Att ändra livsfokus

Något väldigt konstigt har hänt mig i år. Jag har helt plötsligt ändrat livsfokus från nästan ingenstans.

Jag har alltid varit väldigt karriärsfokuserad. Antagligen för att det var karriären som tog mig ställen när jag var yngre.

Jag hade aldrig några pengar när jag var tonåring och kände mig väldigt ”fast” i min situation. Men så fort modellandet kom igång ordentligt och jag kunde flytta utomlands, så var det min räddning. Min karriär var min frihet och jag älskade att kunna välja själv precis vad jag ville göra, bo och ha.

Det har sedan hängt med mig i livet. Jobbet har alltid varit det absolut viktigaste för mig, jag ville inte kunna förlora friheten att alltid kunna välja själv. Att aldrig behöva känna mig fast igen.

Förra året var första gången som karriären krockade med någonting annat – barn. Det var tufft, men jag lyckads bolla båda helt ok, även om det blev stressigt. Men sen kom julen och efter den har helt plötsligt mitt fokus ändrats.

Jobbet känns inte lika livsviktigt längre, jag är mer fokuserad på att vara lycklig. När jag tidigare skulle ha känt mig pressad, så känns allt nu som att det löser sig oavsett. Jag vet inte om jag helt plötsligt har blivit mindre neurotisk, eller om jag bara har mognat som person. Men livet känns så mycket mer stabilt på något sätt.

Kanske är det för att jag inte behöver vara ”på rymmen” längre. Pengar behöver inte köpa min frihet och jag behöver inte resa runt hela världen för att jag ska känna att livet har en vettig mening. Det sistnämnda har givetvis med att göra att jag har barn nu, jag kommer alltid att ha en mening med livet från och med när han föddes. Det har även medfört att jag har hittat ett helt annat lugn.

Det här betyder inte att jag vill bli hemmafru och inte jobba alls. Istället vill jag vara noga med just vad det är jag gör. Jag har inte alla timmar på dygnet fria längre, nu måste det jag gör verkligen vara värt tiden ifrån Ace.

Det har gjort att jag har börjat flura på en tredje karriär. Jag är trött på att jobba med saker som hårt arbete inte riktigt kan påverka, som modellandet och i många fall även bloggen. Man kan lägga ner blod svett och tårar utan att komma längre än vad man skulle ha gjort om man inte hade kämpat lika hårt. Mycket i dessa industrier har med tur att göra, vilket visserligen är kul på sitt sätt. Jag behåller gärna båda i mitt liv, men jag känner att jag behöver något mer. Något som jag tycker är roligt, som jag kan jobba med och faktiskt se resultat av tiden och jobbet jag lägger ner. Något jag verkligen kan vara stolt över.

Det låter lite flummigt och jag har varit inne på samma bana länge. Men nu är första gången jag är i rätt mindset att faktiskt våga och vilja ändra på något.

Så det här är verkligen året då jag ska hitta min Ikigai. Jag känner för att prioritera hälsa och lycka och hitta ett mer hållbart liv på alla sätt.

Det känns väldigt bra, men jag är nästan lite chockad över hur fort det gick att ändra livsfokus. Nästan som att jag har hamnat i ett vägskäl över jul. Någon som har varit med om något liknande?

Foto – Ida Zander. Klänning – Tiger of Sweden.  (annonslänk)

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 kommentarer

  1. Känner igen mig i det, för mig kom det lite smygande när jag började jobba igen efter heltidssjuskrivning i utmattningssyndrom men vändningen kom nu är jag gravid. Försöker lite lätt desperat hitta min Ikigai, men det ska nog ta lite tid att komma fram till. Tack för tipset förresten av boken, superbra!

  2. Så bra timing! Tack för detta inlägg, Tess!
    Jag känner igen mig i det så mycket. Senast igår tänkte jag att wow, jag har ett helt annat syfte nu, så då vill jag inte slösa tiden som jag lägger på jobb, utan känna att det är givande, så att mitt engagemang är välinvesterat.

    Det här året alltså, det kommer bli kul!

    Kram

  3. Tror inte du är ensam om denna vändning i livet. Kan tänka mig att den vändpunkten kan komma vid barn, eller som för mig när man inser olika saker om det liv man lever. För mig handlade det om att jag slutade movitveras av yttre faktorer som tex pengar, karriär etc. Och i stället har jag helt börjat förändra mitt liv till det bättre.

    Jag tycker din resa mot att hitta din Ikigai verkar så spännande. Har själv kommit en bit på vägen senaste tiden. Genomgår precis en utbildning till livscoach där jag ska hjälpa till med just sådant. Skulle därför vilja komma i kontakt med dig angående en idé jag har som jag tror skulle vara spännande för oss båda. Läser du mailen från ditt kontaktformulär? Eller finns det ett bättre sätt att kontakta dig?

  4. Kanske du kunde passa som livscoach?

  5. Hej Tess! Jag känner verkligen igen mig i det du skriver! För mig kom dessa tankar efter att jag fick mitt andra barn för snart två år sedan. Jag kände verkligen att jag vill spendera min tid bort från barnen med något som får mig att må bra och som ger mig något. Jag har gått en lång utbildning och jobbat snart 10 år inom mitt yrke, men det känns inte helt rätt. Utan hela tiden som att något skaver, och när något inte går som det ska får jag bara ångest. Jag känner mig inte energifylld eller glad på jobbet, utan bara känslomässigt dränerad. Vilket gör att jag när jag kommer hem är en trött mamma, med mindre bra tålamod. Vilket jag inte alls gillar. Så frågan om vad jag vill göra egentligen gnager hela tiden i bakhuvudet… Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Samtidigt känns det så läskigt att lämna allt vad en trygg inkomst innebär och börja om med en ny karriär. Men å andra sidan så är det ju en himla massa år kvar tills pensionen… Känns som jag är fast i mitt ekorrhjul utan att komma vidare, fast jag allt mer desperat skulle vilja släppa allt och springa åt ett helt annat håll… Ser så fram emot att läsa om din resa, och dina tankar och resonemang kring vad du vill göra/satsa på framöver. Kram!