Önskerubrik – Hur funkar det med förskola och skola i London?

Jag har fått frågan hur förskola och skola i London funkar ett par gånger, så jag tänkte att det kan få bli ett eget inlägg.

Ni som inte har barn och inte är intresserade, får jättegärna kika in i morgon igen.

Det första jag tänker säga i ämnet är att det är kompicerat och framförallt dyrt. Speciellt om man bor i centrala London. Om ni kan ha barn i Sverige istället så skulle jag rekommendera det alla dagar i veckan. Om ni måste ha barn här i UK så är det mycket bättre att bo utanför London.

Vi älskar att bo här i Clapham och vill helst inte flytta, så vi biter i det sura äpplet och betalar så att Ace ska gå i en bra förskola och skola.

Om vi börjar med förskolan, så finns det många alternativ, men alla kostar pengar.

Om du har tur så ger ditt jobb dig en viss summa mot childcare, men vi talar 10% max av kostnaden. Därför väljer tyvärr många Mammor att ge upp eller skjuta på sin karriär för att det är helt enkelt för dyrt att ha barn i förskolan. Hela lönen går åt om man inte har ett välbetalt jobb. Många får hjälp av pensionerade föräldrar som flyttar in för att få det att gå runt.

Ett stort bakslag för jämlikheten här i UK är det oavsett.

Så att ni förstår ungefärliga priser så betalar vi nästan £700 för 3 halvdagar i veckan. Om man skulle ha ett barn där heltid så skulle man behöva ha en lön som verkligen gör det värt det. Jag har tur som kan jobba deltid och ändå tjäna bra. Annars hade det inte funnits någon mening med att ha Ace på förskola alls.

Nästa sak man måste ha koll på är termen ”catchment area”. Det finns bra skolor som är gratis i London. Men när jag säger gratis så betalar man på annat sätt. Dessa skolor har nämligen vad de kallar för ”catchment areas”. De drar en linje i en cirkel från toppen av skolbyggnaden och de husen som finns i cirkeln har tillträde till skolan.

Så då kan man väl bara flytta in i ett hus nära en bra skola?

Jo, absolut. MEN givetvis har de som säljer husen i ett bra catchment area koll på det här. Så dessa hus och lägenheter är mycket dyrare. Så du betalar samma summa som du skulle ha betalat för skolan, men i kostnad att hyra eller köpa boende istället.

Då kanske ni tänker att man väl får tillbaka den summan när man säljer sen. Och det går, om man har tur. För catchment areas ändras varje termin. Detta på grund av något som kallas ”sibling policy”. Har du ett syskon som går i en skola så får du automatiskt plats för nästa barn i samma skola. Praktiskt, men klurigt om det är många syskon och du bara har ett barn. Så har du otur så säljer du när fastigheten inte längre är i samma catchment area och så får du mycket mindre betalt.

En vän till mig flyttade in på Bellevue road, så att hennes barn skulle gå i Bellevue school. Hon såg skolan från fönstret… men när det var dags att registrera sig så var det så många syskon att bara ett enda hus radie från skolan fick platser. Helt sjukt!

Nästa sak som är bra att hålla koll på är OFSTED. (Jag sa att det var komplicerat.. det här är bara början.) OFSTED är en organisation vars uppgift är att gradera skolor. De gör en rapport som blir offentlig och det allra bästa betyget är ”Outstanding”, nästa är ”Good”, den efter det ””Requires improvement” och sista är ”Inadequate”. 

Det finns alltid plats för alla barn på en skola i närheten. Men helst vill man ju skicka sitt barn till en bra skola. Vi är tillexempel i catchment area för en skola med rating ”Requires improvement”. Och ni får tycka att jag är snobbig, men jag är inte sugen på att skicka Ace dit. Inte om vi faktiskt har möjligheten att gå privat.

