Feminism

Jag fick en intressant fråga i kommentarerna för ett tag sedan och det var från Emmeline som undrade;

”Hur ställer du dig till feminsm, typ ”33 anledningar” eller vad den heter, Lady Dahmer, utseendehets o.s.v.? Förstår om du valt att inte skriva om det av en anledning att du inte vill det nu heller, men kom på att jag inte har en aning hur du ser på det. Du verkar vara en vettig tjej så jag antar att du inte är ”pro-ana” liksom, men en del har ju väldigt starka åsikter om feminism och en del bryr sig inte särskilt mycket alls mer än man tycker att ”ja det är klart alla ska ha samma rättigheter” typ.”

Jag är feminist. Däremot känner jag oftast inte behovet av att uttrycka det eftersom det känns så självklart. Jag tror att alla kvinnor är feminister, dvs vi vill att män och kvinnor ska ha lika värde och likvärdig behandling.

Det här är ett så stort ämne som täcker så otroligt mycket delar av samhället att jag omöjligt kan summera upp det i ett inlägg, eller ens 20. Men jag kan ge er en idé om vart jag står personligen och hur jag ser det från mitt perspektiv. Givetvis kommer ni alla inte att hålla med om allt och jag vet att jag genom att skriva om ett så känsloladdat ämne antagligen kommer att få en storm i kommentarsfältet efter. Men det får jag ta den här gången.

Jag har en liten annorlunda erfarenhet i livet än många andra och det börjar med en otroligt stark och driftig mamma. Min mamma är en superwoman, när vi var små startade hon 2 modebutiker, 1 kiosk, 2 barnskobutiker och samtidigt hade hon sin egen ekonomikonsultbyrå på sidan om. Mamma har aldrig hållit tillbaka en åsikt, inte varit en liten darrande viol och aldrig skyggat en konflikt. Hon var ensamstående för det mesta, mina föräldrar skilde sig när jag var 4 och hon hade pojkvänner, men har hittills aldrig gift om sig. Att växa upp med en mamma som har en så stark energi fick mig aldrig att känna mig svagare eller att jag blev annorlunda behandlad jämfört med killar. Om något kunde jag känna att mamma var lite hård mot män i allmänhet, speciellt i business och relationer. Jag har vuxit upp med attityden ”jag kan” och det hade aldrig någonting med kön att göra.

Vi är 5 döttrar, en mamma, en styvamma, min älskade farmor (som gick bort när jag var i tonåren)och pappa är väl egentligen den enda mannen i mitt liv när jag var yngre. Även om pappa är väldigt stark och driven han med, så är jag är uppvuxen och har alltid varit omgiven av otroligt starka, drivna och bestämda kvinnor. Ni skulle sitta med vid bordet på våra familjemiddagar… mycket åsikter! Mina systrar och jag borde ha vår egen realityshow á la Kardashians, det vore bra tv det.

Jag är modell, det är väl egentligen det enda yrket jag någonsin har haft, förutom att jobba i mammas butik ”Trollskor” i tonåren. Modellyrket är ett av världens få yrken där kvinnor är mer efterfrågade, tjänar mer och står mer i centrum än männen. Vissa personer verkar tro att man som kvinnlig modell blir kuvad och svag, det kunde inte stämma mindre. Jag har otroligt sällan känt mig pressad att göra någonting jag inte vill och mitt jobb är nog mer på mina villkor än vad många andra jobb skulle vara. Vi bestämmer vilka jobb vi vill ta, vi bestämmer hur mycket vi vill ha betalt och om en kille är med så är han oftast en ”prop”.Det är en värld som är ganska så ojämlik och jag kan ofta känna att killar inte alltid blir så bra behandlade i modellvärlden som tjejer blir.

Jag är även med i en agentur som aldrig har sagt ett pip om min vikt eller har bett mig att ändra på mitt utseende på minst lilla sätt. De har enbart stöttat och trott på mig konstant. Jag vet att inte alla agenturer är likadana, men det här är min erfarenhet.

Jag är bloggare, ännu en värld som domineras av kvinnor. Titta på Bella, Kenza, Elin Kling etc, starka kvinnor till höger och vänster. Kvinnor som tar för sig och blomstrar på sina egna villkor. Visst finns det manliga bloggare, men titta på topplistorna så ser ni att det är i huvudsak unga starka kvinnor.

