My Little Mamma is here in London

Lena & Tess


English version blog post Tess Montgomery

Det är väldigt roligt att ha Mamma här, men det tar upp mycket av min tid den här veckan.

Hon har väldigt ont i ryggen och ska opereras i höst för en nerv som sitter i kläm, så hon kan inte röra sig som vanligt. Men hon blir så glad av att vara här och hälsa på och det är jättetrevligt att ha henne här (även fast jag har ärvt min snacksalighet av henne, jag tror att mina öron ska trilla av snart.)

I går tog jag henne till Kings Road för vår traditionsenliga shoppingdag och som alltid så satte hon på sig sin nya outfit direkt i butiken. Hon blir så glad och ivrig att hon inte kan vänta, det är väldigt gulligt. Ni som har mig på Snapchat (@Tess.Montgomery) såg hennes stora leende i sina nya fina kläder.

Efter tog jag henne till lunch på The Botanist, ett av mina favoritlunch ställen vid Sloane Square. Där satt vi i säkert 2 timmar, åt musslor, pratade och tittade på alla människor som gick förbi.

I dag är hon lite trött efter en så spännande gårdag, så just nu sover hon en tupplur. I kväll har jag bokat biljetter till Absolutely Fabulous The Movie och då vill hon vara pigg. Hon älskar Ab Fab och skrattar så att hon gråter när hon ser dem på tv.

Jag har en plåtning i morgon, så då får hon vara lite ensam, vila upp sig och gosa med Olive på dagen, så kan vi hitta på någonting kul till kvällen istället. Vi får varva lugna och spännande dagar så att det inte blir för mycket.

Min Mamma mår inte helt 100% och åker in och ut på sjukhus väldigt mycket, så jag är så glad att hon lyckades komma över hit till London och hälsa på. Vi förlorade henne nästan tidigare i år, så att få ha henne här är stort.

Ta hand om era föräldrar, ring och se dem medan ni kan, man får inga andra chanser tyvärr.

Bilderna är från precis efter vårt bröllop i Zimbabwe för 1.5 år sedan. 

lena montgomery

For English, please click below

—-

My Mom is here visiting from Sweden at the moment, so I’m spending all my free time with her. It’s great, but I think my ears might fall off, I have def inherited my talkative nature from her…

She has a bad back problem, with a nerv playing up, so she can’t move very well and will have surgery in September, poor thing. But she is very excited to be here and I’m trying to plan just enough things to not tire her out completly, but still make life exciting.

Yesterday I took her to the Kings Road for some shopping, I think she bought half of Reiss! And as usual she wore her new outfit straight away, she get to excited and want to wear it all straight away. You guys who have me on Snapchat (Tess.Montgomery) probably saw her, with a massive smile on her face, dressed in all her new clothes.

To celebrate a successful shopping trip, I took her to Botanist for lunch. It’s one of my all time favourite lunch spots on Sloane Square. We had mussels, talked a lot and watched all the people walking by, for the good part of two hours.

Today she is a bit tired and right now she is having a nap. She want to be fresh for tonight, because I have booked us tickets to Absolutely Fabulous The Movie. She loves Ab Fab, and laughs until she cries when she watches it on tv. So I really think she will enjoy it.

Tomorrow I have a shoot all day, so she will have to chill at home with Olive, rest and faff around for a few hours on her own. Then I might try to take her out for dinner in the evening.

My mum is not in great health and goes in and out to hospital a lot. We actually almost lost her earlier this year, so I’m so happy and grateful to get to have her here in London for a week.

Take care of you parents, you never know when you won’t be able to call or see them anymore.

The photos are from the days after our wedding in Zimbabwe 1.5 years ago

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 kommentarer

  1. <3 <3 <3

  2. ❤ til deg og din fine mamma! Kos dere masse. Jeg sjekket snap, men der var det ingen snaps, så jeg måtte inn og sjekke at alt var ok.

  3. Mamma. <3 Förlorade pappa för ett par år sen och först då insåg jag. Ta väl hand om varandra.

  4. Bra sagt, viktigt att ta hand om och uppskatta sina föräldrar innan det är försent, jag förlorade tyvärr min mamma när jag var 18 år, det är snart 8 år sen, och det är inget jag någonsin kommer komma över utan bara får lära mig att leva med. Självklart dör folk, det är livets cirkel, men att förlora en förälder, så ungt, det går inte att beskriva saknaden. Så jag hoppas alla uppskattar sina föräldrar!

