Hur mår du? Bra, eller nej… bättre!

Tess Montgomery

Ni bad om flera personliga inlägg och jag vet att det har varit lite mer glest mellan dem än vad det vanligtvis är här på bloggen.

Det är mest för att jag inte riktigt vet hur jag mår just nu. Jag är på ena sidan väldigt glad och lycklig över att få vara gift med min drömman och bo i min drömlägenhet tillsammans med honom och min drömvovve. Jag har fått allting jag någonsin har velat ha och det är jag så otroligt tacksam för.

Men å andra sidan så är jag helt slut efter bröllopet. Jag tog i alldeles för mycket, blev för stressad och mådde verkligen inte särskilt bra precis efter att vi hade kommit hem från Zimbabwe. Det var mycket politik med vissa personer runt bröllopet och det tog rejält på krafterna att hela tiden balansera allting. Ett tag gick verkligen allting som kunde gå fel, helt åt fanders. Inte så mycket med själva bröllopet utan mer organisationen runt resan och balansen mellan människor.

Nu är givetvis hela grejen över och jag kan titta tillbaka och njuta av att jag älskade vårt bröllop och att resan allt som allt var fantastisk, men mina stackars nerver har verkligen fått sig en omgång. Jag tror att det kan vara därför jag fick problem och behövde åka in till sjukhuset, jag var helt slut! När jag låg inne sov jag över 12 timmar per natt och även större delen av dagarna, jag var så innerligt trött.

Vanligtvis får brudparet en chans att vila lite direkt efter bröllopet, men vi hade resan med gästerna direkt. Så dag 1 som gifta spenderade vi knappt tillsammans alls, på grund aktiviteter som skulle ordnas och olika grupper som vi ville hinna prata med innan de åkte. Vi fick faktiskt knappt någon egentid förrän på Bumi 10 dagar senare. Det var helt vårt eget fel, för det var ju vi som planerade det hela, men jag trodde helt ärligt att det skulle finnas lite mer förståelse. Vi fick helt enkelt inte vara nygifta förrän över en vecka efter bröllopet och det är inte helt ok.

Undantaget var när Pappa bestämde att jag och Garth behövde en middag för oss själva i Victoriafallen och sa till alla att ingen fick gå och prata med oss. Så vi satt där på hotellrestaurangen med alla våra vänner och familj vid borden runtomkring oss och hade en romantisk middag för 2. Det var mysigt och lite komiskt, men alla verkade ha trevligt. Min pappa är bäst, jag tror att jag har nämnt det förr?

Så om det är någon av er som planerar något liknande, så är detta mitt bästa tips –  ta ett par dagar helt för en själva precis efter bröllopet, så att ni får vila och bara känna efter hur det känns att vara gifta. Era gäster kan klara sig själva i 48 timmar, för i slutändan är det ni som är viktigast just då, inte dem.

Men som sagt var så mår jag sååå mycket bättre nu och börjar sakta men säkert att komma tillbaka till mitt vanliga jag. Förhoppningsvis kommer det att märkas på bloggen framöver.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. det här är preics det jag önskade mig med mer personliga inlägg! tusen tack för att du delade med dig!
    vad tror du om att resa först och sedan avsluta med ett bröllop? jag fundera lite på hur jag själv ska göra när den dagen kommer…:)

    1. Hej Diana!

      Hm, det är en klurig en det med. i så fall skulle jag föreslå att ni får några dagar för er själva precis före bröllopet så att ni inte behöver underhålla gäster samtidigt som ni stressar med det sista.
      kram
      Tess

  2. Åh, jag har saknat dessa inlägg! Det låter verkligen som att det kanske vart lite mycket, jag är själv sån efter att jag hade ett komplicerat benbrott att jag inte riktigt vet vart gränsen går. För helt plötsligt känns allt lättare att göra igen (när man blir bättre), och då känner jag mig som superwoman och tar på mig ALLT och sen kollapsar jag typ. Det jag har lärt mig av detta är att bara acceptera det. Alltså, känna att det blir för mycket, men istället för att kämpa på bara erkänna det för de runtom mig och trappa ner ett tag. Kanske är något till nästa gång? Vi läsare finns ju här, och ett sånt här inlägg som förklarar känslorna utan detaljer tror jag gör mycket för självacceptansen. Man sätter sina känslor i ord och då känns de mer normala och blir lättare att acceptera för sig själv. Tror familjebildning är en superstor förändring (obs familj som i Garth än så länge, inget annat menat än) och att fler såna här perioder kanske kommer, om än inte i samma omfattning, medan ni ställer om er till att verkligen vara varandras familj.

  3. Härligt med personliga inlägg! Och skönt att du mår bättre 🙂

  4. Jag är gift med en engelsman och vi bestämde oss väldigt fort att elope och vi gifte oss utomlands, utan gäster. Jag tror det var det bästa för oss. Hade innan dess varit med på flera bröllop där brudparet hade panik och roddade och tog hand om gästerna både dagarna innan och dagarna efter bröllopet. Inte kanske för att de själva hade tänkt det utan mycket för att just gästerna på något vis krävde det. Särskilt de som hade rest till bröllopet (långväga gäster – vilket nästan alla era gäster var?) I flera fall var gästerna ”guestzillas” medan brudparet var helt slut innan allt ens hade börjat. Nu vet jag inte om det var så just i ditt fall, men jag har tyvärr varit med om det flera gånger och vi valde alltså aktivt bort ett bröllop med gäster från flera länder då det ofta betyder att många måste ”tas om hand”. Kram

  5. Vill bara kika in här och säga att din blogg är så otroligt härlig. Har följt dig i många år och tröttnar aldrig. Det känns verkligen som att du lägger ner tid på den, många intressanta inlägg, känns inte så opersonlig som många stora bloggar kan göra. Och så verkar ni ha det väldigt härligt ihop, du och Garth! Så TACK för en fantastisk blogg!

