Minifrågestund – Svaren

Olive

Elin O – Hur ser du de närmsta 5 åren med hus, bil, jobb, vänner, familj osv?
Framför allt, vad vill du jobba med när modellkarriären tar slut (om den tar slut vill säga )

Hej Elin! Hm, de närmaste 5 åren kommer det nog att hända en hel del.

Först och främst har vi ett yes-år i år, så vi tänker göra så mycket roliga saker som möjligt efter allting med huset och bröllopet, så vi tackar ja till allt vi kan. Nästa naturliga steg för oss blir att tänka på barn, jag vet att vissa som läser bloggen tror att jag tar för givet att jag ska kunna få barn, men jag är helt enkelt inte den personen som målar fan på väggen, jag är för positiv för det. Om det inte skulle funka som det ska så hanterar jag det då helt enkelt.

Bil tror jag att vi kommer att införskaffa nästa år, inte för att man egentligen behöver bil i London, men för att kunna åka och hälsa på Garths familj lite lättare och för mig när jag har jobb utanför stan. Men först måste jag ta körkort…

Hälften av mina vänner är gifta med barn och andra halvan är antigen singlar eller förlovade. Så det kommer nog att bli en hel del bröllop för oss att gå på under de närmaste åren, jag är även brudtärna åt min fina Josefina som gifter sig med sin Matthew nästa år <3. Jag skulle även vilja åka hem till Sverige lite oftare så att jag får se min familj lite mer, det blev inte alls många gånger förra året, så jag ska bli bättre det här.

Allt som allt så tror jag att vi känner oss ganska stadiga med hus och giftermål bakom oss och ett yes-år, barn och bil framför oss. Min karriär är jag inte allt för orolig för, men för att vara helt ärlig så har bloggen vuxit mycket på senaste, vilket är otroligt roligt, så som det ser ut nu så trivs jag väldigt bra med att bolla de två.

Jennifer –  Hejhej! Hur många blev ni tillslut på bröllopet? Höll ni budgeten? (Vi gick över rätt rejält hehe…) och tog du och Garth era bröllopsbilder innan vigseln? Såg att på ditt favvokort så har du bara förlovningsringen på dig. Hade ni kyrklig eller borgerlig vigsel? Grattis till giftemålet och lilla Olive!!

Hej Jennifer!

Tack, gulle! Vi blev allt som allt 75 pers på bröllopet, så precis lagom stort för oss. Höll budgeten… hm.. nej. Vi gick över med minst 50%, men det var det värt. Det är alla småsakerna som man inte riktigt räknade med som gör att siffran hela tiden stiger när det kommer till bröllop. Det är ju svårt att estimera när man aldrig har gift sig tidigare.

Vi tog våra bilder efter vigseln, jag ville inte ha en ”first look” utan se Garth för första gången vid altaret, det blev väldigt effektfullt på så sätt. Jag tror kanske att det är min vigselring du såg? Jag hade även på mig min förlovningsring på den andra handen under bröllopet, det kändes konstigt att inte bära den alls, så den fick hänga med. Vi gifte oss borgerligt med en lifecoach som förrättare och med mycket fokus på kärlek och tvåsamhet i själva bröllopsakten. Vi hade även en candle-ceremony i slutet av ceremonien.

Ellen – Kan du inte snälla berätta vad du har för smink på bilden! Märken + färg! Skulle jag bli jätteglad för den infon (inser att bilden är svartvit, men tror att du publicerat samma bild i färg?!)!

Hej Ellen!

Absolut! På den här bilden har jag på mig en BB-creme från REN, ”creamy concealer kit” från Bobbi Brown, Make up store loose powder i ”Creme”, Nars ”Orgasm” på kinderna, ögonbrynspennan är från Clinique i ”Soft blonde”, mascara ”They’re real” från Benefit, Bobbi Brown long-wear liquid eyeliner i ”granite ink” och på läpparna använde jag Diors ”Rouge Serum 455”. Det är lite av min vardagsuniform.