Att ha barn i privatskola kostar runt £15 – 20 000 per år. Det är 3 terminer och man betalar per termin. Givetvis finns det billigare och dyrare skolor, men de som ligger runt oss kostar detta +- ett par tusen pund.

Så då är det väl bara att skicka barnet till en privatskola om man har råd?

Nu kommer det galnaste. Vi vill att Ace ska gå i en av tre bra privatskolor som vi har valt inom rimlig åkväg från oss. Det vill säga, han börjar där från årskurs ett.

När jag var gravid så fick jag rekommendationen att skriva in vår ofödda bebis på en 2-årig privat förskola. De två åren innan han börjar ettan, alltså 2020. Vi åkte till den vi gillade, tog en tur runt och knep den allra sista platsen 2020. Jag var alltså 6 månader gravid…

Ett år senare, när Ace var 6 månader gammal började vi titta på skolor.

Som tur var vi hyfsat snabba på bollen och lyckades skriva in honom i två av våra 3 val direkt. Hade vi väntat längre, så hade han inte fått en plats. Men den tredje skolan hamnade vi på deras väntelista. Inte en väntelista för att gå i skolan, utan för att få en ”assesment”. Dvs, de träffar alla barn som står på listan personligen och bedömmer därifrån om barnet passar in eller inte. Så man kan bli erbjuden en plats, eller så får man ett nej.

Vi står alltså på väntelistan till att hamna på den riktiga listan till att få ett möte med skolan för att se om Ace kanske ska få gå där. Och vi skrev upp honom när han var 6 månader gammal. Är det bara jag eller är det inte helt galet?

Det är klart att vi skulle kunna flytta, välja skolor som ligger längre bort, välja skolor som inte är ”outstanding” osv. Men jag har lite för dålig koll på skolsystemet här för att våga ta en chans. Varken jag eller Garth har gått i skola här (Garth gick från 16) och av alla rekommendationer vi har fått så verkar det här vara det bästa alternativet för oss.

Hade vi haft planer på att flytta till ett annat land, så hade vi antagligen tagit en annan väg. Men just nu ser vi att vi bor kvar här i området ett bra tag till.

Så nu går Ace på en ”vanlig” förskola till 2020 då han börjar på en annan typ av förskola som är förberedande inför skolan. Sedan 2022 börjar han i ”reception” på en av 3 privatskolor vi har registrerat honom för. En av dem har assesment, de andra två har vi redan platser på. De har lite olika inriktningar och den förskolan som han börjar på 2020 kommer att hjälpa oss att välja den skolan som passar honom allra bäst. Det är en av anledningaran till att vi skrev upp oss på just den speciella förskolan.

Det här är alltså bara fram till secondary school (någon gång mellan 11 och 16 år beroende på vilken skola vi väljer). Många engelska privatskolor från den åldern är boarding. Det vill säga man bor på skolan och bara kommer hem på helgerna. Det är jag otroligt osugen på. Så antingen väljer vi en som inte är boarding eller så flyttar vi nära den skolan som han passar bäst i och så får han komma hem på kvällarna.

Men jag orkar inte ens tänka på det nu (även om någon sa till mig häromdagen att vi måste skriva upp honom redan nu för att få plats på vissa skolor)… någon måtta får det vara.

Det finns givetvis chansen att få stipendium från reception till secondary school om han är duktig inom något akademiskt eller en sport. Men långtifrån alla barn får givetvis det.

Det är även värt att nämna att det är vanligt med boys and girls schools här. Dvs speciella skolor för flickor eller pojkar. Skolan kan vara helt mixad, ha pojkar och fickor, men i olika klasser eller vara antingen eller.

Även skoluniform är normen.

Sen kanske han är en konstnärssjäl som hatar skolan och vill spela i ett rockband istället. Vem vet, men nu har vi i alla fall gjort vårt bästa för att han ska få en så bra utbildning som möjligt. Vi kommer oavsett aldrig att hålla något över honom, vi börjar med en väg och så får han välja att följa den eller inte.

