Usch så rädd jag blev!

Egentligen får man inte ta med sig hundar in i lekparken. Men vi var helt ensamma och jag bar Olive på armen. Vi klättrade, lekte och gungade. Precis när jag skulle sätta ner Olive en sekund bara för att kunna lyfta i Ace i gungan så vek sig plötsligt benen på henne.

Den här dagen blev inte alls rolig, usch!

Jag tog nämligen med mig Ace och Olive till paken som bara ligger några minuter från oss. Vi lekte med andra hundar, tittade på barn som spelade fotboll och Ace åkte runt på sin lilla cyckel. Vi avslutade med att gå till själva lekparken så att Ace skulle få leka av sig lite.

Egentligen får man inte ta med sig hundar in i lekparken. Men vi var helt ensamma och jag bar Olive på armen. Vi klättrade, lekte och gungade. Precis när jag skulle sätta ner Olive en sekund bara för att kunna lyfta i Ace i gungan så vek sig plötsligt benen på henne.

Först tänkte jag att hon hade gjort sig illa på något och nästa tanke var att hon hade slitit av knäsenan igen. Men sen började hon skaka. Usch, det var fruktansvärt. Hela hennes kropp började vrida på sig helt okontrollerat och det kom skum ut ur nosen. Hennes lilla ansikte blev som förvridet och hon andades i väldigt korta små stötar. Hon fick ett anfall.

Som tur var satt Ace i gungan, så jag kunde fokuser 100% på Olive utan att behöva oroa mig för att han skulle göra sig illa.

Jag satt med henne i knät och kunde inte komma på vem jag skulle ringa. Det finns ju liksom ingen djurambulans här. Varannan tanke var rationell och varannan var att ”nu dör hon” och ”vilken tur att jag är här om hon dör”.

Jag hade stött på vår hundvakt Cathy på vägen ner till parken, så det var henne jag ringde i panik. Som tur var hennes syster Annie som är utbildad djursköterska i området och kom springande med två andra hundar. Jag ringde även Olives veterinär.

Det var ett långt anfall, nästan 5 minuter och när hon äntligen började lugna ner sig och komma tillbaka till verkligheten igen så både kräktes hon och kissade på sig stackarn.

Annie hade sin bil precis vid parken, så vi packade in 3 hundar, Annie, Cathy (som hade hunnit komma ner) och Ace med cyckel in i bilen och åkte direkt till veterinären.

Som tur var så återhämtade Olive sig snabbt efter att anfallet hade slutat, så veterinären behövde inte ge henne något utan tog bara blodprover och gjorde en undersökning. Eftersom att hon inte hade varit för varm, lekt eller varit uppspelt på något sätt så tror de nu att hon kan ha epilepsi. Jag visste inte ens om att hundar kan få det!

Nu ligger hon här hemma på sin mysiga filt och helt som vanligt igen. Hon har ätit, druckit och vill leka. Men usch alltså, vilka hemska 5 minutrar det var. Jag vet vad man gör när en människa får ett anfall, men inte en hund. Om hon hade slutat andas, hur gör man mun-mot-mun på en fransk bulldog?

Jag är så otroligt glad att vi inte förlorade henne i dag och oavsett om det visar sig att hon har epilepsi eller inte så är jag så tacksam att det inte var värre.

Olive är verkligen som ett barn för mig, även fast hon är en hund. Och jag vet att hon kommer att dö en vacker dag, men jag är så tacksam att det inte blev idag. 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 kommentarer

  1. Min förra hund hade epilepsi. Tack vara rätt dosering på medicinen kom de bara en gång per år men jag trodde varje gång han skulle dö…krampade, kissade på sig och det kom fragda ur munnen…slutligen dog han i en attack som 11 år gammal men enligt veterinären kan det ha funnits även någon annan bakomliggande orsak. Hemsk sjukdom 🙁

  2. Usch, så hemskt! Vilken tur att du var där och de andra i närheten så att ni kunde få hjälp. En kollega till mig har också en hund med epilepsi som får medicin. Medicinen har fungerat väldigt bra, så hoppas ni kan få samma hjälp!

  3. Usch vad hemskt! Förstår precis hur du känner, vilken tur att det gick bra ❤️

  4. Hej tess, Man gör mun mot mun precis som hos en människa, skönt att det ändå gick bra!
    Jag vet att ni älskar Olive men jag arbetar aktivt som veterinär för att förbjuda avel på Fransk bulldog eftersom det är en ras som har så otroligt mycket problem dels med andningen för att deras nos är för kort men även hus problem och epilepsi.. tyvärr vet dom flesta inte detta när dom väljer denna rasen.