Är det en svaghet att vara snäll?

Är det en svaghet att vara snäll?

Jag har spenderat de senaste åren med att försöka komma underfund med vad som gör mig lycklig i längden. Vad mitt liv egentligen går ut på och var jag kan göra mest och bäst som person.

Det jag har kommit fram till är att jag i grunden är snäll och vill väl samt att jag verkligen trivs med det.

Jag har ofta blivit tillsagd att det är negativt och naivt att vara ”för snäll” och att jag måste ”få mer skinn på näsan”. Speciellt både i modell- och blogg-branschen. Och jag har även märkt att vissa tror att snällhet betyder svaghet.

Jag säger att snällhet är precis tvärtom, en styrka. Det är när man är så pass stark som person att man vägrar att låga någon annan definiera vem man är. Man vågar vara öppen och sårbar även om det inte alltid går som man vill.

Det är mycket svårarare att gå igenom livet och vara snäll än tvärtom.

Eftersom att man förväntar sig samma tillbaka av andra så blir det större besvikelser när andra människor inte är lika snälla. Men man lär sig fort att hantera det. De stora smällarna är när det är någon man verkligen litar på som inte lever upp till bilden man har av dem. Det är då det gör ont att vara snäll.

Man blir även konstant underskattad. För en snäll person ska visst inte kunna stå upp för sig själv.

Fast där tycker jag att det verkligen brister. När man är snäll och vet att det man gör kommer från ett bra ställe så är det ju så himla mycket lättare att stå upp för någonting. Det är ju då det är äkta på riktigt. Att argumentera något som man vet i hjärtat är rätt är lätt.

Sen är det himla enkelt att sträcka upp handen och säga att man gjorde ett misstag, stå för det, lära sig läxan och gå vidare. När det inte finns en massa prestige och ego bakom så lär man sig så mycket mer.

Så många människor släpar runt på massiva egon som förstör deras liv.

Det leder till självdestruktiva saker som att skvallra om andra. För skvaller slår tillbaka på den som har sagt det, inte på den skvallret handlar om.  Om du skvallrar till mig så är det dig jag dömmer, inte den stackars personen som blir utsatt. Det är därför man sällan har en bra syn på folk som har trollar/har skvallerbloggar/hatkonton osv på nätet. Oavsett vilka de är i grunden.

Negativa och osköna saker som tex skvaller eller trolliga kommentarer online kanske känns bra i stunden, men lämnar alltid en dålig eftersmak. Lite som ett sockerberode gör efter att man har ätit hela godispåsen. I slutändan är det inte bra för oss, vi får tandtroll i själen. 

Att vara snäll ger ett inre lugn. Man hoppar helt enkelt bara av prestigetåget och tittar på när det åker förbi innan man lever vidare på sina egna villkor. Det vore så bortkastat att tillåta negativ skit förstöra det korta livet vi har här på jorden.

Vad är meningen med prestige ändå? Varför känner man att man ska behöva hävda sig, ha mer än vad alla andra har och prata illa om varandra? Vi har så mycket bättre saker för oss att göra och tänka på – som att leva våra bästa liv.

Foto – Ida Zander. Min jacka är från Miss Selfridge och ni hittar den här (annonslänk)

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 kommentarer

  1. Vilket bra och intressant inlagg. Jag kanner verkligen igen mig. Sedan jag var liten har jag alltid fatt hora att jag ar ‘sa snall’. Och jag tanker aldrig ta det som nagot negativt. Men nagot jag ofta far hora fran manniskor ar att jag masta ‘sluta vara sna snall’ och att ‘folk utnyttjar dig for att du ar for snall’, ‘du maste sta pa dig mer’…Med andra ord: andras beteende ar MITT fel? Det ar mitt fel att andra utnyttjar mig for att jag ar for snall, sa det ar JAG som ska andra mitt beteende? Nej tack. Forr tog jag at mig av sadana kommentarer. Inte langre. Det som ar viktigt for mig ar att leva pa ett satt jag kan sta for, som kanns bra. Jag tanker alltid vara snall. Om andra forsoker utnyttja det, det ar aldrig mitt fel.

  2. Håller verkligen med!! har alltid fått höra att jag är för snäll och att folk kommer att utnyttja det, men jag kan helt ärligt inte komma ihåg många tillfällen det hänt? snarare tvärt om… Jag tror det va i framgångspodden som någon sa att man ofta tjänar på att vara snäll, även om man går på några nitar så överväger det positiva som man får. Det känns som att vissa gör allt i sin makt för att aldrig bli utnyttjade, om någon skulle utnyttja min snällhet så blir jag såklart besviken men sen går mitt liv vidare. Och som en annan kommenterade varför ska JAG ändra mig om någon annan utnyttjar min snällhet? som att det vore mitt ansvar hur andra beter sig.

  3. Håller verkligen med om allt! Men jag måste erkänna att jag har svårt att sluta med skvallret. Jag har blivit bättre men det är som att jag inte kan hejda mig själv i bland…

  4. Vilket bra inlägg! Och håller även med kommentarerna. Senast igår diskuterade jag snällhet med min psykiater. Jag är snäll i grund och botten och det utnyttjas ibland, särskilt svårt blir det då min man utnyttjar det, medvetet eller omedvetet, det vet jag inte. Men jag har hela livet varit den duktiga flickan, så nu går jag runt och funderar på om jag varit för snäll och omtänksam? Försöker vara mer självisk och lite barsk ibland, men det känns svårt och ibland fel. Blir inte direkt lycklig av det heller. Det du gör mot andra får du tillbaka, men vad om det inte är så? Utan du ger och ger för mycket av dig själv och tillslut går in i väggen, som jag. Jag talar mycket om detta med våra barn, att det är super för en själv och för andra att vara snäll, men utan att gå över sina egna gränser. Men hur gör man i praktiken, i det riktiga livet?

    1. Du kanske ska vara snäll mot dig själv också och inte bara vara snäll mot andra? Är det som gör att du går in i väggen.

      1. Ja, absolut. Du har alldeles rätt. Tack för ditt svar, fick mig att tänka ett steg vidare. Övar redan på att vara snäll mot mig själv, att tänka vad mår jag bra av, vad vill jag. Men istället för att ”bara öva” tänkte jag lägga typ hela fokuset på det. För om jag börjar med att vara snäll mot mig själv, så hoppas och tror jag att det andra kommer lite av sig självt. Då gör jag gott mot mig själv, mår bra och fortsätter automatiskt vara snäll mot andra, men mer i lagom doser då mitt eget mående fått ta mer plats. Och i grunden är känslan positiv. Låter det alls logiskt?