Bröllopsresan – Skolan i Mola

mola school 2

En av de bästa sakerna vi gjorde när vi var på Bumi var att åka på en dagsutflykt till byn ”Mola” och hälsa på i deras skola. 

I den här skolan går det runt 800 elever i alla åldrar som kommer från alla olika håll och kanter av regionen.  De är helt och hållet beroende av stöd utifrån för att kunna hålla skolan öppen, men det är klurigt eftersom i Zimbabwe så beskattas välgörenhet högt. Därför är det svårt att få pengar till lärarlöner, skolmat, böcker, datorer och även pennor. Det som får den här skolan att gå runt är donationer av mat, böcker och redskap och Bumi Hills som vi bodde på har sin egen matinsamling som de levererar till skolan en gång i månaden.

De flesta av de här barnen går i huvudsak till skolan för att få ett mål mat i magen gratis. Vilket i sig gör att föräldrar prioriterar att de ska gå dit och på så sätt får de även sin utbildning på köpet.

Så fort jag och Garth kom till Mola så begav vi oss till deras lilla butik, det fanns inte mycket att välja på, men vi köpte med oss stora påsar godisklubbor och en säck full av blyertspennor. Jag tänkte först att det kanske inte var världens bästa grejer att köpa, godis och pennor liksom. Kanske skulle vi ha köpt någonting större och inte så basic och tagit med oss istället? Men när vi kom till skolan och gick runt med rektorn och hälsade på i klasserna så var det blyertspennorna som stod högst i kurs. Dessa barn går i skolan, men bara 10% av föräldrarna har råd att ge sitt barn en penna! Snacka om en reality-check.

Garth förklarade även att genom att vi köpte sakerna i deras by så har vi även hjälpt till med ekonomin för deras samhälle. De behöver egentligen vår business mer än välgörenhet och när man tänker på det så inser man ju att det är helt rätt. Som de säger; ge en man en fisk och han blir mätt för en dag, ge en man ett metspö och han kan vara mätt i många dagar framöver.

Det var jättekul att träffa alla barnen, de har inte mycket, men var ändå så glada och artiga. Vi gick till de olika klasserna i åldersordning och de yngsta barnen fick klubborna, medan de äldre fick pennor.

Den här skolan är extra speciell eftersom de även tar emot handikappade barn. Vad jag har förstått under min tid i Zimbabwe så kan ett handikapp i princip vara en dödsdom för en människa där nere. Om du inte kan hjälpa till att försörja familjen så är du bara en extra mun att mätta. Därför var det extra underbart att se handikappsklasserna och se hur duktiga och pedagogiska lärarna var med dessa elever.

Jag måste säga att jag var otroligt imponerad av alla i skolan i Mola, elever, lärare och rektorn. De har inte mycket att jobba med, men de gör verkligen sitt bästa och det är fantastiskt.

Vi är i kontakt med Bumi Hills och försöker klura lite på ett bra sätt att hjälpa skolan i Mola, men hittills är matdonationer det som har funkat allra bäst. Om du vill hjälpa skolan i Mola, Zimbabwe så kan du emaila mig på Tess@TessM.se. 

Mola school 3mola school 4Mola school 5mola school 6mola school 7Mola school 8mula school 1

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. Jag bodde i ett fattigt land och gick i skolan där. Det kom varje vecka vita turister och fotograferade oss. Oftast utan att fråga om det var okej. Något jag aldrig glömmer var en grupp tyska turister som var på skolan. En av dem frågade mig ifall han kunde fotografera mig. Jag sa ”no” då skrattade han. För det var ju ingen fråga utan han ville bara vara artig. I Sverige är det helt otänkbart att turister skulle gå in i skolorna och fotografera barnen där. Det är olagligt. När jag frågade mina vänner se dem de inte tyckte om att bli exotifierade men att skolan behövde pengar.
    Det hade gått att göra detta inlägg utan bilderna på barnen.

    1. Hej G!

      Vi frågade både barnen och skolan innan vi tog bilderna. Vi lovade även att skicka över bilderna till skolan eftersom de inte har någon kamera själv att ta bilder med.
      Jag hoppas att det får dig att se inlägget i ett annat ljus.
      Tess