Ina – Vad skulle du vilja säga till ditt vilsna 20åriga jag? Du verkar så genuint harmonisk och lycklig, vad är hemligheten? Finns det någon bok/tanke/dokumentär som ändrat din syn på livet eller haft en stor påverkan? I vilken ålder ”landade” du i dig själv? Stora kramar. Du är så inspirerande kvinna ska du veta!

Hej Ina!

Tack för dina fina ord.

Oj vad svårt. Jag tror att jag skulle säga till mig själv att inte försöka vara perfekt och leva mitt liv för att göra andra lyckliga. Jag skulle förklara för 20-åriga Tess att allt det där flashiga som jag tyckte var viktigt då, inte kommer att betyda någonting i framtiden, att det bara är en fas. Det är dock svårt att ge någon annan mognad och man behöver vara lite naiv och omogen för att kunna hitta sig fram till sitt riktiga jag senare.

Mest skulle jag nog pusha för att hitta sin egen lycka och sluta mäta sig med andra. Det är så jag nu kan känna mig harmonisk och glad, jag försöker i största möjliga mån att köra mitt eget race, vara glad för andras framgångar och tänka framåt. Jag är en väldigt positiv person och det hjälper verkligen.

Jag skulle vilja säga att jag landade på riktigt runt 28-30 det var verkligen tillväxtår för mitt psyke och mognad, jag funderade ordentligt på vad jag egentligen ville med livet och fokuserade om. Det är bland det bästa jag någonsin har gjort för mig själv.

Julia – Har den bilden att man jobbar långa dagar i London, hurdana dagar jobbar tex Garth? Hur länge vill du vara på mammaledighet sen (och vad är normalt i England)? Om du skulle få en talang, vad skulle det vara? Din favoritmaträtt (brittisk)? Kram

Hej Julia!

Många jobbar väldigt långa dagar, speciellt inom bank. Garth jobbar för ett arkitektföretag på byggsidan, så han har bättre tider, 9-6 vanligtvis och så en 12 minuter lång cykeltur innan han är hemma igen.

Jag har inte riktigt tittat på mammaledigheten här, mest av den anledningen att jag är egenföretagare och det är mycket som ändras i politiken runt mamma och pappaledighet här för tillfället. Jag kan väl egentligen vara ledig så länge jag vill obetalt, men det är inte som i Sverige när man har eget företag tyvärr. Garth skulle nog helst vara pappaledig för alltid tror jag, han ville ha barn redan för 3 år sedan.

Jag skulle älska att kunna sjunga, det är en talang som jag ofta blir superimponerad av hos andra. Om man får tänka lite mer orimligt så skulle teleportera sig vara toppen, tänk vad fort det skulle gå att ta sig till alla castingar och hur ofta jag skulle kunna komma  hem till Sverige.

Min brittiska favoritmaträtt är nog shepheard’s pie eller scones. Men för att vara helt ärlig så äter vi inte särskilt brittiskt utan det blir mer en köttbit och pommes när vi går till puben.

Linnéa – Ber om ursäkt du redan skrivit om detta, men varför valde ni just nyårsafton? Är det något du ångrar att ni gjorde/inte gjorde i samband med bröllopet? Vad hade ni för låtar som spelades under vigseln?

Hej Linnéa!

Först började det som ett skämt, att vi skulle gifta oss på nyår så att Garth aldrig skulle kunna glömma bort vår bröllopsdag. Han är nämligen ganska så glömsk, vi skyller på alla hårda smällar i huvudet från rugbytiden… Sedan när vi började titta på att ha bröllopet i Zimbabwe så funkade nyår faktiskt riktigt bra, de flesta av våra vänner och familjer hade ledigt, många vill gå på fest på nyår och det är ett symboliskt väldigt fint sätt att avsluta/påbörja det nya året. Så då blev det spikat!

Jag ångrar att vi inte hörde vår soloist innan vigseln och att jag inte gjorde mitt hår själv, min frisör var inte alls bra och jag borde ha insett det efter två misslyckade trials med honom. I övrigt skulle jag inte vilja ändra någonting. (Kanske vädret då, men det är svårt att göra någonting åt.)

