Lycka i en bild

Ida skickade precis över den här bilden från Paris. Den är en del av en bildserie för en outfit, men jag tycker att den är så himla härlig i sig själv. Lycka i en bild!

Jag ser så lycklig ut och det slog mig att jag är väldigt lycklig just nu. Det tog mig ett år efter att jag fick Ace att hitta tillbaka till mig själv igen. Magen kommer att ta lite längre, men hjärnan är där.

Jag känner mig återigen i någon form av balans, att jag är stark mentalt och börjar bli stark igen fysiskt med. Jag har hittat tillbaka till mina gamla drömmar inför framtiden, min positivitet och livsglädje. Jag känner mig inte överväldigad och svag längre.

Jag visste att det skulle vara en stor föränding att få barn och nu när jag är på andra sidan så ser jag bara det positiva. Ett hål som jag inte ens visste var där är fyllt. Mitt liv har fått en till mening. Nu gör jag allt jag gör och vill allt jag vill inte bara för mig själv utan för någon annan. Det viktigaste i mitt liv är att Ace mår bra och har det bra. Det är inte längre min framtid jag bygger utan hans.

När man kämpar för sig själv så kör man hårt, men när man kämpar för någon annan så blir det en helt ny dimension. Inget berg är för högt, ingen uppgift för stor.

Jag är starkare nu än vad jag någonsin har varit. Det är verkligen att växa när man blir en förälder. Ansvaret är enormt, men man får minst lika mycket tillbaka. Jag har någonting riktigt att leva för nu, för första gången vet jag varför jag är här på denna jord. För att ta hand om min lilla fina kille och se till att han växer upp lycklig.

Vilken tur jag har som får känna såhär. 

Foto – Ida Zander

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 kommentarer

  1. Vacker bild och vackert skrivet! 🙂

  2. Lycka var faktiskt exakt det jag tänkte när jag såg bilden på Instagram. Den är helt underbar!

    Och vilket härligt inlägg, du förtjänar all lycka! ❤️ (den skiner igenom i bloggen! 😊)

  3. Så fint skrivet <3

  4. Underbart!! Du ser fantastiskt ut!!

  5. I recognize myself massively in what you are writing.
    Specially when you go back to your old dreams about the future.
    I remember when I first moved to London and I WAS FULL of life. Things have obv. changed but five years later, I have my mojo back, i have my balance back and the motivation I had before. I get you completely. Apatr from that I don’t have kids yet hehe.

    mx

  6. Underbar bild! Förstår vad du menar med att hitta styrkan igen och att man bygger framtiden för sitt barn- en helt annan dimension av inspiration. Jag hade det inte lika tufft som du mitt första år, men jag minns att jag någonstans vid 2 års gränsen kände en stor lättnad att jag hade mitt liv mer i balans, då sonen blev mer självständig. Nu är han snart 6 år och jag väntar nr 2 om en månad. Jag vet att jag fixar det men det är lite skrämmande att gå tillbaka till att ha en liten bebis som är beroende av mig igen. Man har hunnit vänja sig vid att ha balans mellan karriär och familj. Älskar att du delar med dig av dessa funderingar – både det positiva och det som är utmanande. Känns så tabu att diskutera – särskilt offentligt- men det behövs! Tack för en riktigt bra blogg- har allt man kan önska sig-, familjeliv, inredning, olika kulturer, mode och resor. Gillar särskilt de djupare inläggen om tankar och värderingar.