Friends & Bitches

tess-montgomery-friends-bitches

Jag älskar Söndagar, vi försöker alltid att planera saker att göra på Lördagen och sedan bara ta dagen som den kommer på Söndagen. 

—-

I går blev det brunch med Luke och Bex på Flotsam and Jetsam i Wandsworth på dagen, promenad med Olive och på kvällen avskedsdrinkar för ett helt gäng av våra CrossFit kompisar som åker tillbaka till sina respektive hemland.

Jag har nog aldrig utövat en annan sport (utom möjligtvis ridningen) där jag har lärt känna så många trevliga människor. Det har mycket med själva CrossFit kulturen att göra, vi är alltid pushade att jobba tillsammans och att lära känna varandra. Sedan har vi märkt att det är många par i vår ålder som tränar tillsammans. Bex & Luke och Oly & Niamh är vänner från gymmet som vi nu räknar till några av våra närmaste, likaså Garths ”Gentlemen Dinner club” killkompisar. Vi fick liksom så mycket mer än en sport på köpet.

Annat är det när man klivet in på många yoga och pilatesklasser och bara känner hur bitchigheten hänger i luften. Om du pratar med någon så är du ”konstig” och nåde dig om du råkar vara ny och/eller bra, då får du extra många elaka blickar. Om yogan hade en bättre kultur så skulle det vara så himla mycket roligare. Jag har inte en enda yoga kompis, men ett gäng på säkert 30 CrossFit kompisar och då har jag tränat yoga så otroligt mycket längre.

Jag är en så otroligt obitching person och har noll ork med den typen av grejer. Jag har verkligen inga problem att dumpa en bitchig person från min närhet utan ser det som ”vårstädning”. Jag har tidigare haft tjejer som verkligen har försökt att få mig att reagera, men det är förgäves. Innan jag flyttade till London så var jag halft del av ett gäng som jag insåg ganska fort var hemska mot varandra. Den dagen en av dem (som lustigt nog var den närmsta vännen till mig)  försökte dra in mig i sin härva så klippte jag. Det finns helt enkelt inget intresse och om någon är bitchig så ser jag bara osäkerhet hos dem.

Vänner ska vara supportande och lyfta varandra, inte tvärtom.

Ni som tränar, hur känner ni runt era sporter? Är klimatet trevligt och kamratligt eller stelt och bitchigt?

Foto – Ida Zander

tess-montgomery-friends-bitches

I loooove Sundays. Garth and I have this rule that Sundays are for chilling out and doing whatever we fancy right then. So we always try to make all of our weekend plans for Saturdays. 

Yesterday we started off with brunch with Bex & Luke at Flotsam and Jetsam in Wandsworth and in the evening we had leaving drinks for a bunch of our CrossFit friends who are heading back to their home countries. I haven’t really been a part of a sport (…maybe horseriding) where I have met so many nice people as in CrossFit.

It must have to do with the culture of the sport. We are always encouraged to pair up and get to know each other. Everyone is working at their own ability and the person struggling the most and who finishes last usually gets the biggest praise in the end. It’s just not a very bitchy sport in any way.

Bex & Luke and Oly & Niamh are two couples we met trough the gym that we now consider some of our best friends, Garth also has a ”Gentlemen’s dinner club” with some of the boys from the gym. We just ended up getting so much more than a sport out of CrossFit.

The difference to walk into a CrossFit box where everyone says hi, knows your name and have something nice to say and to walk in to a dead quiet yoga room, where if you happen to say a word in the locker room you are ”weird”. And if you happen to be new and/or good at yoga then you will get a lot of nasty looks from the other girls. I wish that yoga and Pilates had more of a CrossFit culture. I have done yoga for a good 12 years now and CrossFit for maybe 3, I don’t have one single yoga friend, but a good 30 of them from CrossFit.

I’m just one of these totally non-bitchy people and I have no interest in drama. If someone close to me is bitchy they are out, I have no problem ”cleaning out” non-supportive ”friends”. Of course, girls do try it on with me too, I just never raise to it and it tends to make them even more frustrated.

Before I left Sweden I cut with a ”best friend” because of this. She was in a pretty bitchy group of girls, but I kept myself out of the drama. Until one day she tried it on with me and I cut the friendship clean off. I just know that in the end, it’s all about insecurity on their part and there is never any reason to entertain a friendship with someone who makes you feel bad. That is not what friends are for.

Do you do a sport where you have a good culture and a friendly environment? Or is it more like my yoga experiences?

