Hur påverkade blir vi av de vi umgås med?

Hur påverkade blir vi av de vi umgås med?

Har ni tänkt på hur mycket de vi umgås med faktiskt formar våra liv?

Eller egentligen inte bara de vi umgås med utan alla vi har runt oss, både valda och icke-valda.

Olika människor får oss att känna oss på olika sätt och bete oss därefter. Vissa tar fram det bästa i oss och andra det sämsta. Vissa ger energi och positivitet och andra suger åt sig och lämnar en tom och trött.

Det finns de som lyssnar på våra idéer och säger ”jag tror på dig” ”kör hårt”. Sen finns det de som som avbryter oss halvvägs och exklamerar att det aldrig kommer att lyckas på grund av det här och det här. Vissa personer gör oss sjukt frustrerade och kantiga, även om vi i andra sällskap är mjuka och behagliga.

Ändå är vi samma person. Vi blir bara bemötta på olika sätt och det ger olika resultat. Logiskt egentligen, men det är inte alltid vi tittar på situationen objektivt i stunden utan istället klandrar oss själva.

Jag försöker tänka på att lyssna in och välja vilka personer i min närhet som jag vill prioritera till viss del utifrån hur de får mig att känna mig som person. Om jag blir lugn och känner mig trygg och varm i någons närhet så kommer jag antagligen att vara en mycket bättre person än om jag känner mig osäker, på spänn eller kritiserad.

Det kanske låter själviskt, men det är viktigt för oss att få känna oss som bra, vettiga människor med värde. Vi vill mata rätt del av vår personlighet.

Därför kan fel livspartner verkligen ställa till det för oss. För då går vi runt och är den värsta versionen av oss själva istället för den bästa. Och har man gått där tillräckligt länge så kan man tillslut få för sig att man är en allmänt sur och bitter människa. När det egentligen bara är en liten del av ens personlighet som har blivit förstorad på grund av relationen man har till sin partner.

Det är viktigt att komma ihåg att vi har ett jag som är stort och fyllt med massor med olika lager av personlighet. Vi är kapabla till att känna och bete oss på massor med olika sätt. Alla de här känslorna som jag skriver om över är vi.

Men det säger inte att vi måste känna alla de här känslorna hela tiden. Vi kan göra aktiva val om vi är medvetna.

Om en person lämnar oss med en olustig känsla och får oss att känna oss små eller obekväma så är det ett tecken. Har du någon sån i din närhet? Ibland räcker det med att analysera lite och komma fram till att en person påverkar oss på ett visst sätt. Då kan själva ”greppet” den människan har om en bli lite svagare. Vi blir lite mer medvetna och genom det så får vi bättre kontroll över våra egna känslor och vårt eget beteende.

Den andra personen behöver egentligen inte alls vara en dålig person för det. Vi är olika, alla är helt enkelt inte kompatibla.

Vi behöver nödvändigtsvis inte sluta umgås med människor som inte tar fram det bästa i oss. Så länge vi är medvetna om vad som händer och förstår varför vi känner på ett visst sätt när vi umgås med dem. Så kan vi hantera det bättre och förhoppningsvis känna oss bättre i deras närhet. Relationer kan skifta.

Jag kan titta tillbaka på gamla relationer, både med killar och med vänner och nu se precis vad som hände. Varför alla fikor med just den tjejkompisen gav mig en liten klump i magen. Och hur det kom sig att jag inte blev särskilt ledsen när jag gjorde slut med någon som jag trodde att jag var väldigt kär i.

Jag tycker att det är otroligt intressant att nysta i vad som påverkar oss i livet. 

Foto – Ida Zander 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 kommentarer

  1. Älskar dina inlägg om tankar om livet och vad som påverkar oss! Du lyckas ofta sätta ord på precis det jag själv känner, men som jag inte lyckats formulera för mig själv på ett begripligt sätt ännu 🙂

    1. Tack vad glad jag blir. Jag grubblar mycket på det här och ibland känns det nästan som terapi att blogga ut det till er. <3

  2. Vad gör man om en sån person är ens mamma? Det var den jag direkt började tänka på…

    1. Eller ens pappa…som i mitt fall är narcissist. Jag jobbar på att ta avstånd till honom, både fysiskt och psykiskt, på att hålla mig i gråzoner till både hans positiva och negativa sidor, på att acceptera och förlåta och en hel massa annat för att skydda mig själv. Otroligt svårt, tufft, men tror det kan bli ganska bra till slut.

      1. Det är jättesvårt! Speciellt när det kommer till familjen. Fast då är det ju bra att bara veta med sig att den personen är just på det sättet och påverkar en så. Så ger man sig själv en break.

    2. Familj är sjukt svårt. Men då vet du i allafall att hon har den påverkan på dig och kan ge dig själv lite mer svängrum i både hur du förhåller dig till henne och hur du är som person när du är runt henne.