Jag gick in till Canon in D och våra låtar under vigseln var ”All of me” av John Legend, ”Zambezi” av Tinaché. Vi gick ut till The Lumineers ”Ho Hey” som sjöngs av Garths vän Rafs otroligt duktiga barn.

Emelie – Vill först säga att jag tycker du har en så härlig och bra blogg! Skönhetsjunkie som jag är önskar ju alltid mer om det;) Sen till frågan. Hur ser din bakgrund ut? Du skriver på svenska, har engelsk namn, bor i London…;) hur/när kom du dit osv?

Hej Emelie!

Tack, vad snäll du är! Jag ska försöka klämma in lite mer skönhet i framtiden. Jag är född och uppvuxen på Östermalm i Stockholm och flyttade till London som 21-åring, så jag har bott här i drygt 10 år nu. Mitt namn kommer från pappas sida, vi är alla nästan helt svenska, men med lite finskt påbrå från Farmors sida. Det lustiga är att numera har jag två efternamn som låter väldigt engelska ”Montgomery-Chamberlain”.

Anna – Hej Tess, jag gillar verkligen när du skriver lite mer personliga inlägg. Jag skulle gärna vilja veta om du någonsin har haft en riktig direction/identitetskris – jag själv bor också i London och vet hur tufft det kan vara ibland att bo och flytta till ett främmande land helt själv. Även om det bara är några timmars flyg hem verkar det ibland som en värld iväg….. Tack och krya på dig!

Hej Anna!

Tack fina du! Jag förstår precis vad du menar, jag har haft ett par mini-kriser. En när jag hade en svensk pojkvän hemma och jag drogs mellan min karriär och mitt liv här och honom hemma i Stockholm. Jag valde tillslut att stanna här i London och det ångrar jag inte för en sekund. Sedan hände samma sak med mitt ex från LA, jag började ansökan om visa och planera en flytt dit innan jag fick en tankeställare och insåg att livsstilen i LA kanske inte riktigt var vad jag ville ha ändå. Tur det för senare samma år träffade jag Garth och nu är jag såå glad för mina små kriser och jag vet att det är i London jag vill bo.

Sandra –

Jag har en fråga gällande Zim, nu när du är gift med en kille som är därifrån och kommer säkerligen åka tillbaka en del.

Hur upplever du landet med västerländska mått, infrastrukturen, standard på hotell, hus, säkerhet, banker, villaområden osv. Jag har ingen intryck av landet förutom att det verkar otroligt vackert men såklart man tänker att det inte är lika väl fungerande som delar av västvärlden. Men du får gärna slå hål på min väldigt svenska naivitet att inget fungerar som Sverige för jag känner mig just naiv i det avseendet 

Som när ni planerade bröllopet, kan man lita på att saker blir gjorda och hur är landet präglat, är det en anda av ”allt ordnar sig” eller är ordning och reda?

Kan ni tänka er att köpa ett sommarhus eller till och med flytta dit för en tid? Själv bor jag i USA förtillfället med min sambo men vi skall snart hemåt igen till Sverige. Vi har dock pratat om att flytta igen men kanske testa på Asien. Efter att rest över jul och nyår i Vietnamn och även till Hongkong så är jag osäker. Det hade varit häftigt och man skulle utvecklas att få konfronteras med kulturella skillnader varje dag men jag vet inte om den stora skillnaden skulle vara FÖR stor för mig.

Jag tror liksom inte problemet skulle vara de små sakerna som mat, (kaffe eller svenskt godis) utan faktiskt mer standarden. Och olikheterna, både i hur man lever sitt vardagliga liv men även mentaliteten. Vad säger du?

Hej Sandra!

Det här är en väldigt stor, men bra fråga.

