Kan man fejka sig lyckligare?

kan man fejka sig lyckligare?

”Fake it till you make it” är en gammal dänga som vi hör allt som oftast.

Personligen tycker jag att det funkar toppen i vissa fall och mindre bra i andra. I business tillexempel skulle man lätt bli lite oärlig och likaså på social media. Där är det bättre att vara geniun och ärlig tycker jag.

Men däremot mentalt så tillämpar jag det hela tiden.

Jag tror skarpt på att det vi matar växer sig större. Det vill säga det vi väljer att lägga ger mer energi på får vi mer av. Så om vi vill bli lyckligare och gladare ska vi inte bara göra mer saker som gör oss lyckliga eller glada. Vi kan även låtsas att vi är lyckligare och gladare.

Jag minns att någon forskare kom fram till att om man fejkler när man är sur så känns med ens allt lite lättare. Och om ni har testat så vet ni att det faktiskt stämmer. Kanske inte vrålglad på en gång, men någon % gladare än innan.

Jag är absolut ingen hjärforskare eller psykolog, men jag kan gå på mina egna erfarenheter. Jag blev nämligen väldigt nyfiken på det här med att fejka sig lyckligare och bestämde mig för att testa att ”fake it till you make it” mentalt.

När jag kände mig lite nere så provade jag att tänka att jag har så mycket att vara glad för och så fokuserade jag bara på det till jag kände mig lite lättare till mods igen. Om någonting inte gick som jag ville, så påminde jag mig själv om alla saker som har gått rätt förr och så kände jag mig starkare igen. Jag försökte att vakna varje morgon och direkt tänka orden ”jag är lycklig”.

…och vet ni vad? Det funkar faktiskt!

Jag gick så långt att försöka fejka att jag var pigg när jag var trött. Det funkade kanske inte riktigt lika bra som några av de andra experimenten. Det fysiska var lite för starkt för att jag skulle kunna lura det psykiska, men det skadade absolut inte.

Jag tycker att jag är lyckligare sedan mitt experiment än innan. Jag tillåter inte mig själv att gräva ner mig eller bli irriterad över saker på samma sätt längre. Istället låtsas jag som om att jag inte bryr mig och helt plötsligt så bryr jag mig faktiskt inte så mycket längre.

Jag bestämde mig för att fejka mig gladare och så blev jag det. Coolt ändå?

Nu är jag i grunden en väldigt positiv person, men då kan jag tänka att det kanske bli ännu större förändring om man inte är det och testar det här lilla experimentet.
Egentligen kan man ju fejka allt, självförtroende, lycka, energi, stabilitet, lugn… så länge man gör det väl nog för att övertyga sig själv.

Vad tror ni? Kan man fejka sig lyckligare?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 kommentarer

  1. Jag tror absolut att mkt har med attityd att göra så ibland behöver man fejka för att lyfta humöret och sinnet! På tal om faking it måste du titta på det hör avsnittet på Ted talk: Amy CuddyatTEDGlobal 2012
    Your body language may shape who you are

    Jätte bra och har själv provat det i många situationer 😊

  2. Tänk att det finns människor som går dagligen med psykisk ohälsa, ångest, självmordstankar och varken får hjälp, förståelse för hur man mår av varken vården eller nära, tampas med. Att säga ”det är bara tänka positivt när man mår dåligt” är ett hån. Nej, när man mår dåligt så tänker man endast på att överleva. Jag har mått dåligt varje dag, hela mitt liv. Är idag 27år. Haft självmordstankar till och från, ångest och psykisk ohälsa över livet. När det som värt sökte jag hjälp, sträckte ut en hand till vården, men fick det du beskriver här rakt upp i ansiktet.” Alla unga mår dåligt, det går över” Minst sagt flera gånger om av vården, psykologer, Arbetsförmedlingen, bekanta när man väl är öppnar upp sig, är på bristningsgränsen varje dag. Har gråten i halsen varje dag och bryter ihop i mest olämpliga situationerna, tack och lov har jag haft styrkan att hantera det, men alla orkar inte bära på sin psykisk ohälsa. Andra skulle se enda utvägen i att avsluta livet. Efter senaste läkarbesöket fick jag nog, fick ingen hjälp av vården så jag har fått läka mig själv, försöka hantera det jag har varit med om och får stå ut med dagligen. Någonstans där hittade jag boxningen, i och med det så har jag börjat må bättre successivt, inte helt bra men fått mer livsglädje och motivation till livet, och att leva till fullo. Så nej, det du beskriver, det är hån mot alla människor som kämpar varje dag med psykisk ohälsa. Det är inte bara försöka vara glad, tänka positivt när man inte har någon motivation till något överhuvudtaget. Så du kanske ska inse att livet inte är en dans på rosor, livet kan inte vara glatt och positivt hela tiden utan man får acceptera upp och nedgångar, att man alltid kanske må dåligt, bära på psykisk ohälsa, ångest, självmordstankar och försöka hitta någon motivation, glädje till livet och hantera hur man mår.