Photo – Ida Zander

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarer

  1. Caroline

    Jag fick vanner for livet pa ett mycket speciellt yoga stalle i Camden som tyvarr lades ned for flera ar sedan. Har aven yogat pa andra stallen och dansat i manga ar utan att egentligen fatt vanner (forutom salsaklubben pa universitetet). Daremot har jag senaste manaderna pa ett PT gym kant mig mycket mer valkommen och inkluderad socialt an vad jag gjorde pa magdansskolan dar jag gick forut. Aven nar jag gick pa ett kampsportsgym var det mer utatriktad stamning an pa dansen.

  2. Tränade jujustu i några år, och där var gemenskapen verkligen underbar! Alla var vänner, inte bara inom klubben jag tränade i, utan i hela sporten. Man kunde åka på läger med massa folk man egentligen inte kände och bara vara sig själv, vilket är oslagbart enligt mig!

  3. Själv slutade jag med ridningen i högstadiet just på grund utav att jag inte orkade med allt skitsnack, bitchiga kommentarer och snack bakom ryggen. Red på ridskola och det kändes som en väldigt tydlig hiererki. Tog upp ridningen i vuxen ålder och blev lite knockad av stämningen i gruppen, och hur trevliga och hjälpsamma alla var. Jag är ganska mycket yngre än de flesta i ridgruppen, jag är 30 och de flesta närmre 50, men ändå är alla så intresserade av hur det går, och peppar verkligen varandra. Underbart tycker jag…

  4. Nä, bitchighet går bort. Jag tar bort såna relationer direkt numera. Har så många saker som jag vill göra med min energi (som inte är lika stor som innan pga utmattningen) så då är det ännu viktigare att inte hänga med energitjuvar eller människor som inte vill en väl.

    Jag måste dock säga att jag spontant skulle ha gissat att yogan borde vara med öppensinnad och mottaglig för andra än crossfit (som tekniskt sett hade kunnat handla om vem som är starkast/orkar mest). Men bäst vore klart om det var sjyst och trevligt klimat i båda sporterna. Inom ridsporten där jag tränar det lilla jag kan just nu är det väldigt blandat beroende på vem man möter. Så jag försöker vara trevlig och öppen mot alla och de som är trevliga tillbaka kan få komma mig inpå livet och de andra får stanna på en armlängds avstånd 😉 😀

  5. Jag har tänkt på det där på senaste tiden. Jag gör bara yoga nu för tiden och saknar faktiskt en gemenskap. Som du säger, ingen pratar med varandra, eller sträcker ut en hand och tar kontakt efter en session. Tråkigt tycker jag då jag älskar yoga och den energi den skapar i en själv och i ett rum. Dock tror jag kanske att det beror på att när människor yogar så gör de det ‘själva’, många tror att yoga handlar om att gå in i sig själv och stänga av allt och alla runtomkring. Då behöver en ju inte prata med varandra. Men jag anser att yoga är tvärtom, att vi är beroende av varandra för att just skapa den där häftiga energin som kommer ifrån att utöva yoga, så jag saknar faktiskt kontakten efter en session. Jag är lite osäker själv kanske, men jag ska banne mig bli bättre och prata med någon efteråt.
    Sen tror jag att många människor är osäkra och att det kommer ut som bitchighet. Ofta är yoga kvinnodominerat och kvinnor tenderar att vara osäkrare än män. Varför? Det känns som en helt annat feministisk diskussion. Men ofta hjälper det nog att vara som du Tess, glad, sprallig och inte rädd för att ta kontakt, det är ju avväpnande egenskaper.

  6. En fråga lite utanför ämnet just här – men jag har för mig att du läst och gillat ”The miracle morning” och utövat de rutiner den tar upp. Jag blev genom dig inspirerad av det och har tittat på hur det skulle fungera i mitt liv. Hur tycker du det fungerar? Har även för mig att du gjorde ”livshjulet” från Level 10 Life men kan för mitt liv inte hitta det inlägget! jag känner att mitt liv går lite på rutin och att jag behöver göra förändringar efter en del tråkiga händelser – behöver en omstart!

  7. ´Träning och sport har alltid varit min bubbla som jag gått in i när jag vill vara för mig själv så jag har aldrig letat efter social kontakt där.
    Undantaget är nog ridningen för den handlar ju om så mycket mer än om de minuter man sitter på hästryggen. Det är mer en livsstil än en sport/träningsform.
    Men annars så vill jag utöva all träning för mig själv. Jag springer, yogar och gymmar regelbundet och vill absolut inte bli ”störd” i det. Jag är en social person annars men träningen är min frizon från det.

  8. Jag har spelat basket i 17 år och lagkamraterna gör verkligen sporten för mig! Jag har spelat med riktigt peppande och upplyftande tjejer men även med tjeher där man inte peppade utan mest bara spelade. På äldre dagar tar jag dock inte sånt längre utan säger ifrån men spelar i ett lag där stämningen är fantastisk och alla peppar varandra!