  6. Älskar ditt ärliga, vulnerable, raw och authentic inlägg!
    Soliga kramar från Cape Town

  7. Vad kul med ett personligt inlägg! Ångrar du nu i efterhand att ni valde att ha så stort bröllop i ett annat land eller hur känner du? Känns som att så många tjejer är så stressade inför sina bröllop att det tar bort fokus på vad bröllopet egentligen handlar om, att ingå äktenskap….
    Och är ni ovänner nu med personer som kom på bröllopet/INTE kom för att det var för dyrt/långt bort?
    Älskar din blogg!

    1. Hej Camilla!

      Jag ångrar inte att vi hade bröllopet där, men jag ångrar att vi inte planerade in egentid dagarna efter bröllopet. Det hade varit en smart idé nu såhär i efterhand. Men allt som allt var det toppen, bröllopet var fantastiskt och resan makalös.
      Vi är inte ovänner med någon som inte kunde komma. Vi vet att det var både dyrt och långt bort, så det är absolut ingenting som vi skulle bli arga för. Det var några personer som sa att de skulle komma och cancellerade riktigt riktigt sent (eller helt enkelt varken osade eller hörde av sig), dem är jag givetvis lite mindre glad på. Men fortfarande inte arg.
      kram
      Tess

  8. Hej Tess,
    Skönt att höra att du mår bättre nu! Jag kommer ihåg för ett tag sen pratade du om att några brudtärnor inte längre skulle vara med på bröllopet, och jag undrar – om det inte är för personligt – vad som hände med det och varför det blev som det blev och hur du löste det hela?

    1. Hej M!

      Tack <3
      Ja, jag tappade två tärnor. En av dem blev gravid och det var lite för nära hennes due date för att hon skulle kunna komma på bröllopet. Den andra var en vän hemma ifrån Sverige som helst enkelt inte hade råd att komma på varken möhippa eller bröllop och då är det svårt att vara tärna. Så istället för att ha två, så frågade jag mina 4 systrar och hade 6 i slutändan. Riktigt toppen trots allt! Jag är givetvis fortfarande vän med de andra två.
      kram
      Tess

  9. Precis som alla andra härinne skriver är det sådana här inlägg som gör att man identifierar sig och känner tillit till dig som person. Alla har vi relationer och situationer med familj och vänner som går upp och ner och det är så livet ser ut. I bloggvärlden idag är det mindre speglat, vilket är skönt att läsa härinne att det faktiskt existerar.
    Och det är inte själva händelserna och ”skvallret” som man kanske vill läsa om utan hur man bearbetar och vilka tips du ger på vägen. Det är vad jag tycker om och bär med mig.

    Förstår att det blev en situation som tog energi från er, även om man är bland människor man älskar så blir det naturligt att man ser till sina gäster, hellre än att se till sig själv.

    Jag vill gärna ha mitt bröllop utomlands, något min sambo kan också tänka sig, men jag tror det kan också landa i det du har upplevt. Nu tänker jag mig Italien som är närmare Sverige och därmed kanske lättare för alla gäster att resa till men jag skall komma ihåg det du tipsat om. Kanske bäst att starta med 2 dagar innan bröllopsdagen och avsluta ”festen” med en brunch dagen efter och sedan resa därifrån som nygifta. Tåls att tänka på!

    Något jag sett bland mina vänner som gift sig är en tomhet/likgiltighet som dykt upp efter bröllopet, man har i regel inget att fokusera på. Så jag tror trötthet och lättare nedstämdhet är något vanligt, kanske konstigt eftersom man är nygifta men inget man skall må dåligt över. Kommer gå över med tiden, speciellt när våren och sommaren är bakom krönet och ni har en liten vovvebebis att ta hand om!

    Man får fokusera på bilden av en ljummen sommarkväll när ni sitter i trädgården med hund, ett glas kallt vitt och köttet grillas, – där är ni snart! Tack för en bra blogg!

  10. Hej Tess! Jag känner så mycket igen mig i ditt inlägg. Jag gifte mig i somras och efter det var jag helt slut. Jag tror det är väldigt vanligt, framförallt kanske om man väljer att gifta sig utomlands (vilket jag också gjorde). Det blir en så otrolig anspänning i samband med bröllopet, resan, alla gäster samt att man faktiskt satt sitt liv lite på paus för att planera och se fram emot bröllopet – största dagen i ens liv (hittills för mig alla fall!). Nu, ett halvår senare känner jag att jag kommit tillbaks i rytm och balans i livet, med några rejäla dalar däremellan. Låt det ta tid och hitta nya mål i livet, nu har du ju en liten vovve också 🙂 Kan verkligen förstå och relatera till att många skaffar djur eller barn ganska snabbt efter man gift sig, det finns liksom ett tomrum att fylla! Ha det bra! L