Det jag vill säga med det här är att jag liksom min mamma är en kvinnlig bulldozer, jag känner dock inte att jag behöver skrika ”Kolla, jag är kvinna och jag kan!” Det är underförstått. Jag bevisar hellre att jag kan i det tysta och låter resultat tala för sig själva än att trumpeta ut för att få uppmärksamhet. Min idé av feminism är att sakta men säkert jobba på, ta över en liten bit i taget, inte skriva det på näsan på männen hela tiden, utan genom att vara driven och bestämd inte tolerera att bli sämre behandlad än en man. Inte tolerera reklam som är kvinnoförnedrande eller idiotiska kommentarer. Om en man uttrycker någonting som jag ser som nedvärderande mot kvinnor så frågar jag alltid ”Hur tänkte du då? Kan du förklara lite närmare?”.

Om vi lär våra barn att det inte finns någon skillnad mellan könen så suddas förhoppningsvis gränserna ut mer och mer. Om vi däremot är militanta och för hårda så lär vi dem bara att det finns en skillnad. För det finns ingen skillnad! Ett normalt jobb kan en kvinna göra precis lika bra som en man och tvärtom och båda bör få samma betalning. Jag tror på att vi ska vara lika, inte att kvinnor är bättre, utan lika. Kön ska inte ha någonting med hela saken att göra, det är individen som ska räknas.

I Sverige har vi en härlig generation av ”vi kan”- kvinnor som marcherar fram för tillfället. Vi tar plats och gör lika snabba och bra karriärer som männen. Sverige är faktiskt ett väldigt jämnlikt land i jämförelse och jag tycker inte att det stora problemet egentligen ens ligger i Europa. Det ligger i länder som Indien, Pakistan, arabländer, vissa delar av Afrika och andra samhällen där kvinnor behandlas sämre för att de är just kvinnor. Våldtäkter som sker dagligen, våldtäkt som vapen i krig, inga rättigheter att jämföra med männen, herdersmord, tvångsgiftemål, kvinnlig omskärning, listan kan bli väldigt lång.

Jag tänkte avsluta det här inlägget med ett citat från en man som bor i  Pakistan som jag träffade ganska nyligen. Den här mannen är en familjefar,väldigt trevlig, lätt att tala med, ödmjuk, gav lite nallebjörnskänsla och kändes som en väldigt sympatisk person i allmänhet. Tills han kläckte ur sig det här;

– A man can not rape a woman, it’s impossible. The woman must want it and like it for a man to be able to have sex with her. Women who claim to be raped are just sleeping around and later regretting their actions”.

Ni kan tänka er hur tyst det blev runt middagsbordet. Det sjuka är att det här är en annars så vettig person, möjligtvis naiv, men i hans samhälle är detta kanske normen, det är möjligt att det är så han har vuxit upp att tänka. Nu känner jag inte honom, så jag vet inte om det här är hans personliga åsikt eller en delad åsikt där han kommer ifrån. Men vad jag har förstått så är det otroligt svårt att få en fällande dom för våldtäkt i Pakistan. Så det är inte bara den enskilda individers åsikt som måste påverkas utan hela samhällen. Det visar också på hur otroligt långt efter Sverige dessa samhällen ligger i kvinnofrågan.

Så ja jag är feminist, men i Sverige/England känner jag inte att jag behöver oroa mig lika mycket som jag gör för kvinnor i andra länder. Hade jag bott där så hade det varit en helt annan femma. Även om vi absolut inte är jämställda i vårt samhälle här så är vi på väldigt god väg och vi har en väldigt ljus framtid inom detta viktiga ämne. I dessa länder har kampen precis börjat och det får det att knipa i hjärtat när jag tänker på hur lång väg de har kvar att gå.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. Kul att du tog upp detta!! Din och Lady D’s blogg är de jag måste kolla flera gånger per dag! Är själv lite av en nyvunnen feminist, visst har jag alltid känt att alla människor är lika mycket värda och bör vara jämlika men först efter jag har satt mig in lite mer i debatten förstår jag hur skev världen faktiskt är.

    Exempelvis ditt citat! Ett extremt slående citat men det tråkiga är att du pratar nästan enbart om dessa arabländer eller andra länder som är mindre utvecklade än västvärlden på många sätt. Det citatet låter nämligen slående likt det en amerikansk politiker sade i höstas.. Todd Akin sade " If it’s a legitimate rape, the female body has ways to try to shut that whole thing down." och jag diskuterade detta vilt med min amerikanska pojkvän (som har vuxit upp och fortfarande lever i USA) och jag blev mer eller mindre förfärad över vad han sade. Han sade något i stil med att "Ja men hur ska vi egentligen veta? Det låter rätt vettigt att hormoner och grejer kan förstöra våldtäkter eller graviditeter från våldtäkter.." (!!!) Ja han fick en fet utskällning men den som egentligen borde ta smällen är ju USA’s utbildning (hela världens egentligen inte bara USA). Varför ska det vara sådan mystik kring kvinnan och framförallt hennes love-temple (som jag så gärna kallar det)? Varför matas män med att "kvinnor går inte att förstå sig på" eller att "kvinnor är från venus medan män är från mars".. Hatar det jävla tjatet, kvinnor och män är precis lika komplicerade och det är helt absurt att allmänheten vet och förstår så lite om just kvinnor, endast för att vi genom hela världshistorien har varit "det andra könet" och männen är normen. Inte nog med det finns det många sjukdomar där diagnoserna är baserade på mäns fysiologi medan kvinnor reagerar annorlunda! Många feldiagnoser för kvinnor på grund av detta.. Ja, jag hade kunnat skriva en hel uppsats men får väl sluta nu.

