The Change of Surname Conundrum

Tess and Garth

Någonting jag tänkte mycket och länge på innan jag bestämde mig för hur jag skulle göra efter vårt bröllop var just hur jag ville göra med mitt efternamn.

Traditionsenligt ”ska” man ju ta mannens namn, för det är så vi har gjort i så många generationer. Men desto mer jag tänkte på det ju mindre vettigt kändes det.

Ska man göra någonting som kvinna bara för att det är så man har gjort förr?

I så fall  hade vi väl aldrig fått rösträtt eller någon form av jämnställdhet. Traditionsenligt har kvinnor varit mindre värda än män, så då var det inte så konstigt att kvinnan giftes in i mannens familj och inte tvärtom. Det känns lite surt att göra bara för att det ”ska” vara så helt enkelt.

När jag diskuterade det här med Garth så blev han lite arg och undrade om jag ville att han skulle ”slänga bort” sitt ursprung. Han tyckte att det var självklart att kvinnan ska ta mannens namn. Fast när jag vände på det och frågade varför jag ska behöva ”slänga bort mitt ursprung” så blev han tyst. Det finns liksom inget vidare bra argument för att välja just mannens namn längre.

Vi har väl blivit mer jämställda än så?

Numera med internet och alla databaser är det inte direkt så att vi i framtiden inte kommer att kunna spåra vår släkt. Byte av ett namn kanske var en stor grej innan allting hamnade på nätet, men nu känns det knappast som att det vore ett problem. Eller?

Man kan väl lika gärna ta fruns namn om man känner för det, ha dubbelnamn eller varför inte kombinera de båda och komma på ett helt eget efternamn?

I slutändan valde jag att heta båda namnen, mitt först, hans sedan och efter jag hade förklarat mina anledningar så kände han att det var helt ok ändå. Men nu försöker jag jobba på att även han ska lägga till mitt efternamn, så att vi båda heter samma sak som våra framtida barn. Han är inte så jättesugen, men jag tänker fortsätta fråga för det känns rätt att jobba emot en i mitt tycke gammal och ganska förlegad tradition.

Hur känner ni runt efternamn? Har ni/skulle ni ta er partners namn bara för att han är man? Någon som kanske tog fruns efternamn? Det är alltid super intressant att höra era historier och åsikter!

—–

Om du gillade det här inlägget, kolla även in dessa;

It’s a boy’s thing
Vi måste prata om missfall
Pregnancy & Speculation

…och följ mig super gärna för Bloglovin så vet du direkt när jag har uppdaterat!

For English, please click below

Tess and Garth

Something I pondered over for quite a while before getting married was if I was going to change my surname or not. 

Traditionally you are supposed to take your new husband’s surname because this is what we have done for many generations. But the more I thought about it, the more annoyed I got.

Should I as a woman do something only because this is the way we have done things in the past?

Like in the past when women were not allowed to vote? We did that for many generations too! And what about equal pay… that is something we did differently for many generations too. In the past, women were less worth than men, so when we got married we entered their family supposed to them entering ours.

It might not be as literal these days, but still, it’s kind of a weird feeling to not go into your married life as equals. One family is meant to by some reason be chosen over the other and it will always be the man’s heritage that wins?

I discussed this with my husband (to be, at that point) Garth and he got a bit irritated and asked me if I wanted him to ”throw away his heritage”. He thought it was certain that I, of course, would take his surname and there should be no question about it. But when I asked him why I was meant to ”throw away my heritage” then he couldn’t really give a good answer. I clearly gave him something to think about…

My view on this is that we are better at equality than this old tradition. Us women are not ”owned” by men, our family and heritage is worth just as much and should be treated the same way.

I can understand that in the past one name was great to keep track of family history, but these days we have the internet and computers filled with all kinds of programs and information. I very much doubt that our relatives in the future will have a problem drawing up their family tree. Our digital footprint is huge and I just don’t think anyone will get lost.

I don’t say not to take the man’s surname, I say at least consider the woman’s name too. Maybe double up or make both the names into one for a totally unique last name for your family?

In the end, I chose to keep my name and add his. He came around to it after a while and we still have a shared surname. Now I’m working on him adding my surname too, so we both can have the same surname as our children in the future. He is not loving the idea, but I feel that I should challenge this old and pretty dated tradition. In the name of all things equal and fair.