Först och främst så är Zimbabwe High Chaparral i jämförelse med länder i Europa eller USA. Det är ett diktatur och ett U-land  och det märks. Det finns inte mycket till infrastruktur och enda anledningen till att det ens finns vägar på vissa sträckor är för att kinesiska investerare som har intresse i diamantgruvorna behöver vägar till sina lastbilar. Det finns inte alltid bensin på bensinstationen eller pengar i automaten och polisen är de man aktar sig mest för eftersom de ger böter för allting de kan komma på (det är så de får lön). Allting är korrupt och det kan gå dagar utan att landet ens har ström.

Att planera ett bröllop där nere var otroligt frustrerande, det tog ofta mer än en vecka att få svar via email, det mesta gick inte att få tag i och vi fick improvisera hur mycket som helst. Man skulle även kunna tro att det skulle vara billigare, men eftersom allting måste importeras så var det faktiskt dyrare för oss att gifta oss där än här eller i Sverige. Mottot där nere är ”We will make a plan”.

Däremot är standarden på hotellen väldigt hög och det mesta som har med turister att göra är väldigt bra. Man behöver inte vara rädd för att bli rånad så som i Sydafrika och de flesta människorna är otroligt vänliga. Så det är ett land dit man vill komma som turist, men kanske inte bo i för tillfället så som det ser ut politiskt. 

Kulturskillnader kan vara jobbiga, det som stör mig allra mest i Zimbabwe är synen på kvinnor. Där är de ”fina” tjejerna tysta, mjuka, har inte många åsikter och låter mannen bestämma. Jag hörde två olika personer beskriva hur den ”ultimata” kvinnan/svärdottern skulle vara. Ni kan tänka er hur det är att komma ner som svensk tjej till en så förlegad syn på könen! Jag blir fortfarande riktigt arg när jag tänker på vissa av sakerna som jag hörde och fick sagda till mig där nere.

Det påverkar ibland mig och Garth som par, för han är uppvuxen med den synen på kvinnor, däremot är han väl medveten om att jag kommer från en annan kultur och att det funkar annorlunda här i Europa. Det var lite kämpigt i början, men numera ligger vi mycket mer på samma nivå.

Jag tror alltid att det kommer att bli en kulturchock när man flyttar mellan världsdelar (och ibland bara mellan länder) men det är upp till en själv att väga fördelar och nackdelar och känna efter ordentligt. Mycket kan man leva med, annat är inte lika ok efter ett tag. Känn efter och glöm inte bort att livet är ett äventyr, så ta tillvara på alla roliga chanser. Ni kan alltid flytta hem igen…

Tack för alla era smarta och vettiga frågor, det här är så många jag kan få plats med utan att det blir ett mastodontinlägg. Nu ska jag gossa lite med lillfian på bilden, hon tycker att jag har ignorerat henne alldeles för länge nu… xx

 

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. Kul, hoppas det kommer en uppföljning!

  2. Åh vad kul med svar! Vi funderar också på nyårsafton eller en röd dag så man alltid är ledig på sin bröllopsdag 🙂

  3. Jag känner så väl igen det där med en förlegad kvinnosyn och att leva med en kille som växt upp med en sådan, även om jag inte bor i en annan världsdel, utan i södra Italien. Här ska tjejerna också vara tysta, vara hemma och laga mat, och i princip vara mannens accessoar. Så det är en chock att som svensk tjej bara komma ner till södra Italien, tyvärr. Dock kan jag tänke mig att det är mycket värre i Zimbabwe, det går trots allt framåt här, även om de är kanske 40 år efter Sverige i vissa avseenden…

  4. Hej! Jag kommer ihåg att du skrev ett inlägg efter ert bröllop om att ni inte tänkte skaffa barn under 2015 pga att första året som gifta kan vara utmanande men känns som om du verkligen är barnsugen, många inlägg där barn nämns… har ni fortfarande tänkt vänta eller ni har ändrat er och tänker ”kommer det nu så kommer det nu”?

    1. Hej Nanne!

      Jag tror att det bara har kommit upp mycket nu på senaste efter bröllopet. Men vi har fortfarande inga planer på att skaffa barn det här året. Vi måste få landa lite och bo in oss en smula först. Kanske nästa år.
      kram
      Tess