Jag hade givetvis föredragit att ha honom i skola hemma i Sverige istället. Men tyvärr är inte det ett alternativ. Jag gick själv i privatskola när jag var liten (Carlssons på östermalm) 1an – 6an och sedan i en vanlig skola ute på Ekerö efter. Då tyckte jag inte att skillnaden var så jättestor, förutom att vi fick betyg direkt. Men jag har ju egentligen noll koll på hur stor skillnaden är här.

Obs, kom ihåg att jag absolut inte är en expert i ämnet utan berättar bara om vår väg vi har valt.

Är det någon av er som har barn i förskola och skola i London och kan ge ett annat perspektiv? Jag tycker fortfarande att det är galet komplicerat och då har vi inte ens börjat nysta i saker som GCSE och A-levels. 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 kommentarer

  1. Oj, intressant att läsa om hur det funkar i London. Jag bor i USA och jag tycker det är dyrt med förskola här men det är faktiskt lite billigare än i London förstår jag nu (men beror nog på vart i USA man bor). Har fått för mig att allt är så mycket billigare och lättare i Europa men det kanske bara är Sverige då. Sverige är ju drömmen när man har barn har man ju insett.

  2. Håller helt med sig att systemet är ganska knäppt här, och det här med kostnaden kan göra mig så arg. Tänkte i alla fall att det kanske kan vara intressant flr någon svensk läsare att få lite perspektiv eftersom London är extra dyrt. Vi bor i Brighton, en timma från London vid kusten, och betalar £800/mån för att vår dotter går heltid på förskolan. Vi får £2000 om året av staten mot kostnaden som gör det billigare (borde alltså betala runt £1000/mån), eftersom ingen av mig eller min man tjänar över £100k om året. Vi bot inte i ett super fancypancy område men ändå inom catchement för ’Good’ skolor. Vi vill flytta till ett område med ännu bättre skola men det blir kommunal skola, här anses de flesta kommunala skolor vara bra och det är absolut inte normen att få provat. Däremot är ju skoldagen 9-3 typ så det här med att hämta och lämna och jobba heltid kommer ju bli intressant…..

  3. Så intressant att få läsa om hur det är där och skillnad från här!

  4. Christina

    Intressant att läsa om, även fast jag inte har några barn själv! Spännande att ta del av hur det går till i andra länder så att säga 🙂

  5. Jag har två barn (year 1 & nursery) I en skola som är graderad requires improvement. Vi är supernöjda, jättefina lokaler, athletic field, mycket personal och jag upplever som mycket resurser! Alla barnen är snälla mot varandra, min aldsta halsar på andra barn han känner hela tiden. Över huvud taget skulle jag ta ofsted rating med caution och istället gå och hälsa på skolan. London SE zone 2.

  6. Jätte intressant läsning. Bor längre norrut i England och har inga barn än men min kille har en 3 åring och det är minst sagt intressant vad saker kostar och hur det fungerar.

  7. Caroline

    Vi bor i sydostra London och min son gar I starlight skola (outstanding). Vi velade fram och tillbaka men jag vile att hans skola skulls representera det mangfald som finns I london Och det gor inte privatskolor. Jag pratar inte enbart om etniskt mangfald (fast det otroligt viktigt for oss som bi racial family) utan att skolan representerar hela samhallet. Inte en ends av de privatskolorba vi var pa kunde erbjuda det tycker jag. En utbildning ar sa mkt mer an ofstead och rankings. Jag vill Kunna ge min son en barndom dar alla far plats, som ar inclusive.