  5. Fint att du är snäll mot din mamma, men du pratar så nedlåtande om henne, som om hon vore helt hjälplös och dum. Jag skulle bli ledsen om min dotter skrev om mig på det sättet.

    1. Hej Dea!
      Tråkigt att du läser det så och väldigt synd om du skulle bli ledsen över ett snällt inlägg om dig som Mamma. Lite okänsligt sagt för att vara helt ärlig…
      Tess

    2. Jeg tror ikke Dea mente å være okänslig, jeg tenkte faktisk akkurat det samme når jeg leste innlegget ditt nå Jeg har lest bloggen din i noen år nå og synes den er veldig bra, men jeg må si jeg har reagert på hvordan du fremstiller din mor på. Jeg synes du bør ta til deg kommentaren til Dea, for dine innlegg om din mor fremstår akkurat slik Dea beskriver. Jeg hadde også blitt veldig såret om noen nær meg fremstilte meg på den måten. Jeg håper din mor føler seg mye bedre snart.

      1. Hej!

        Med tanke på att min Mamma är bipolär och har flera andra sjukdomar så blir det okänsligt när ni skriver så. Jag har gått igenom otroligt mycket med henne i mitt liv och behöver verkligen ingen negativitet runt vår relation. Det här var sista gången jag hade med Mamma i bloggen.
        Tess

  6. Hej!

    Jag bor själv i London sedan två år tillbaka och har bott utomlands egentligen hela tiden sen studenten (2006). När jag läste inlägget om din mamma (som för övrigt var så himla fint), så undrar jag om du någonsin känner ”skuldkänslor” över att bo utomlands, och inte kunna vara en cykel- eller biltur bort ifrån din familj? Jag känner ofta så själv nämligen, och att man har en lite gnagande känsla av otillräcklighet när det händer saker, både bra och dåligt, som man inte alltid kan vara med och dela pga att man inte bor i närheten. Hade gärna läst om dina tankar kring detta eftersom jag verkligen gillar dina resonemang och hur du ser på saker och ting.

    Tack för en jättebra blogg, jag har fått massor av London-tips från den och du gör ett toppenjobb!
    Sophie

  7. Låter som härliga dagar med din mamma. Tycker alls inte att ditt inlägg var nedlåtande. Har en bipolär mamma själv och hon kan verkligen svänga mellan att vara glad som ett litet barn och inte orka med något. Svårt tror jag att förstå om man inte själv har erfarenhet. Tycker du verkar vara en otroligt stark och omtänksam person och är övertygade om att de flesta av oss som läser din blogg gör det för att vi blir inspirerande, både av mode och skönhet men också av hur du ser på och tar dig an världen och livet.

  8. Hej Tess!

    Tänk så olika man kan uppfatta saker. Vi alla läser genom olika filter som vi själva har, baserat på personlighet och erfarenheter…

    JAG tyckte att texten var jättefin. Det märks att du ömmar för henne och är omtänksam. Jag tycker inte att den är nedlåtande. När hon är så skör så behöver man ju vara försiktig och se till att hon får sin vila. Nu har hon ju olika slags sjukdomar och då kanske det blir så att du som är frisk och stark får agera ”vuxet” (omhändertagande, stöttande) och hon får vara svag. Fantastiskt fint av dig Tess. Du är ärlig utan att berätta alltför mycket.

    Jag blev ledsen att du fick sådana kommentarer när du var så öppen. Fick lite ont i hjärtat av det.

    Du verkar vara en jättefin person Tess. Kram på dig.

  9. Jag tycker också att du skrev oerhört kärleksfullt om din mamma och har faktisk undrat hur det var med henne och jag blev faktiskt jätteglad när du skrev om henne. Min mamma dog när jag var 19 år så tack för att du skrev om henne.

  10. Vilket fint inlägg om din mamma, hoppas ni hade en fin vecka! Sedan jag förlorade min svärmor för ett drygt år sedan har jag känt väldigt konkret hur skört livet är och hur tacksam jag får vara över dem jag har kvar. Det är alltid värt att påminna sig om det!