What do you think? Did you /are you going to take your husband’s surname? Maybe you took your wife’s? I would love to hear your stories and opinions in the comments!

—-

If you liked this post, check out these Topic-posts;

Pregnancy & Speculation
It’s a boy’s thing  (this post is not yet translated, but def worth a google translate)
We have to talk about miscarriages (this post is not translated, but worth a google translate)

Don’t forget to follow me on Bloglovin to never miss a post!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

33 kommentarer

  1. Hej Tess!
    Mycket vettigt resonemang du för tycker jag.
    Jag kände precis som du när jag gifte mig i somras; varför ska jag byta bort mitt efternamn?!
    Nu har jag iofs ett helt vanligt (snart ovanligt kanske) -son namn, men det är precis som du skriver själva principen.
    Lycka till med bearbetningen av Garth.
    Kram Jenny

  2. Min man tog mitt efternamn, dels för att han hade ett -son namn och dels för att mitt namn betyder mycket för mig, medan hans namn inte betydde så mycket för honom. ?

  3. Älskar när du slriver sådana hör inlägg. Ditt resonemang låter väldigt vettigt enligt mig. Kärleken till ens parter sitter ju inte i namnet. Jag är inte säker på att jag hade bytt efternamn bara ”för att det ska vara så”. Nu slipper jag dock fundera över detta då jag är förlovad med en man som råkar ha samma efternamn som jag. Så kan det gå när en har ett vanligt -son namn. Haha

    1. Vad kul!

  4. Känner igen resonemanget, båda jag och min sambo har utländska efternamn. Mitt efternamn är finskt och byter jag bort det, upplever jag att min kulturella identitet försvinner. Det kommer nog bli så att jag behåller mitt och hans sitt. Sedan vid eventuella barn så vet jag inte. Vi får se helt enkelt 🙂

  5. Haha, jag kände precis som du… Speciellt i och med att min karl bara antog att jag skulle ta hans namn när vi gifte oss, eftersom det i hans värld var ”så man gjorde”. Jag har dessutom ett ovanligt efternamn medan hans är betydligt vanligare. Det slutade med att jag behöll mitt och lade till hans. Det stör faktiskt fortfarande maken lite att jag inte tog hans rakt av, men å andra sidan stör det mig lite att jag inte fick honom att byta, så…

  6. Caroline

    Jag är helt med dig.
    Jag hoppas, om jag gifter mig, att min sambo väljer att lägga till mitt namn med trots att det är trist – Nilsson.
    Men det är ju liksom en del av samhörigheten!
    Jag tror det är vanligt idag att kvinnan behåller sitt efternamn och lägger till partnerns, men att inte partnern gör detsamma, som i ditt fall.
    Caroline Nilsson Casserly skulle jag heta. Vill liksom att mina namn ska vara närmast varandra så att det fortf låter rätt. 😉 😀

  7. Min man tog mitt efternamn. Jag älskar mitt och ville helst inte byta och det var ingen big deal för honom. 😀

  8. Montgomery är ett jättesnyggt och coolt efternamn enligt mig, är glad att du inte valde bort det 🙂 Chamberlain är också snyggt och tillsammans med ditt eget efternamn ger det en sådan powerkänsla. Namnen passar väldigt bra ihop och jag hoppas att du lyckas övertala Garth.
    Mitt eget efternamn är jag inte jätteförtjust i (danskt -sen namn), men om jag tar bort -sen är det ett efternamn jag tycker är mycket coolare. Min mamma skulle dock bli väldigt ledsen om jag gjorde så he he. Anyways om jag kommer gifta mig kommer jag behålla mitt efternamn, det kommer låta fult om jag kombinerar det med något annat och jag vill inte ta min pojkväns. Men jag tror inte jag vill gifta mig ändå så no probs 🙂

  9. Carolina

    Håller med dig verkligen! Tycker det blir asfint med dubbelnamn 🙂 Min kille vill att våra framtida barn ska ha mitt efternamn och har inga problem med att jag har kvar mitt, han verkar nästan övertalad om att vi båda kan köra på bådas efternamn!

