”Sliding doors” och Bananskalsmoment i livet

sliding doors och bananskalsmoment

Jumper – Tommy Hilfiger, kjol – Asos design, väska – Chanel och klackar – Guiseppe Zanotti.(annonslänkar)  Foto – Ida Zander.

Jag fick frågan hur det kommer sig att jag bor i London och det fick mig att tänka hur lustigt livet är.

Alla små bananskal som man glider lite snabbt på och så förändras allting för all framtid. En kompis som flyttade till London och en planerad partyhelg, som blev till en partyvecka, som blev till 3 månader, som blev till….14 år.

En agentur som bestämde sig för att ge mig en chans, en casting som gick rätt och vips ett helt nytt liv.

En impuls att klicka in på blogg.se, klicka på ”skapa en blogg” och så föds ännu en karriär. En snygg kille på yogan, en sista lägenhet att se för dagen, en spermie som träffar ett ägg…

därför flyttade jag till London

Undrar hur många små saker jag har gjort nyligen som helt har ändrat riktningen på mitt liv utan att jag ens vet om det än? Tänk om jag har missat världens tillfälle?

Coolt ändå när man tänker efter, hela livet är verkligen ”sliding doors”.

Att flytta till London fanns inte ens på kartan 6 månader innan jag flyttade hit. Jag hade min kille sedan ett par år hemma i Sverige äntligen. Han bodde nämligen i Italien och spelade fotboll där under större delen av vårt förhållande. Min framtid var fotbollsfru och att flytta med honom vart än hans karriär skulle ta honom.

Även om det var en helt underbar person som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta. Så är jag så innerligt glad att jag har fått ha min egen karriär och göra mina egna val om var jag vill bo. Och hade jag inte flyttat hit så hade jag ju aldrig träffat mitt livs stora kärlek. Som i sin tur hittade mig hela vägen från Zimbabwe, med alla bananskalsmoment som det innebar.

miniskirt in front of the shard

Grejen är att man inte vet om man har haft tur eller otur. Vad har man missat och vad har man vunnit? Jag väljer att se det som att jag har haft en enorm tur. Jag bor i en underbar stad, är gift med mitt livs stora kärlek, har en väldigt rolig karriär och världen sötaste lilla trollunge.

Har du något sånt där ”sliding doors” moment i livet? Något som nästan inte hände, som förändrade hela ditt liv?

tommy hilfiger jumper

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 kommentarer

  1. Absolut har jag många sådana moment- ett sånt var 2012 när jag och en snygg Australiensk kille lyckades vara på samma lilla båt, på samma gång, mitt ute på havet i Indonesien, påväg till en paradisö. Fast forward 6.5 år och jag sitter här i Melbourne och kommenterar. På grund av det mötet har jag ett kärleksfullt förhållande, en helt annan karriär än jag tänkt mig och ett andra land att kalla ”hemma”. Tänk som det blir!

    Vilket roligt inlägg! Tänk att jag hittade hit till din blogg när jag bodde i London 2010 och här sitter jag fortfarande och läser- din blogg är enormt välskriven med grymt bra content. Tack! Kram

    1. Hej Ida, jag bor också i Melbourne med min Australienska kille jag träffade förra året, dock här i Melbourne 🙂 Om du ser det här och vill fika, maila 🙂 helenottosson_@hotmail.com

  2. Vilket härligt inlägg! Absolut, det har jag haft. Träffade min nuvarande chef när han var i Sverige genom en kompis som sedan erbjöd mig drömjobbet i London! Plötsligt så händer det.. Väldigt random men meant to be! Och nu är jag här, i min drömlägenhet i dröm-området och har ett helt nytt liv. Så overkligt!! Kram

  3. Jag skulle på en efterlängtad dejt (hade trånat efter honom ett bra tag) men så ställde han in dagen innan. Jag blev så arg och ledsen samtidigt så ville jag verkligen göra något dagen efter, hade ställt in jobb osv, så jag skrev till massor med snygga killar på mötesplatsen.se och ganska snabbt svarade en kille. Vi bokade snart en dejt till dagen efter och fyra dagar senare flyttade han in hos mig. Nu sex år senare är vi gifta och har två barn och jag är väldigt tacksam att ändra killen ställde in.

  4. Åh mysigt inlägg! Jag var trött på att bo i min Lilla stad i Sverige så bestämde mig för att söka jobb i Norge på en restaurang på en skidort. Jag fick jobbet och åkte dit själv utan att känna någon och endast prata på telefon med min nya chef, var 20år. 3 engelska killar kommer in till restaurangen och frågar vart man går ut o det finns bara ett ställe som alla går till. Senare på kvällen är jag där med min kollega och ser de engelska killarna igen men nu är dem 4 och den ena killen är den snyggaste jag sett! Japp vi gick hem tillsammans den kvällen och har suttit ihop sedan dess! 7 år senare och vi bor i London där han är uppvuxen och har en son som fyller 2 på måndag! Livet! ❤️ Älskar din blogg Tess!

  5. Så spännande hur livet är och att inget blir som man kanske har trott!

  6. Vilket kul inlägg! Älskar att höra om tillfälligheter som blir vändpunkter i livet.
    Jag var helt nybliven singel och blev tipsad om att testa Match av en kompis. Vi hade gått för att köpa lunch på ett ställe hon arbetade, mest för att säga hej. Det här var över 6 år sedan och jag såg dejtingappar som något man använde för att hitta något seriöst, vilket jag inte var så sugen på just då. Min kompis övertalade mig att ändå prova för hon hade träffat SÅ många trevliga killar och gått på massa roliga dejter. Long story short så blev första dejten jag gick på via Match väldigt lyckad, och vi är idag gifta och väntar vårt första barn. Så besöket på lunchstället den där dagen blev min stora sliding doors.

  7. Meningen om att man inte vet om man haft tur eller inte kändes väldigt träffande.

    En kall, mörkt och regnig Novemberkväll för 9 år sedan var jag trött efter en dag på jobbet. Jag hade verkligen ingen lust att gå på min flatmates födelsedagsfest på en pub i soho. …men hon lät så ledsen när hon sa att två vänner ändrat ‘ja’ till ‘nej’ i sista stunden… Den kvällen träffade jag mannen som blev min sambo, och fästman. För två år sedan, efter 7år, 6 mån innan bröllopet, avslutade vi förlovningen under väldigt sorgliga omständigheter. Det fanns starka skäl för att göra det, men samtidigt jag tror aldrig jag kommer känna mig så lycklig som jag gjorde under dom åren.

    Nu är jag 35 och har verkligen ingen aning vad jag ska göra med min framtid. Mitt jobb är ok, men inget drömjobb. Det var ett perfekt jobb för mammaledighet och mamma med småbarn. Men om jag byter jobb nu tar det tid att kvalificera för maternity leave, och jag har ingen ny man i mitt liv heller. Jag provade på dejtingapps och träffade ett par trevliga män, men jag kan inte förmå mig att investera i att lära känna någon bara för att.

    Var det tur eller otur att jag träffade mitt ex och fick alla dom fina minnena? Var det tur eller otur att det tog slut som och när det gjorde? And what next? I don’t know what to make of any of it.

  8. Riktigt kul inlägg!