Hemma med min lilla skrutt igen

Nu är jag hemma igen med min lilla skrutt.

Han blir blyg/glad när jag kommer hem och bara går långsamt rakt in i mina armar och vill stanna där helt still ett tag. Jag tycker faktiskt att det är jobbigare att lämna honom nu än när han var mindre. Då förstod han inte på samma sätt, nu så märks det att han vet att jag har varit borta. Det gör lite ont i mammahjärtat.

Jag kommer att vara borta sammalagt 3 nätter de här två veckorna, men som tur är de inte på rad. Jag är hemma minst en natt mellan. Sen är det klart att han älskar att vara med Garth, och att få ha honom hemma på dagen är lyx. Så jag hoppas att det väger upp.

Det är en speciall resa man gör med första barnet. Allting är så nytt och ingenting går att förutspå. Varken hur jag kommer att känna, hur han kommer att vara eller vad som händer näst. Man får verkligen bara ta dagen som den kommer och lära sig på vägen. Och så fort man tror att man har lite koll så kommer det något nytt.

Just nu är det i alla fall absolut roligast att lära honom nya ord. Senaste är ”hummus”, ”brush” och så gillar han att säga ”eight” även fast han givetvis inte förstår hur man räknar ännu.

Han har även lärt sig konceptet sömn. Så om Olive ligger ner med stängda ögon, så lägger han sin lilla hand mot sin kind och gör snarkljud. Jag dör typ gullighetsdöden varenda gång. Älskade lilla skrutt!

Jag vill liksom bara titta på honom i all oändlighet och se utvecklingen som händer så galet fort. Han går och lägger sig på kvällen och vaknar lite äldre varje morgon. Det är som om att hans tid går så mycket snabbare än vår. Det är nästan lite läskigt. Tänk om jag blinkar och missar något.

Kan man älska fler barn lika mycket? Just nu känns det bara som att det finns plats för en så pass stor kärlek i mitt hjärta. Nästan som att det skulle bli orättvist mot nästa skrutt för att jag omöjligt skulle kunna älska hen lika mycket.

Hur är det att ha två? Är kärleken likadan eller bara lika stark men på olika sätt?

Foto – Ida Zander. Min klänning från Boss hittar ni här.(annonslänk) Ace har på sig en merinoull bodysuit från Polarn o Pyret. 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 kommentarer

  1. Vad e dina erfarenheter från att ha varit från honom en längre tid -om du gjort det? (sorry har en liten hemma o jobbar heltid så hinner inte läsa var dag men kolla hit ibland!). Jag började jobba i jan, o pappan är hemma m lillen. Har ett jobb m mkt resor till Asien. Första resan va jag borta 5 dagar o 4 nätter, men d kändes okej när vi sågs igen. Nästa resa ser ut som att den blir 10 dagar. Får lite ångest av tanken -tänk om han glömmer bort mig?! Han är 9 månader nu. I övrigt måste jag säga att vår lilla familj är såååå mkt mer funktionell m pappa hemma o mamma på jobbet!? Pappa mkt bättre på att sänka ribban o va hemma o ta dagen som den kommer (jag var totalt kontroll-freak när jag va hemma o det går ju som alla vet inte så bra m en bebbe). Minns att du hade en tuff första tid m Ace -om ni får en 2:a skulle jag rekommendera att ni byter! Jag va hemma i 8 mån o nu är det pappans tur i 6 mån sen kör jag ytterligare 1 mån under sommaren innan det är inskolning på dagis. Känns så himla bra att vi delar på det o min man är redan så mkt mer familjär med vår son. Hjärtat tar extra skutt när jag ser dem busa tillsammans.

    O hey, ta körkortet!! Jag tog mitt medan jag va mammaledig (inte lätt när man va dödstrött efter sömnlösa nätter haha men jag motiverade mig själv med att körlektionerna var ”egentid” med min körlärare… hahaha!) o nu kör jag på egen hand til/från jobbet var dag! Tar ungefär 30 min, VS 1 h som det skulle tagit m buss. Riktigt skönt att ha det gjort! Körkortet hängde över mig som en öm punkt i många år, o jag trodde aldrig jag skulle klara det när jag höll på, men nu kör jag high-five med mig själv efter var körrutt jag gjort på egen hand! 🙂 Jag sköt på det i många år (är 36 år) o det ångrar jag nu i efterhand -så bara gör det! Ring o boka din första lektion idag! 🙂

  2. När jag var gravid med vårt andra barn satt jag och min man i köket och pratade om just det. Kommer vi verkligen kunna älska det nya barnet lika mycket? Kommer det ens vara möjligt? Nu i efterhand låter det så knasigt för självfallet älskar vi henne exakt lika mycket och det är det som är så häftigt. Men då var vi på riktigt orolig över att det inte skulle bli så eftersom kärleken till den första var så stark.
    För övrigt så älskar jag din blogg och det är den enda som jag fortfarande läser efter drygt 10 år….

  3. I do not have children but have two dogs. My first dog was so wonderful – I thought, just as you do, there was no room in my heart for another. My husband said that is true and that is why when you have a second dog your heart grows a bigger – to make room. I think it is the same with children.

  4. Det är så kul att läsa om Ace och alla hans framsteg, jag får flashback till när ena dotter var liten, eftersom hon också är född 22/9 (dock sju år före Ace). 😊
    Jag lovar dig, du kommer inte att älska Ace mindre för att du ev får ett till barn, du kommer att älska dem båda så extremt mycket (om än kanske på olika vis).