  11. Fy vad arg jag blir på människor… Suck! Att du inte ska kunna skriva om en av de viktigaste personerna i ditt liv för att folk ska ha massa idéer. Tänk om tess förr eller senare hade velat sprida kunskap om sjukdomen och hjälpa andra anhöriga? Den chansen är definitivt borta nu, helt förståeligt. Och varför ska det vara så fult att vara bräcklig? Måste man framstå som stark hela tiden?! Ta inte åt dig tess, du vet själv hur mycket du älskar din mamma och vad du menar med sättet du skriver på. Kram!

  12. Tråkigt Tess att folk ska skriva såhär om ett vackert inlägg. Kan inte se du skriver nedlåtande alls. De borde skämmas nedanför! Tråkigt att du inte kommer skriva om dina fina mamma i bloggen mer, men vad gör man när folk sjunker lägre än botten och innehar noll respekt.

    Jag förstår mycket väl vad du har gått igenom och hur du haft det och att er relation är viktig men ändå speciell. Jag har kanske inte gått igenom EXAKTA saker då jag inte vet i detalj vad som hänt men jag kan ana. Jag har nämligen en sjuk mamma själv. Hela mitt liv har kretsat kring henne. Jag har gått igenom helvete på grund av henne och hon har satt mitt liv i fara. Nu är jag helt självständig men hon är riktigt sjuk just nu. Det är svårt det där för hon vill inte hjälpa sig själv, förstör alla relationer så ingen finns där längre. Om hon måste åka in till sjukhuset kan troligtvis ingen hjälpa henne då hon förstört ALLT. Det är otroligt smärtsamt och en enorm sorg. Jag menar en mamma är den som ska hjälpa en igenom livet, finnas där med kärlek och stöd och inte TA hela tiden. Jag har varit en mamma till min egen mamma men nu äntligen är jag fri. Sedan är valet hennes om hon vill leva vidare eller inte eller om hon kan ta sig uppåt. Vi kan inte leva våra mammors liv. Jag hade gärna sett att du skrev mer om detta då många lider av detta fruktansvärda kring sin egen älskade mamma. Många människor förstår inte för ens mamma är ju det största man har och de kan inte tänka sig något annat. De förstår inte vad man gått igenom, hur mycket skuld eller skam man har över sin uppväxt över sin egen mamma. Jag har nu upptäckt hur många narcisstiska föräldrar det faktiskt finns och att det är vanligare än man tror. Därför tror jag det skulle stärka en massa kvinnor att berätta om sina mödrar. Jag har märkt om man får generalisera att det går i släkten speciellt mellan döttrar. En dotter får ta det som ens mamma gått igenom och hela hennes mående. Vår plikt som kvinnor är att bryta denna onda cyklen för våra egna döttrars skull och jordens alla kvinnor.

    Tack för ditt inlägg Tess, ditt barn kommer få en fin mamma! <3

    1. Tack finaste du, vilken härlig kommentar att få. Det är svårt för mig att skriva om Mamma för jag viull inte heller att hon ska bli ledsen eller känna sig obekväm plus att jag har systrar som inte heller känner att de vill dela med sig av allting. Så när dte komemr till familjen så är det svårt att kanske prata så fritt som man skulle vilja.
      Det är nog mest nu i gravidteten som jag faktiskt saknar att ha en mer normal Mamma, men jag har så himla många härliga vänner att prata med så det känns bra ändå.

      1. Babbsan

        Fina, fina Tess det förstår jag. Finns det några tips du kan delge? Jag känner min mamma sabbat många relationer genom sitt beteende både gentemot mig, sig själv och andra. På det sättet har jag blivit extra utsatt och har därför lite svårt i relationer eftersom jag är skadad. Har aldrig haft problem med att träffa män eller vänner men ärren och känsligheten sitter kvar. Hur gjorde du? Jag är ensambarn så den enda min mamma har är mig men ändå behandlar hon inte mig därefter. Börjar bli ganska trött på eländet nu faktiskt. En person får inte förstöra hur mycket som helst. Sedan blir ens relation till ens pappa väldigt komplicerad eftersom hon även förstört den. Jag vet flera som haft detsamma men tycker du lyckats bra. Hur har du tänkt, gjort(utan att bli personlig)?

        Kram