Ace just nu – 18 månader

Ace 18 månader gammal

Jag tog fram kamera idag för att ta lite nya bilder på Ace face. Han ligger ju faktiskt som juniormodell på MOT och jag insåg att bilderna där är ju hur gamla som helst i bebismått mätta.

Bara en månad hit eller dit gör en helt enorm skillnad i den här åldern.

För en månad sedan hade Ace precis börjat säga några ord, i dag är han en riktig liten pratkvarn som har ord för det mesta. Vi får minst ett nytt per dag, men oftast ännu mer. Han kan räkna till 5, både med ord och på fingrarna och kan alla djur-ljud som vi kan komma på. Han har till och med börjat försöka sig på att sjunga.

De längsta och svåraste orden han kan är ”banana”, ”garden”, ”hummus”, ”finish” och ”elephant”. Han vet även vem ”pippi” är och det gör mitt svenskhjärta lite extra glatt. Det är mest engelska ord som vi använder just nu, men jag försöker introducera några svenska då och då. Som ”blomma”, ”morfar” och ”dansa”. Jag pratar svenska med honom när vi är själva, men det blir ju givetvis så att han hör mest engelska.

En till ny praktisk sak är att han klappar sig på blöjan och säger ”poo poo” när han har bajsat. Han säger även ”Olive poo poo” när hon står vid dörren och vill ut. Jag har läst att ord för kiss och bajs är det är första steget mot att introducera pottan, så jag sätter honom på den nu när jag byter blöja. Så att han ska vänja sig lite innan det är dags på riktigt.

Ace 18 månader gammal

Vi har så himla kul tillsammans om dagarna nu. Ace är ett riktigt glatt litet yrväder. Det han helst vill göra är att springa runt och gömma sig bakom gardinerna och skrika ”tittut”. Eller så fixar han te till sig själv och Olive i sitt lilla kök.

Olive pendlar mellan att älska honom när han busar med henne till att se riktigt lidande ut när han vill kramas eller lyfta henne. Vi jobbar hela tiden på gränserna där. Olive är ju en liten familjemedlem hon med, så hon ska givetvis få den respekt hon förtjänar.

Hon är så otroligt tålmodig med honom och leker så mjukt och snällt. Men jag måste säga att Ace är väldigt fin med henne med, han är aldrig hårdhänt eller på något sätt aggressiv. Vissa barn vill gärna slå och dra. Han klappar, pussar, kliar och vill kramas.

Han är faktiskt en väldigt oaggressiv liten kille allmänt. Han är mer av en gosis och gråter knappt utan stönar och stånkar mest om han är ledsen eller trött. Enda gången vi får riktig gråt är när han drömmer mardrömmar, vilket händer nästan varje natt för tillfället. Lilla skruttet.

Ace 18 månader gammal

För ett par månader sedan så älskade jag verkligen min ”jobbtid” när Ace var på dagis och såg tiden med honom som det mer ansträngande. Jag behövde min lilla paus från mammarollen för att orka.

Nu är det helt tvärtom. Jag älskar att vi har våra eftermiddagar och dagar tillsammans och ser alltid fram emot dem när jag sitter och jobbar. Så länge jag får allting gjort som jag behöver så kan jag slappna av och verkligen bara njuta av att ha kul med honom och Olive.

Om två veckor blir han ett och ett halft år gammal. Helt sjukt! Det märks att han inte är en bebis längre utan ett barn. En stor liten kille.

Han kopierar nästan allt jag gör, till och med så pass att han vet var saker och ting ska stå. Om han hittar ett glas någonstans så ställer han det på diskbänken helt utan hjälp. Han vet att papperstussar bor i soptunnan och häromdagen tog han en av Olives hundbajspåsar på sin lilla hand och skulle hjälpa till att plocka upp när hon bajsade. Helt galet, hur kan han så mycket redan?

Man får verkligen passa sig, både med vad man säger och gör. Häromdagen ställde han sig upp i badet och gastade ”Gaaaarth”…. gissa vem han har fått det från. Så nu har vi en regel att vi inte får ropa på varandra längre och att det är ”Mamma” och ”Daddy” som gäller.

Jag försöker komma på flera roliga saker att lära honom nu när han härmar så bra. Ni kanske har några bra tips?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *