Ensamförälder, kontrollbehov & rutiner

Ensamförälder i en vecka, kontrollbehov i livet & småbarnsrutiner

Nu är jag ensam förälder hemma med Ace i nästan en vecka. 

Det låter tufft, och det är klart att det blir lite mindre sömn för min del. Men i övrigt så gör det faktiskt inte så stor skillnad på vardagarna. Det är mer på helgen som det känns att man är själv.

Jag är en rutinmänniska med ett ganska stort kontrollbehov och det rimmar väldigt väl med att ha ett barn i den här åldern. (På engelska kallas de ”toddlers” vad heter det på svenska? Han är liksom ingen bebis längre, men inte heller ett barn.)

Ace är som skalman. Han vaknar vid 6.00 och vill ha mjölk i flaska, sen somnar han om till 7.30 ungefär. Vid 8.00 blir det frukost, snack vid 10.00, lunch vid 12.00, tupplur mellan 13.00-15.30(ibland 16.00), snack när han vaknar, middag vid 18.00, bad 18.30, nattflaska och gos 19.00 Godnatt.

Så det ger mig drygt 2 timmar på dagen för mig själv och sedan nästan 12 timmar på natten. Om jag snittar på 7 timmar sömn så har jag 5h kvar till att jobba, sköta hushållet och fritid. Det är klart att jag kan fixa lite hemma när Ace är vaken. Men jag sitter aldrig vid datorn eller pillar på telefonen när han är i närheten. Jag vill inte att han ska bli ett skärmbarn eller känna att han ska behöva tävla med en skärm om min uppmärksamhet. Om något så kan jag ibland lägga mig och läsa en bok bredvid honom när han leker.

När vi hittar vårt lilla flow i vår rutin så rullar det bra. Det funkar toppen med mitt kontrollbehov att ha allting på schema och då får jag som mest gjort.

Ensamförälder i en vecka, kontrollbehov i livet & småbarnsrutiner

Garth är den enda i vår familj som inte är rutinkär, så han är alltid den vilda variabeln. Vilket både är jättebra och lite knepigt för mig. Jag får mindre gjort, men han får mig att komma ur ”robot mode”. Med honom kan jag slappa på riktigt och typ kolla Netflix. När jag är själv blir det läsa böcker, TED talks, podcasts och meditation.

Av Garth får jag curveballs hela tiden. Han är väldigt avslappnad och obrydd och gillar inte att ha schema eller för mycket planerat. Han lever väldigt mycket i stunden.

Det får mig att släppa lite på mitt kontrollbehov, för han går liksom inte att kontrollera. Han kan helt glömma att berätta för mig att någon ska komma över på middag eller att han ska vara borta en kväll. Det är inte stora grejer i hans värld. Han förstår inte varför det är en grej för mig och jag förstår inte hur det inte kan vara det för honom.

Det låter kanske som att det leder till mycket konflikter på grund av att vi är programmerade så olika. Och det gjorde det i början. Jag kunde verkligen inte förstå hur han kunde leva så opanerat och han tyckte att jag var riktigt tråkig med mina rutiner.
Men sen hittade vi någon form av symbios och nu är det nästan som en dans mellan oss. En drar åt sitt håll och den andra ger med sig och nästa gång byter vi.

Jag tror att i slutändan så är det jättenyttigt för oss båda att ha varandra. För tillsammans blir vi normala. Det ska bli spännande att se vart Ace kommer att hamna. Just nu skulle jag lägga pengarna på att han blir en liten mini-Tess.

Förresten, vi har inte kört en relationsfråga på ett tag. Om ni fortfarande tycker att det är skoj att ha det som ett återkommande tema i bloggen hojta till.

Nu är klockan 10.50 och jag har 10 minuter på mig att slänga in en tvätt, plocka undan det sista i köket, torka Olives ansiktsrynkor och borsta tänderna innan jag vill falla i säng. Ni hör – planerad.

Natti natti kompisar! 

Foto – Ida Zander. Min topp är gammal från Zara, kjolen hittar ni här – annonslänk och skorna här – annonslänk. 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarer

  1. Älskar verkligen sådana här inlägg där man får en inblick i din vardag och hur du är som person:) de gör att din blogg känns så himla genuin <3 ha en fin fredag!

    1. Tack snälla du, vad glad jag blir att du tycker det!

  2. Jag har inte en relationsfråga men en hudvårdsfråga:
    För några år sen (innan du fyllde 30 år) vet jag att du alltid brukade köpa lyxmärken såsom La Mer och Dr Brandt som hudvård. Var tycker du nu? Är dyrare bättre eller vad tycker du har fungerar bäst fram tills nu? Du har så otroligt fin hud så skulle vilja veta vad du tycker och tänker om det ✨ Efter 30 år tycker jag att du inte köper lika dyra krämer längre, eller har jag fel?
    Kram

    1. Jag hade faktiskt inte lika stor koll på hudvård förr, så jag köpte det dyraste och hoppades på att det skulle vara det bästa. Men nu när jag har lite bättre insyn i vad som faktiskt finns i produkterna så blir det istället att jag blandar högt och lågt. Jag tittar inte så mycket på priset utan mer på vad som inuti. Jag har även varit gravid och var tvungen att släppa all aktiv hudvård och efter det har min hud blivit känsligare. Så nu satsar jag mest på att fuktbomba och så lite retinol på det.

  3. Tror ”toddler” heter ”parvel” på svenska, eller helt enkelt ett ”småbarn”. Sedan så heter ju ”snack” ”mellanmål”, annars låter det lite som om ni bara sitter och pratar 😉 Var truvungen att läsa om den meningen några gånger först, påminde mig om när jag kom tillbaka till England från Sverige och sa till min sambo att ”a man drove really fart past me!” 😀

    1. Haha, vad kul, jag tänker ju typ på svengelska nuförtiden. Ibland undrar jag inte om jag enbart borde blogga på Engelska? Jag är dock rädd för att förlora svenskan då. Älskar din felsägning! Der går lite fort ibland helt enkelt 😉

  4. Fantastiska bilder!

    1. Tack snälla