    -Kul att höra att du vågar kalla dig feminist, tyvärr inte många feminister idag som vågar det!

    Kram!

  2. Vad glad jag blev av att läsa detta inlägget! Jag har också funderat på hur du ställer dig till feminism eftersom du aldrig skriver om det (vilket är helt okej såklart), och blev glad över att du kallar dig feminist, trist nog tycker ju många att det är "laddat" att kalla sig det. För mig är det en självklarhet att kvinnor och män ska ha samma rättigheter i samhället och därför lika självklart att jag kallar mig själv för feminist.

  3. Ocksa jatteglad att du "vagar" kalla dig feminist, det ar sa trist att det har fatt en sa negativ stampel. Jag ar medlem pa en "feministsida" (FB-sidan till Everyday Sexism Project, som f.o. har en asbra hemsida och Twitterfeed), och dar ar det manga extremfeminister som ofta diskuterar helt ovasentliga grejer (t.ex. om en unge har rosa sa ar det automatiskt sexistiskt om ungen ar tjej), manga av killarna dar far inte lov att uttrycka sina asikter just for de ar man, jag blev pahoppad och kallad antifeminist for jag forsvarade honom och sa att jag tycker man kan ifragasatta vad tjejer tanker med nar de staller upp pa sexistisk reklam (typ AAs reklamer). Tyvarr ar det ju ofta de har extrema manniskorna som far en massa utrymme och ger oss andra "daligt rykte", och det ar sa trist. Tycker feminism borde vara en sjalvklarhet for bade kvinnor och man – hur kan man egentligen vara emot jamstalldhet?

    1. Det är en bra fråga "hur kan man egentligen vara emot jämställdhet?" och själv ser jag ingen logik i det, men för många andra handlar det faktiskt inte ens om jämställdhet. Jag såg en dokumentär i våras där en svensk journalist åkte till ett arabland (kanske Saudiarabien? minns tyvärr inte) för att bilda sig en egen uppfattning om kvinnornas situation och framförallt hur de själva såg på den. För det första vägrade alla som blev intervjuade att visa sig eller sin röst för om det kom ut att de skulle medverka i ett liknande program skulle de får skämmas. För det andra så var det många kvinnor som blev intervjuade som hade inställningen att de faktiskt är kvinnor, och att det betyder att de automatiskt har "problem" för att uttrycka sig fint. Alltså kvinnorna ansåg själva, (troligtvis pga en lätt hjärntvätt av kultur/fäder/män..) att de inte kunde sköta sig själva. De behövde hjälp med viktiga beslut, ekonomi, arvsrätt, de skulle aldrig få för sig att studera eller rösta i något val.. Allt detta för att varje månad blev de "sinnesförvirrade" (i samband med pms och mens) och de hade alltid mentalt svaga sinnen jämfört med män. Detta sade kvinnorna för att justifiera att de inte behandlades enligt våra mått jämställt men enligt deras fick de hjälp. De fick hjälp för att de var kvinnor, för att det är något dåligt, för att det betyder att man inte kan ta hand om sig själv, för att det fördunklar sinnet att vara kvinna.

      Innan jag såg dokumentären gick jag lyckligt ovetandes omkring och trodde att endast män/killar var emot jämställdhet mellan könen.

  4. Jag jobbar själv i ett väldigt mansdominerande jobb och tycker att att det är så märkligt med attityden/förvåningen/uppståndelsen att jag är tjej på mitt jobb. Visst folk, både män och kvinnor är glatt positivt inställda men jag blir trött på allt "ja kvinnor kan!", vad fan, det enda jag gör är att gå till jobbet och jobba hårt varje dag. Det är inget mirakel, inget speciellt, det är 2013 och vardag. När ska folk inse det och sluta ge denna typ av saker så stor uppmärksamhet? För att nämna en annan småsak; jag byter däcken och olja och oljefilter på min bil. Fick det visat för mig en gång och sen har jag gjort det själv sen dess. Folk gör också stor grej av det! Eh? Jo är det verkligen så märkvärdigt? När man tar en stor stark öl så dunkar folk en i ryggen som en komplimang att man "gör som en kille", den bästa komplimangen man kan få? Kram

  5. Russian Red

    Glad for at du skriver om dette!