  10. Mitt efternamn är från en pappa som har valt att vara en frånvarande föräldrar där jag känner ytterst lite samhörighet till den sidan av släkten. Men, i och med att efternamnet har följt mig genom livet har den blivit MIN identitet och därmed MITT namn. Jag är Tess ”NN” och därför tog jag min mans namn som mellannamn och behöll mitt som efternamn. Så för mig var samhörighet och familj sekundärt, namnet som jag har gjort till mitt eget var primärt.

  11. Jag har gjort klart för min sambo att jag inte kommer ta hans efternamn när vi gifter oss och det blir han lite sur över men då frågar jag varenda gång varför hans efternamn är viktigare än mitt och det har han inget svar på.

    Det enda namn jag skulle kunna tänka mig att byta till är min mammas flicknamn, som hon har kvar, eftersom det bara är vår släkt som har det namnet.

  12. Min man tog mitt efternamn när vi gifte oss! Jag har ett rätt ovanligt efternamn och han ett son-namn så jag var tidigt säker på att jag inte ville byta bort mitt efternamn. För hans del kändes det helt okej att byta efternamn, det var ingen stor deal.

  13. Är väldigt fäst vid mitt efternamn så skulle kännas konstigt att byta. Men är inte gift så kanske ändrar mig om jag skulle gifta mig, men skulle kännas skumt!

  14. Jag har behållit mitt efternamn och min man har sitt efternamn. Han är inte villig att byta och det är inte jag heller haha.. Våra namn är båda ovanliga där vi bor men hans är något enklare att stava så ibland känner jag att jag vill byta, men det är lite emot mina principer (min mamma bytte aldrig efternamn heller). Får se hur det blir i framtiden.. Vi har båda långa efternamn så dubbelnamn tycker jag är lite småjobbigt.

  15. Alla vuxna cår heta som de vill men vid barnen borde man välja ett. Tänk framåt! Ert barn som heter säg Pelle Nilsson Solskensson kanske en dag träffar en flicka som heter Carina Karlsson Månskensson och vad om de då båda är fästa vid sina efternamn- hur göra då, ta 4 efternamn? Att ge småbarn dubbelnamn är att skjuta problemet framåt och dumpa över det på dem istället.

    1. Jag tycker det här var helt spot on! Avskyr också dubbla efternamn, förlåt men det känns så idiotiskt. Både jag o min kille kunde tänka oss varandras, jag föreslog dock en ”merge” men det gillade inte han 🙂 så eftersom alla mina systrar behållt familjebs efternamn så valde jag att ta hans då han är ensambarn. Ingen större deal. Det är klart att vid beslutets ögonblick kändes det fel etc men det är bara en vanesak. Så snälla ni alla där ute, spelar överhuvudtaget ingen roll vems e-nmn ni tar så länge ni skippar dessa dubbelnamn. Det värsta är en tjej på jobbet som nu helt plötsligt ändrat till eriksson-andersson. Jag menar, kom igen?!

      Sen så förstår jag hur du tess tänker men vill tro o hoppas att få tänker så. Vi har väl kommit längre än att ma låter traditioner styra.
      Lycka till! Tycker G ska ta ditt!

      En fråga dock, hur ställer du sig mot bachelr partys o strippor?

      1. Zinnia

        Haha. Håller SÅÅÅ med. Fattar inte den där med blasson-blasson. Räcker det inte med ETT -sson namn?!

        Jag jobbar i sjukvården och det är så krångligt med alla dubbelnamn hit och dit, därför valde vi ett namn.

        Och ja – det är bara en vanesak, sen glömmer man ju typ bort vad man hette innan? 🙂

  16. Det där är något som jag själv har funderat över länge. Om jag en dag har turen att gifta mig, kan jag välja bort mitt namn då?

    Jag tror inte jag skulle kunna göra det, mitt är väldigt ovanligt och jag har alltid identifierat mig med namnet som person i helhet.
    Efter att ha brutit kontakten med min pappa som det släktnamn kommer ifrån, så har detta blivit en stor fråga och konflikt i mitt huvud då jag inte vill bli ihopkopplad (?) med honom och det blir lätt så med namnet.

    Men trots det så vet jag inte om jag skulle kunna ta bort och byta namn. Känns som att man skulle byta bort en del av sig själv?

