Jag är så redo för helg & En outfit framför Tower Bridge

tower bridgelondonbloggbloggare i Londonplåta framflr tower bridge

Jumper – Fashion Union, byxor – Pimkie, klackar – Topshop (liknande här) (annonslänkar). Location – floden nära Tower Bridge. Fotograf – Ida Zander.

Hej kompisar, hur mår ni? Det är helg!

Personligen så är jag ganska glad att den här veckan är över, det har varit en riktig skitvecka för att vara helt ärlig. Men så blir det ibland. Jag räknar med att nästa vecka blir bättre.

Sen känns det nog lite extra mycket precis just nu, för jag fick max 2 timmars sömn i natt. Ace som har sovit 19.00-08.00 (ibland 9) de senaste veckorna har helt plötsligt börjat vakna gallskrikande varje timma. Det är tufft i sig, men han som annars somnar helt på egen hand när vi lämnar rummet måste nu helt plötsligt bli vaggad till sömns. Bara av mig.

Ingen annan funkar just nu och jag känner mig lite som en apmamma. Han hänger konstant på axeln eller höften för tillfället. Mina armar kommer att vara så jäkla snygga och vältränade om några veckor. Han väger ju 10 pannor nuförtiden den lilla klumpen.

Det måste vara en fas, allting är en fas. Kanske någon av er med äldre barn kan minnas om det var en konstig fas runt 14-15 månader?

I natt tog vi tillslut in honom till vår säng. Det har hänt 2 ggr tidigare under hela hans liv och då har han varit sjuk båda gångerna. I vår säng roade han sig med att nypa mig i näsan, slå Garth på kinderna, försöka dyka över sängkanten ner i Olives säng, stoppa upp fingrar i våra näsor och sätta sig på våra ansikten.

Så fort man trodde att han hade somnat så kom ett glatt ”GAAAA” eller ”DEDEDEDE”.

Han somnade faktiskt under två timmar, men då som en planka på mig. Åt fel håll liksom. Hans bakhuvud låg på mitt ansikte och helt kroppen rak som en pinne på min. Då somnade jag med… snacka om trött.

Så ja, jag är ganska redo att stänga den här veckan nu och bara ha en riktigt lugn och avslappnad helg. Helst utan drama och med mycket sömn. Amen.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 kommentarer

  1. Jag tycker inte vi märker av faserna så mycket. Har verkligen ingen koll på dem heller iofs!
    Mosis blir ju snart 18 månader och jag tycker det är olika från dag till dag bara. Man vet aldrig vad man får.. 😉

    1. Ace har varit ett fas-barn och jag märker verkligen av när de börjar och slutar: För honom är det mest klängighet och sömnen som blir påverkad.

  2. Skratta dig lycklig som aldrig behövt samsova! Vår lille grabb på 7 mån e inne i nån fas då han vaknar o skriker i sin säng 1 h efter läggning. Vi har heller aldrig samsovit förrän nyligen. Vad gör man liksom?

    1. Man gör det som funkar helt enkelt. Det finns inga regler, så länge man får spva på något sätt i alla fall. <3