Läsarfråga – Barn

4K0B0790

Från – Alexa

Hej! Är du aldrig orolig över att du inte skulle kunna bli gravid, eller liknande? Jag är själv livrädd för detta. Är några år kvar innan vi vill ha barn, men dessa tankar gnager och jag kan inte släppa dem. Hör väl för många sorgliga skräckhistorier om IVF och liknande kring detta…

Hej Alexa!

Jag förstår precis vad du menar. Det är klart att jag liksom de flesta andra kvinnor har oron att vi inte skulle kunna få barn naturligt. Jag tror inte att någon av oss som vill ha barn inte har den tanken då och då.

Jag har aldrig varit gravid, så jag vet inte om allting ”funkar som det ska”. Men jag tänker inte heller oroa mig för mycket innan det väl är dags. Det är inte så att det kommer att funka bättre för att jag har tänkt på det i flera år i förhand. Tvärtom så är stress ofta en bidragande faktor till att man inte kan få barn.

Många ändrar på en hel massa saker när de börjar prova, de byter diet, träning och börjar stressa över att det ska hända fort. Men då fokuserar kroppen på omställningar och stressen istället på att ett litet barn ska bli till. Det finns en anledning till att många par som försöker få barn får rådet att åka på semester…

En vän blev gravid efter att de ”gav upp” en kväll och blev apraka på rödvin, en annan körde IVF, en tredje har fått många missfall men även ett barn, en fjärde blev gravid på första försöket. Man vet helt enkelt inte hur det kommer att gå och det finns inte så mycket mer man kan göra än att spekulera fram till dagen då det är dags.

Om det skulle bli så att jag inte kan få barn, ja då blir det antagligen IVF och i sista hand skulle vi adoptera. Det skulle givetvis vara både hårt och ledsamt, men om vi skulle adoptera så är det så det är. Jag och Garth har redan pratat om det här för flera år sedan, så vi har en plan.

Men att stressa över det nu är ingeting jag tänker göra. Vi tar det då, om det finns en anledning att oroa sig. Jag skulle föreslå att du försöker göra samma sak, även om jag vet att det är svårt, lägg de tankarna på hyllan och anta att det kommer att gå hur bra som helst. Visar det sig annat så kan du tänka på det då, men ta inte ut någonting i förskott. Det blir man aldrig lycklig av.

Positiva tankar föder positiva resultat <3

Bild – Howling Moon

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. Jag tycker du resonerar helt normalt, i min kompiskrets hörde jag aldrig att nån på allvar oroade sig över fertilitetsproblem i förväg. Alla vettiga vuxna människor förstår såklart att det kan hända, och det är ju väldigt tråkigt för de som blir drabbade. Men de flesta som vill ha barn får barn till slut. Så är det – till all lycka! Däremot kan jag lite irritera mig på bloggare som varje gång det blir tal om barn uttrycker sig typ ‘OM jag/vi har nån dag har den otroliga turen i livet att få egna barn…’ Näe, låter bara krystat och skenheligt i mina öron (för så skulle man ju inte heller uttrycka det till sina vänner).

  2. Jag vet att du inte menar illa för det är inte den typ av person du verkar vara, men att dra den typiska myten att ”om man bara inte stressar så…”. Det ”stämmer” kanske för ett fåtal men sanningen är ju att det i SNITT tar 18 månader att bli gravid och många blir förvånade att det kan ta så lång tid och ger halvt upp och blir sedan gravida eftersom 18 månader känns så länge.

    Har man faktiska problem att bli gravid så är det oerhört jobbigt att höra den här typen av idéer om att man ska ”slappna av” osv eftersom det i effekt talar om för paret att de själva påverkar sina chanser att bli gravid. Inte ok.

    Jag har haft turen att snabbt bli gravid men känner många som haft det svårt. Det sårar oerhört, oerhört mycket när folk som inte har koll drar dessa myter ovh framför allt när det sägs direkt till par som inte kunnat bli gravida. Jag hoppas att du kanske i fortsättningen inte gör det heller..

    1. Hej Annica!

      Jag tycker att du ska läsa om paragrafen om mina vänner i det här inlägget… det känns som om du tar det fel bara för att du kan.

      Tess

      1. Annica

        Känns som att du tog min kommentar fel Tess. Jag skrev den i välvilja, inget annat och just för att jsg tycker att du verkar vara en person som absolut inte skulle vilja såra andra i onödan

        Du skrev detta i ditt inlägg: ”Tvärtom så är stress ofta en bidragande faktor till att man inte kan få barn.”

        DET är att fortsätta dra en myt som inte stämmer. Säger man dylikt till folk som har haft svårt så blir de ofta väldigt ledsna och mår dåligt.

        Jag tänkte att du eventuellt inte var helt medveten om att det de fakto är en myt, och därför skrev jag som jag gjorde i min kommentar. Just eftersom jag tror inte att du skulle vilja såra andra i onödan.

        Sådana saker sägs sällan av illvilja utan pga lite okunskap i ämnet och en tro att stress på riktig påverkar så mycket. Så min kommentar var skriven i välvilja mot dig. Det är jättetråkigt att du missuppfattade vad jag menade.

    2. Jag tolkade det mer som att ”givetvis vet man inte i förväg, men det är onödigt att stressa över det eftersom stress i sig kan ha en negativ effekt”, inte som att ”om man bara inte stressar så löser det sig”, för det gör det ju såklart inte alltid.

  3. Hej,

    Vilken dum kommentar ifrån Annica..

    Jag förstår vad du menar Tess, och jag skulle ha svarat likadant som du.

    Man kan tänka på detta då man väll försöker, men varför sitta och grubbla över det innan…

    1. Steph, min kommentar hade absolut ingenting att göra med huruvida man grubblar utan om att inte råka säga till folk som haft svårt att bli gravida ”att stress över att bli gravid påverkar huruvida man lyckas bli gravid eller inte”, eftersom det inte stämmer. Det gör ont att höra gör de som faktiskt haft svårt att bli gravida. Som om de faktiskt kunnat styra över det på något vis själva.

      Huruvida någon grubblar över sina egna framtida möjligheter att få barn är knappast någon annans ensak.

  4. Själv har jag bara oroat mig för att bli gravid och inte tvärtom. Nu kan jag förmodligen inte få barn alls pga att jag har haft cancer. Lite trist är det ju men jag har egentligen aldrig haft någon direkt barnlängtan. Tycker mest det verkar jobbigt. Särskilt att vara gravid. 😛 Och det är ju tur, annars hade jag nog blivit fruktansvärt ledsen nu som jag inte längre har möjligheten. Fick erbjudande om att frysa ägg men de rekommenderade det inte pga bråttom att komma igång med behandling.

    Men alla mina kompisar tänker som dig Tess, vet ingen som går omkring och nojjar för att inte kunna få barn. Inte om man är frisk annars. Men, om man vet med sig att det är superviktigt att få barn och man är rädd för att det inte ska hända, börja prova nu! Sluta med preventivmedel och ta det som det kommer. Vänta inte tills du är 35! Då kan det vara för sent. Jag tror många får problem i dag pga att de ska ha eget liv så länge att när de väl bestämmer sig för barn är de egentligen för gamla… Tycker det är viktigt att komma ihåg att man är mest fruktbar innan 30 så om barn är viktigt lönar det sig att prioritera det tidigt. Min mamma var 29 innan hon fick mig och då hade de försökt i fyra år.

  5. Vilket bra inlägg! Tänker precis som du gör.
    Vad använder du/ni för preventivmedel?