  17. Min man tog mitt efternamn när vi gifte oss. Vi kunde båda tänka oss att byta eftersom vi har relativt ovanliga namn båda två, men det fanns en som redan hette Linnea ”hans efternamn” så vi valde mitt. Min familj blev överlycklig att han valde det och i hans familj var det bara hans morfar som blev lite stött och sa att ” Det är bara kriminella som byter efternamn”. Så han behöll det som mellannamn. Vet inte om hans morfar tycker att ca alla kvinnor i historien betett sig som kriminella då de bytt namn…

  18. Jag bytte faktiskt efternamn när vi gifte oss eftersom vi hade diskussionen egentligen när vi fick vårt första barn. Min mans efternamn betydde så väldigt mycket mer för honom än vad mitt gjorde för mig, så vårt barn fick hans efternamn. När vi sen gifte oss så kände jag att jag vill heta samma som mina barn och bytte då efternamn.

  19. Den dagen jag gifter mig med min sambo funderar jag på att titta på släktnamn som finns i våra släkter som är mer ovanliga, vi har båda tråkiga -son efternamn och jag är inte sugen på att ta något av dem.
    Men att föra vidare ett släktnamn som finns i släkten (kanske av avlidna) anser jag fortfarande är väldigt fint för att hedra sin familj och släkt.
    Jag har redan ett par efternamn som jag har hittat genom släktforskning.

    Tur att vi har valmöjligheten att göra som vi vill idag.

    1. Väldigt smart lösning där! Är inne på samma spår eftersom det finns så mycket finare namn längre bort i släktträdet. Ska kika en gång till där när det är dags för bröllop 🙂

  20. Jag skulle ha kvar mina egna efternamn! Möjligtvis kan jag tänka mig att lägga till hans. Då får jag dock tre och det kanske är lite mycket. Tycker absolut inte att kvinnor måste ta mannens efternamn, så uråldrigt.
    Min mamma behöll sitt och jag och min syster har båda mammas och pappas. Det är väl någon dumstrut som frågat om mina föräldrar inte är gifta eftersom de har olika namn, men det är inget stort problem.

    1. Jag är i precis samma situation. Lever tillsammans med en italienare, där det är normalt att kvinnan behåller sitt namn efter giftermål. Hade jag bara haft ett efternamn hade jag eventuellt lagt till mig min framtida mans om vi nu gifter oss, men 3 st efternamn känns lite mastigt och problematiskt och även lite pretto. I nuläget har jag också efternamn som är ganska ovanliga, om jag hade hetat ett ”-son”-namn eller ett mer vanligt namn då det skulle finnas fler med samma både för- och efternamn kanske jag hade tänkt annorlunda…

  21. Du har så rätt! Sååå kul att du vände på hans resonemang och han inte hade något svar…. Hehe.

    Jag tog min mans efternamn för jag tyckte att det var lite finare än mitt. Först hade jag värsta paniken när jag skulle byta namn. Lite som Garths känsla – ska jag bara ”slänga bort” min tidigare identitet, typ utplåna mitt tidigare jag. En vecka efter att jag hade bytt så brydde jag mig inte om det längre haha. Man är ju inte sitt namn, men jag insåg då att man lägger mycket av sin identitet i sitt namn. Så sjukt viktigt att tänka på när man väljer namn till sina barn!

  22. För mig var det en självklarhet att behålla mitt eget namn, tycker det är uråldrigt att det i många kulturer anses vara automatiskt kvinnan som byter sitt namn. Lite mitt eget bidrag till feminismen 😀 Jag har dessutom ett finare, lättare och mer internationellt namn än min mans. Jag är inte heller så nära med min mans familj och det skulle på något sätt kännas konstigt för mig att ha deras namn. Vår son fick även mitt efternamn och min man hade inga problem eftersom han förstod resonemangen bakom det. Många jag känner tycker att det är jätteviktigt att kärnfamiljen ska ha samma efternamn för att det ska kännas äkta men själv känner jag nästan tvärtom. Vet att det kan låta knasigt men tycker nästan att det är mera romantiskt att behålla sina egna efternamn då man gifter sig 😀

  23. Christina

    Jag och min man behöll våra respektive efternamn när vi gifte oss. Såg ingen bra anledning att ta min mans namn (eller något annat namn heller för den delen). Det där med att ta mannens efternamn när man gifter sig känns ålderdomligt på ett negativt sätt. Vi ska dessutom inte skaffa barn så den efternamns-”problematiken” kommer inte att bli aktuell för oss 🙂

  24. Jag är inne på din linje! Vi har båda rätt speciella efternamn som båda egentligen vill behålla och då känns det som en fin kompromiss att båda har båda namnen. Men vi får se vart det landar när det väl är dags!

