Bildbomb – Hluhluwe Umfolozi Park

Hluhluwe Umfolozi – smaka på den meningen ett tag. 

Givetvis uttalas det inte alls som det låter utan mer som ”shlashlui umfolozi”.

Den här fina parken har i alla fall varit vårt hem under de senaster 3 dagarna. Och vilket äventyr vi har haft. Vi hyrde en av deras små safari-camps mellan 3 par och inkluderat i priset är en ranger och en kock. Det låter lyxigt, men är ändå hyfsat basic och inte superdyrt.

Är ni redo för en bildbomb?

Det som jag tycker är lite läskigt med just den här parken är att det inte finns några stängsel runt camp. Alltså alla vilda djur promenerar in och ut mellan hyddorna som det vill. Vi hade elefantbajs precis utanför vårt lilla hem…

Men guiden försäkrade oss om att de djuren som skulle vara farligast (förutom elefanter eller bufflar då) inte är så sugna på att vara där människor är. Så de har aldrig haft lejon eller leoparder inne bland husen. Det kändes ändå lite tryggare när man har en liten person, som skulle vara ett väldigt mumsigt mellanmål för ett kattdjur med sig.

Dock fick vi rådet att alltid stå nära honom när han var utomhus, för säkerhets skull. Ace tyckte nog att jag var lite underlig som helst plötsligt var skuggade honom vart han än gick.

Från vårt område kunde vi antingen köra runt och leta efter djur eller promenera ut på safari med vår beväpnade ranger. Ace var för lite för att få följa med ut, så vi turades om att gå ut på safari till fots på morgonen. Det räckte dock gott och väl för honom att se djuren från bilen.

Det gäller verkligen att ha en bra guide om man ska promenixa i en nationalpark och som tur var hade vi en. Det var faktiskt inte ett enda tillfälle då någonting kändes läskigt eller osäkert.

På dagen var det kanske 26°C, så väldigt varmt och skönt, men på natten föll det ner till 11°C och då även inne i våra små hyddor. Så Ace fick sova i min säng för att inte bli för kall. Vi som vanligtvis inte sover tillsammans tyckte att det var riktigt mysigt att ligga nära för ovanlighetens skull. Att gå upp på morgonen var däremot riktigt ruggigt, men så fort solen tittade fram så blev det varmt nog för t-shirt och shorts igen.

 Vi hade faktiskt en liten läskig första natt då Ace helt plötsligt fick hög feber och frossa.

Som tur var hade jag packat ner paracetamol och efter en del dividerande runt om hur vi skulle kunna få tag i en doktor mitt i natten, i en milsvid nationalpark, ute i afrikanska bushen, helt utan mottagning på våra telefoner och där de skjuter på bilar som åker på natten för att de tror att det är tjuvjägare, så gick äntligen febern ner. Fy vad läskigt det var! Jag har nog aldrig varit så orolig för Ace förut.

Det är givetvis alltid en risk att åka iväg sådär, men vilken himla otur att han skulle bli sjuk just precis då.

Nästa morgon vaknade han dock upp och mådde toppen igen, så han hade nog bara åkt på någon bacill på flyget. Nu kommer jag att ha paracetamol för barn med mig vart vi än åker i fortsättningen, utan det hade det varit kris på riktigt.

Förutom att han blev sjuk, ganska kall på natten och hade en mamma som sin skugga hela tiden så tyckte Ace att det var riktigt kul att vara med. Han älskade grisarna (vårtsvinen), aporna, babianerna, noshörningarna och hästarna (zebror).

Vi såg faktiskt riktigt mycket djur, trots att vi hade en liten snackis i bilen som tjöt av förtjusning så fort ett djur kom nära. . Hela 13 noshörningar, ett gäng elefanter, massor med apor, vårtsvin, babianer, zebror, någon giraff, massor med impala, waterbuck, gnuer, bufflar och så hörde vi både lejon och hyena på avstånd. Inte illa ändå.

Vanligtvis hade jag blivit lite besviken över att inte ha sett några kattdjur, men för att vara helt ärlig så var det ganska skönt att inte vara nära dem med Ace. Vi hade tillräcklig med spänning och drama ändå. 

Summan av hela erfarenheten är att safari är fantastiskt, det är så fint och lärorikt att se djuren där de faktiskt hör hemma.

Ace tyckte att det var jättekul, men jag hade nog hellre väntat några år med att ta med honom till just den här typen av ställe. Ett camp med elstängsel och värme i hyddorna hade varit mer passande för hans ålder och bra mycket lättare för oss som föräldrar.

Jag gick och la mig med honom klockan 8 på kvällen för att hålla honom varm, så jag missade större delen av att sitta runt brasan och umgås med de andra. Vilket var lite tråkigt. Men det finns tid för sånt senare i livet. Jag tänker alltid att det bara är några år som han kommer att vara liten och då jag måste ge upp vissa saker. Men det kan jag ta igen senare i livet, den här fasen är kort.

…men visst är han söt i sin lilla safari outfit! Den hade jag nog inte fått på honom om några år.

Nu är vi tillbaka i Durban igen och i morgon ska vi åka till stranden för första gången. Både jag och Ace älskar havet, så det ser jag verkligen fram emot. Safari och Hluhluwe Umfolozi var toppen, men nu ska det bli skönt med ett lugnt och förhoppningsvis drama-fritt avslut på semestern. 

Min fina t-shirt med leoparden är handmålad och kommer från Keeper tees. Det är ett litet märke som fokuserar just på handmålade t-shirts och tröjor som är hållbart producerade i ekologisk bomull. Jag älskar både kvalitén och passformen på den här modellen. De donerar även £5 till ”Children on the edge” från varje plagg sålt. Väldigt fint och vettigt tycker jag. Heja hållbara klädmärken!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 kommentarer

  1. Så häftigt och fint!

  2. Vilket äventyr och vilken söt liten safarikille!