Att gråta i en WOD

God morgon kompisar!

Min dag i dag ska jag spendera hemma framför datorn tänkte jag. Jag har någonting väldigt roligt på G som ni kommer att få veta i början på nästa vecka…

Jag kanske bläddrar lite i de här tidningarna när jag ändå är hemma… de känns väldigt relevanta för mig för tillfället. Undrar om jag någonsin kommer att köpa en till bröllopstidning efter bröllopet? Kanske när mina systrar gifter sig.

Min kropp är förresten väldigt nöjd att jag har en hemma-dag. Crossfiten i går kändes inte allt för jobbig när jag gjorde den – Romaninan deadlifts, weighted plank, heavy kettlebell swings och en wod på 9 minuter med powercleans och burpee-box-jumps. Men i dag känns det desto mer.

Förra veckan var förresten första gången jag grät i en wod. Vi hade 5 man-makers, 10 dumbbell back squats och en sprint x 5 och när jag var på min näst sista man-maker så ville kroppen inte längre, musklerna bara gav upp. Jag blev så frustread och tog i så mycket att resultatet blev att jag började storgrina, inte för att jag var ledsen eller att jag inte ville mer, utan bara som respons. Coach Jack skrattade så mycket efter, för jag slutade inte utan fortsatte med woden som ingenting. Jag var liksom inte ledsen, det var bara så min kropp reagerade! Så nu är det bara att kräkas och svimma kvar då…

Någon annan som har gråtit från träning utan att vara ledsen, eller är jag ett freako?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. tyvärr… när jag gjorde lumpen både svimmade jag å sedan hulkade mig igenom ett träningspass men aldrig gråtit konstigt nog.. kanske kommer i framtiden? 😉

  2. Ett par gånger efter löppass. Ingen lång runda, men jag o min sambo pressade på och det är backar heeela tiden. Sista backen är den värsta, först lång och seg, för att sen avslutas med en riktigt brant.
    Grät när jag kom upp.

  3. När jag tränade cheerleading väldigt hårt började jag blöda näsblod helt plötsligt en gång, fast jag aldrig brukar göra det. Kanske kroppens sätt att säga att man måste vila 🙂

  4. Isabelle

    Ja, under och efter pass, i perioder när jag tränat väldigt mycket.. fast då har jag i och för sig varit uppfylld av känslor, typ eufori…av att det är så jävla skönt att använda kroppen…kroppen är allt märklig och häftig 🙂

  5. Jag kommer ihåg när min kampsportsklubb började med tretimmarsträningar istället för entimmes. Min tränare tvingade oss alla att göra split och jag började gråta och kunde bara inte sluta. Det var extremt märkligt och jag fattade ingenting haha..

  6. Jag har inte tränat hårt på det sättet men gråt är en reaktion på frustration för mig också, främst om jag bråkar med någon. Något som i sig är extremt frustrerande för tänk att argumentera gråtandes och få den andra personen som är arg att ta dig seriöst…