  25. Jag tycker man kör på det som fungerar bäst för er som familj, oavsett barn eller ej. Jag har behållt mitt egna efternamn och la dit min engelske makes efternamn så jag kör ett dubbelnamn vilket fungerar bra då båda börjar på S och mitt egna efternamn är väldigt ovanligt, finns bara en släkt med det namnet och det är vi, vilket gjorde att jag inte ville bli av med det. Till våra barn har vi lagt till mitt efternamn som mellannamn eftersom man inte får ha dubbelnamn i Sverige längre, iaf när våra barn registrerades för 5 och 3 år sedan. Ett av minsta största issues i början var att bli kallad Mrs. Sims – det är ju min makes mamma som heter det, och som svensk och från ett land där man är uppväxt med att inte kalla folk Herr och Fru osv, så kändes det naturligt att jag ville vara individuell fast ändå ”passa in” i England. låter kanske lite klurigt men jag är nöjd med mitt dubbel-efternamn, finns bara en som heter så och det är jag. 🙂

  26. Jag har också funderat rätt mycket på det där med efternamn. I nuläget har jag två efternamn (ett extremt ovanligt och ett vanligt -son) och jag är inte alls sugen på att automatiskt ta min fästmans efternamn när vi gifter oss. Dels så känns det väldigt fel ur ett jämställdhetsperspektiv att bara acceptera en gammal tradition, men även för att jag vill inte tappa min identitet. Jag är ju mina namn.

    Jag planerar att ta byta bort mitt ovanliga namn mot hans, så att jag ändå kommer att ha kvar ett av mina egna efternamn. Jag har aldrig riktigt identifierat mig med mitt ovanliga efternamn, så det kan jag lätt byta bort. Fast jag vill också gärna att han lägger till mitt. Och jag tänker att det är inte en sån himla stor uppoffringen för varken honom, Garth eller någon annan. Jag menar, om vi tjejer kan lägga till ett extra namn, så kan ju tusan killarna också göra det. Det blir ju en exakt lika stor ”uppoffring” för båda i så fall om både killen och tjejen lägger till ett efternamn. Det blir ju 100% rättvist på så sätt och jag kan faktiskt inte komma på en enda vettig anledning för att mannen inte ska kunna göra det.

    Garth skulle ju lätt kunna lägga till ditt efternamn, men han behöver ju inte använda sig av det om han inte vill (förutom när det gäller bankpapper, pass osv.). Han kan ju fortfarande presentera sig som Garth Chamberlain, trots att det även står Montgomery i passet. På så sätt så blir det ju ingen större skillnad för honom, men det skulle (antagligen) betyda rätt mycket för dig. Så småningom så kanske han även börjar använda sig av ditt efternamn, när han har börjat vänja sig vid det.

    Jag har som sagt haft två efternamn i hela mitt liv, men har bara använt mig av ett (förutom i viktiga papper då jag måste använda mig av båda) och det har varit hur lätt som helst!

  27. Nu lever jag som singel men jag kommer aldrig att ändra mitt namn, jag heter som jag heter. Med 50% av alla äktenskap som slutar i skilsmässa känns det lite väl optimistiskt också att börja tricksa, man vill ju inte hamna i en ”Bagge Bagge”-situation. Föder jag nån dag barn får de mitt efternamn, det är jag som ska riskera mitt liv och hälsa med att bära dem i min kropp i nio månader och föda fram dem i svåra smärtor, så det är ingen diskussion överhuvudtaget.

  28. Min blivande make kommer ta mitt efternamn. Han heter ett -sson namn och jag har ett mer spännande efternamn så vi beslöt oss för det. Trots att han kallas för sitt efternamn så vill han byta för att vi ska heta lika som våra kommande barn.