Olive Pupdate

For the English version, please go to the bottom of the post.

Haha, yup I went there… ni får ursäkta alla mina dåliga ordvitsar här på bloggen, men jag har redan en väl utvecklad Mamma-humor. 

Jag tror inte alltid att det lyser igenom här på bloggen hur dålig min humor faktiskt är. I går satt jag och skrattade i en halvtimma och en bild på en katt med tupé. Ofta är jag helt i tårar för saker som ingen annan tycker är kul (utom möjligtvis mina systrar). Garth är allt som oftast ett stort frågetecken när jag sätter igång.

Så ni får vänja er vid mina dåliga rubriker som ”Bumpdates” och ”Pupdates” för jag kan helt enkelt inte hålla mig. 

Vidare till Olive och hennes lilla skruttiga knä. Hon fick sin operation i torsdags och sedan dess har jag varit sjuksköterska dygnet runt åt den här lilla ynkliga pipfian. Hon vet precis hur hon ska se sådär ledsen ut så att mitt hjärta bara smälter.

Hon gick igenom precis samma operation fast på höger knä innan jul, så vi har lite koll på hur tillfrisknandet bör gå till. Men jag måste säga att jag ändå blev chockad i dag när vi var tillbaka på det första återbesöket hos veterinären och de tog av bandaget. Det här ärret är betydligt större och ser mycket läskigare ut. Vad jag förstår så var operationen lite knepigare på det här knät, så det är säkert därför.

Jag tycker förresten att ärret ser ut som en utbakad fläta, nästan Instagramvänligt, men ändå inte.

Nu gäller 2 veckor av total sängvila för henne. Egentligen vill de att hon ska sitta i en bur, men det skulle jag aldrig palla, så hon får ligga på soffan eller hänga med på min arm istället. Hon väger 8 kg vilket är den vikten jag använder på min kettlebell under gravidträningen (Jag körde 16 kg på CrossFiten förr, så stor skillnad ändå…).

Hon äter tramadol tre ggr om dagen och får metacam och antibiotika med. Tramadolen är en stark smärtstillare, så hon är ganska hög största delen av tiden. I går satt hon och tittade på matlagningsprogram på tvn och kunde inte slita sig. Men det gör även att hon sover 80% av tiden vilket är lika bra när hon ändå bör vara stilla.

Jag får bära henne in och ut i trädgården så att hon kan göra sina behov och har varit tvungen att mata henne för hand eftersom att hon har problem att stå upp och nå ner i skålen. Vad gör man inte liksom?
Jag vet direkt när smärtstillandet har slutat värka, för då piper hon sorgset och visar fram benet med de ledsnaste ögonen jag någonsin har sett.

Vi har en ny tid hos veterinären på Lördag och förhoppningsvis ser det tillräckligt bra ut för att hon ska kunna gå runt lite själv när Nanna kommer och tar hand om henne när vi är borta nästa vecka. Olive och Nanna tycker väldigt mycket om varandra och om det är en person som jag verkligen våga lämna henne med när hon är skruttig så är det Nanna.

Nu hoppas jag på att lilltjejen återhämtar sig snabbt så att hon kan jaga bollar här hemma snart igen.

For the English version, please click below. 

Haha, yup I went there… pupdate. You will have to excuse my terrible sense of humour. I guess I have already started practising my mum jokes.

I don’t think you guys really realise how bad my sense of humour is. Yesterday I could not stop laughing at a picture of a cat in a toupé. I will be in tears of laughter and no one else has any clue what I found so funny (well, possibly my sisters, but even that’s a stretch). Garth has given up on me I think…

Ok, so on to what this post really is meant to be about – Olive and her poor little knee.

She had her surgery last Thursday and I have been her 24 h nurse ever since. She knows exactly how to play it to make my heart hurt with her sad eyes and little cries.

We went through exactly the same thing last years before Christmas, but on the right knee, so we have a bit of an understand of what to expect. But I was still pretty shocked at seeing the size of her scar when we took the bandages off at her first vet re-visit today. It’s massive! A lot bigger than last time, I think maybe this surgery was a little bit more complicated than the last one.

I think the scar looks a bit like a french braid, almost Instagram friendly, but not really.

Next up is 2 weeks of bedrest. They wanted us to keep her in a cage, but I can’t do it, so we spend most of our time on the sofa and wherever I go, I carry her with my like a little doggie-handbag. She weighs about 8 kg, so exactly the same as the kettlebell I use in my pregnancy fitness class. (I used to work out with 16 kg in my CrossFit before I was pregnant, pretty big difference).

Olive gets Tramadol three times a day and is also on Metacam and antibiotics. The tramadol is a strong painkiller, so she is pretty much high as a kite the whole time. Yesterday she could not stop looking at a cooking show on tv. But mainly she sleeps about 80% of the time and that’s great since she is not allowed to move much anyway.

I carry her in and out to the garden as soon as she needs to go and I also hand feed her since she can’t stand up or really reach the bowl yet. The things we do for these little bugs, hey?
I know straight away as soon as her painkillers are wearing off, she makes the saddest little sounds and stretches her leg up to show me exactly where it hurts. Oh, pup pup!

We have done it once and hopefully, this is the last time she will have to go trough this. We have a new vet appointment on Saturday to remove the stitches and we are hoping she will then be well enough to start to walk around a little bit at home.

Nanna will be staying at ours to look after her whilst we are away next week. There is no one I trust more with Olive than Nanna, they have a really special bond, so I’m feeling completely confident to leave them to hang out for a few days.

Let’s hope this little furry girl will have a speedy recovery, so she happily can chase her balls around the house soon again.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 kommentarer

  1. Men åh stackars lilla Olive<3 Finns ju typ inget mer hjärtskärande än när ens hund inte mår bra

  2. Oj får hon verkligen tramadol? Det har jag aldrig hört talas om att vi använder till djur här i Skandinavien. Intressant, undrar varför de ger det till hundar i UK? Hoppas allt går bra med läkningen, stackars liten. Vilken otur hon har med sin hälsa. <3

  3. Fonzie Bulldog

    Och hur gick det sedan för Olive … !?

    1. Tack för att du frågar. Det har gått bra! Hennes lilla knä är helt läkt och hon springer i skogen som vanligt igen! Det blev ett litet ärr, men inget farligt!

      1. Fonzie Bulldog

        Roligt att höra. 🙂