte allt. Men ofta har vi ett val att se något som ett misslyckande eller en möjlighet. Jag försöker att tänka ”vad kan jag lära mig?” eller ”vad är i min makt att ändra på?” om något inte går som jag hade tänkt mig.

Veckans mål – Veckans mål är att på söndag ha valt vilka nätverk och om jag vill jobba med en agent här i UK. Då ska jag sätta mig och skriva om min businessplan och verkligen cirkla in mina mål de närmaste 6 månaderna.

Veckans dröm – Jag drömmer om att samarbeta med Net-A-Porters nya satsning ”Sustain”.  (annonslänk) Det vore så klockrent! Hållbart mode och kvalité i ett. Den som kan fixa den kontakten åt mig skulle jag vara tacksam för hela livet.

Veckans vision – ” En perfekt clean, nytt PB och jag känner mig stark och smidig i hela kroppen”. Jag är så trött på min Diastasis recti. Det har gått nästan 2 år sedan Ace föddes och den kommer inte att bli bättre nu. Det är inte hur det ser ut som stör mig, för om jag hade 100% platt mage förr, så är den 90% nu och det känns helt ok. Det är hur det känns och allt jag inte kan och får göra. Jag vill TRÄNA ordentligt igen.

Det är knappt att jag kan göra yoga och jag har fått nog. Jag behöver operera ihop musklerna, men då bör jag inte bli gravid igen. Vi vill ju ha ett barn till, så jag får helt enkelt försöka hålla ut till dess. Men det håller helt ärligt på att ta kål på mig. Jag har ju alltid tränat och nu får jag varken lyfta eller träna magen alls. Tänk på hur många övningar där man använder magen till. Inga situps, inga armhävningar, inga lyft, ingen planka… det blir bara springa, simma, dansa (försiktigt) och vissa yoga-övningar kvar. Suck!

Veckans fokus – Jag fokuserar på att organisera och rigga upp inför framtiden den här veckan. Jag jobbar bäst om jag har fasta rutiner, så jag passar på att slipa på dem nu när Garth är i Paris och jag bara har Ace att tänka på.

Veckans händelse – Det ska bli 30°C här hela veckan, så det är utan tvekan det bästa som händer jut nu. Jag ska fixa i trädgården, ta Ace till en utomhuspool och har lagt Olives isväst i frysen. Vi är redo för varmeböljan!

Lärdom från förra veckan – Man vet aldrig vad för kul som lurar runt hörnet. Just nu blir jag mig positivt överraskad nästan varje dag. Så kul!

Veckans vardagslyx – Jag har massor med riktigt lyxig choklad hemma från ett kul event jag gick på förra veckan (Ni som följer mig på Instagram vet nog vad det var). Men mer om det i ett inlägg senare i veckan.

Veckans Inspiration – Jag ramlade ner i ett svart blogg-hål häromdagen och kom upp först ett par timmar senare. Bloggen är inte flashig eller ens någorlunda fin. Men jag hittade flera intressanta artiklar om föräldrarskap som jag slukade. Ni hittar ”Barking up the wrong tree” här.

Vad är din veckas mantra, vision och fokus?

Min leopardtröja är gjord i ekologisk bomull och handmålad från det hållbara märket ”Keepers tees”. (gåva)