    Vi gick pa Assessments Och det ar kul men heeeelt galet:). Se Till att Ace kan halla i blyertspennan korrekt:) att han kan bokataverna I sitt namn, att han sitter stilla (puh) Nar instruktioner ges och att han inte pratar utan att racka upp handen:)

    1. Usch det där sista fick mig att må lite dåligt. Det är en typiskt anglosaxisk syn på barn känner jag – de ska prestera och lyda från tidig ålder. Jag bor i Australien och mycket av det Engelska ligger ju kvar i bakgrunden av allt här… tack och lov är inte förskola- och skolsystemet lila komplext och även om det finns gott om privata skolor så har jag inte hört om den graden av intervjuer på privatskolorna/förskolorna. Jag bor dock inte i Sydney eller Melb så det kan vara något som är vanligare i storstäderna.

      Barn ska få vara barn och inte tränas som små hundar att räcka upp handen och vara perfekta i alla sammanhang vid fyra års ålder. Det är galet. Fyra åringar kan absolut lära sig massor men det där är ren diskriminering. Ett barn som har adhd eller som bara är extra aktivt skulle alltså inte vara välkommet. Fy.

      Jag säger ofta till andra föräldrar här att barn borde få vara barn. Vid fem årsålder är det flera läxor i veckan från skolan. Tacka vet jag Sverige när det gäller just den biten! Vi kräver mer och mer och mer av våra barn. Jag undrar på riktigt hur de kommer må som vuxna när den här pressen ligger och gror från en så pass ung ålder.. (jag säger inte alls att det är det ni gör Tess, inte alls. Jah syftar på systemet i stort).

  8. Alltså oj, jag blir trött och stressad bara av att läsa detta :/ all lycka till till er!

  9. Väldigt intressant läsning! Men kan inte Svenska Skolan i London vara ett alternativ?? Eller ligger den för långt bort där ni bor?
    Första gången jag kommenterar, fast läsare sedan några år tillbaka, tycker du har en jättefin blogg med varierande innehåll och alltid lika intressant att läsa om ”hur det är att bo i England”. Har själv varit mycket i England (norra) o även i andra delar men faktiskt aldrig i London.
    Önskerubrik kunde vara hur just engelsmän tänker om heltäckningsmattor i badrummen (!), gå in med skor…. 🙂

  10. Håller med om att det är komplicerat med skolor i London men verkligen inte bara dåligt. Men det skiljer ju sig väldigt mycket mellan olika stadsdelar. Bor i östra London och min son går på den närmsta skolan som är outstanding och så himla bra, kunde inte vara mer nöjd. Runt oss är alla skolor bra så var han hade hamnat skulle det blivit ok, fastän vi såklart föredrog vissa skolor över andra. Här fanns det ingen anledning att gå privat eftersom statskolorna är lika bra om inte bättre.
    Självklart tittar man på Ofsted men kom ihåg att det är mycket annat som spelar in som inte reflekteras i rapporterna, besök skolorna och prata med så många föräldrar som möjligt som har barn på skolan istället.
    Lycka till!

  11. Jag har två barn och mina barn har både gått på dagis i London och där vi bor nu, på kusten i Kent. Dagiset i London var bra men dyrt!

    Ang skola, hitta en skola som passar ditt barn. Jag har en son med autism och vi har haft turen att hittat en outstanding specialist provision skola till honom. Den snäva synen på hur barn inom vissa skolor ska vara skrämmer mig, det någon kommenterade om privatskolor håller jag med om, vissa barn klarar inte av att sitta stilla – kanske de till och med koncentrerar sig bättre om de får sitta på en gymnastikboll och studsa lite?
    Och Ofsted är inte allt. Se till att du tar reda på vad du tycker är viktigt och välj därefter. För mig har klasstorlek betydelse, om skolan har teaching assistants i alla klasser (försvinner mer och mer), vad de har för SEN provision, om det lyfter ämnen som konst, gymnastik och musik eller är mer ‘akademiskt’ inriktade.
    Jag ska precis börja leta efter en skola till min yngsta son och jag kommer nog mest gå efter känsla – de och klassstorlek. Vill inte tvinga in honom i en klass med 30 andra barn!