  6. Oj, vad förvånad jag blev på slutet. Varför säger du så? Och framförallt, var är det för as till varelse????! Jag har bott många år i mellanöstern, i både Jordanien och Förenade Arabemiraterna, och har rest till i princip alla länder där som är öppna för kvinnor. Och jag har aldrig hört någon uttrycka något sånt. Shit. Jag tror att denne hade blivit nedslagen och utfryst omgående.

    Inte heller har jag någonsin funnit mig i en sitauation där någon man har försökt utnyttja faktumet att jag är kvinna. Om jag har blivit för full har främmande män tagit hand om mig som om jag vore deras syster, det är deras kultur. Inte att sätta på en för att man är för full för att säga nej. Alla kvinnor är fria att arbeta om de vill. Notera om de vill. För sanningen är att de flesta människor (obs ej enbart kvinnor) inte ofta väljer att arbeta om de inte behöver det. Trist och de skulle säkert må bättre av att ha ett jobb i sina liv, men det är lätt att fastna i meningslöshet om man får chansen. Och det får man i mellanöstern. Först är man hemma med barnen, och sen fortsätter man i samma spår bara. Det har inget med ojämlikhet att göra, snarare är det männen som är utsatta som är tvungna att försörja familjen på egen hand.

    Det jag alltid säger är att i länder med diktaturer finns det inte förtrycka kvinnor. Det finns förtrycka folk. Varken män eller kvinnor har val i deras liv och det beror inte på deras kön, det beror på deras samhälle. Män och kvinnor förväntas leva upp till sina roller precis lika starkt, att rollerna är olika gör dem inte ojämlika. Det är precis lika hårt att tvingas försörja en familj på egen hand som det är att tvingas stå för hemarbetet på egen hand. Fokus behövs flyttas när vi pratar om de länderna.

    Däremot i Sverige behöver vi feminism. Här behöver ingen leva upp till någon typ av roll. Att som man vara hemma med barnen är naturligt och i högsta grad accepterat av samhället, men trots det så är kvinnorna hemma mer. Vad beror det då? DET är ett problem att vi helt frivilligt väljer att bete oss som de som inte har något val.

    1. Haller helt med om att Sverige och ovriga vastlander inte alls ar nagot att se upp till pa nagot satt! Inte bara p.g.a. det har med abort eller att kvinnor skoter det mesta av barnomsorgen osv, utan framforallt nar det galler t.ex. valdtaktskulturen och hur kvinnor blir bemotta. Jag har sjalv blivit utsatt for flera s.k. "grazonsvaldtakter" (d.v.s. valdtakter som oftast blir forringade till att ‘inte vara sa farligt’) och jag har blivit skuldbelagd av bade kvinnor OCH man – kanske mer av kvinnor eftersom de aktivt ifragasatte min del i det hela och dessutom FROS UT MIG. Detta ar alltsa SVENSKA kvinnor. Kvinnosynen i dessa "utvecklade" lander ar bedrovlig, framforallt nar det galler sadana har pass allvarliga saker som borde vara en sjalvklarhet. Tycker ocksa manga svenska man har bedrovliga asikter nar det galler ju feminister och feminism.

  7. Blev så glad av att läsa detta inlägg och det innan! Otroligt viktiga och balanserade inlägg.

  8. jättebra inlägg, och kul att du kallar dig feminist – alltför många tycker att det är ett "fult" ord idag! dock tycker jag att du har en orättvis bild utav andra kulturer. precis som ulrika säger så finns sådana åsikter här i västvärlden också. ta till exempel våldtäkten i umeå! en tjej blev fasthållen utav tre män och knep ihop med benen när de ville föra in en vinflaska i hennes underliv – i domen står det att killarna inte nödvändigtvis borde ha uppfattat det som att hon inte ville, utan som en tecken på blygsel. detta är sverige, 2013. visst finns det mer uppenbara problem som syftar på kvinnor legala rättigheter i andra länder, men vi i västvärlden ska vara försiktiga med att höja oss själva till skyarna alltför mycket. i usa är det ju till exempel fortfarande förbjudet med abort i vissa stater, något vi ser som en självklar rättighet här i sverige… (sedan kan man ju diskutera det faktum att usa ger enormt mycket pengar till utvecklingsländer, vilket i sin tur påverkar deras inrikespolitik – usa vägrar till exempel ge bistånd till länder som tillåter abort.)

  9. Tess, jag tycker du är strålande 🙂

  10. Åh, vad glad jag blir av det här!!!!!