Hur jag flyttade till London

Nu har jag visserligen bott utomlands innan jag flyttade till hit, men det känns som om det är London som jag verkligen flyttade till då jag faktiskt är kvar här 6 år senare.

Jag kommer ihåg hur frustrerad jag var hemma i Sverige, jag kunde inte komma på riktigt vad jag ville göra av mig själv, om jag ville plugga eller jobba och vad jag i så fall ville jobba med. Det kändes bara som om jag slösade bort en massa värdefull tid och jag kände verkligen hur tristessen växte för varje dag.

Så när min vän Cissi flyttade över till London för att jobba som bartender och bad mig komma och hälsa på en helg, så tvekade jag inte en sekund att boka biljetterna. Vi hade världens roligaste helg och jag som tidigare alltid hade sett London som lite av en grå håla ändrade uppfattning totalt. Efter bara en enda vecka hemma i Stockholm igen, så bestämde jag mig – jag ska flytta till London jag med! Så jag bokade biljetten och packade väskorna och flyttade veckan efter.

Nu hade jag turen att jag kunde bo med Cissi och hennes vän Becca den första tiden, så jag hade boende direkt och från början skulle jag bara stanna i London i 3 månader. Jag ville mest öva lite på engelskan och jag hade även skickat ut lite bilder till några olika agenturer innan jag lämnade Sverige och hade lyckats få några möten. Jag ville testa och se hur jag kände och om det inte funkade så skulle jag komma hem efter 3 månader igen.

Det första jag gjorde var att stega in på klubben som Cissi jobbade på och be om att få jobba som cocktailservitris. Jag fick göra en liten intervju och blev inbokad att provjobba fredagen efter.

Samma fredag hade jag bokat in 4 olika agenturer som jag skulle gå och träffa. Det var Storm, Nevs, MOT och någon skum liten agentur som hette blue någonting. Jag tog med mig en vän och gick först till den lilla och insåg att den inte var särskilt seriös, då deras kontor låg lite off och var väldigt litet, med bara en enda person som jobbade för företaget. För att en agentur ska funka så behöver man en hel stab av bokare, så jag tackade nej direkt. Nästa agentur var Nevs, de tittade på mina bilder, tittade på mig, tittade på bilderna igen, gick iväg och pratade en stund, mätte mig, pratade lite till och sen meddelande de att om jag hade varit 5 cm längre, så hade de tagit in mig. Typiskt! Som tur var gick mötet med Storm jättebra och de ringde ett par minuter efter jag lämnat agenturen och sa att om jag ville så kunde vi köra en provmånad. Topp! Sist ut var MOT, de satt i ett stort hus på Regent street, (Libertys). Utan att ens titta på mina bilder, sa de direkt att de ville att jag skulle gå med dem och frågade även om jag kunde tänka mig att gå på en casting direkt?

Castingen var i rummet bredvid och jag kommer ihåg att jag fick en portfolio att sätta mina bilder i och fick sitta och vänta utanför med resten av modellerna som var där. Det var hyffsat nervöst vill jag lova. Castingen var för ett skönhetsmärke och jag kommer ihåg att jag berättade för dem att jag precis hade promenerat in på agenturen och inte hade några cards eller ens fanns på hemsidan. Det funkade tror jag, jag fick nämligen ett samtal från MOT senare på kvällen, då de meddelande att jag hade mitt första jobb på måndagen efter. Så på det viset blev det MOT Models som jag hamnade med och har varit hos sedan dess.

Jag jobbade på klubben Penthouse, som låg vid Leicester square på våning 6,7 och 8 av en av de största byggnaderna (som nu är W hotel). Jag jobbade 4 – 6 kvällar i veckan från 20.00 – 04.30. Jag var hemma och sov vid 05.30 och gick upp 09.00 igen för att gå på mina castingar för agenturen. Det var rejält slitigt, men jag hade inte nog med pengar med mig för att kunna klara av de 3 månaderna det tar innan man får betalt av agenturen för ett jobb, så det var mitt liv i 3 månader. Jag sov och åt när jag kunde och jobbade eller castade resten av tiden.

Genom jobbet på klubben lärde jag känna väldigt mycket människor, jag fick dricks, som gjorde att jag kunde betala mat och räkningar direkt och jag var tvungen att prata engelska hela tiden. Jag lärde mig viktiga saker som hur pundet funkade, vad saker och ting kostar och jag skaffade en del kontakter som jag fortfarande har nytta av idag.

De första 3 månaderna i London, kan ha varit den lyckligaste tiden i mitt liv. Jag kommer ihåg hur jag trots att jag var så trött gick omkring och log konstant. Jag kände mig så fri, i kontroll och älskade livet. Det gjorde ingenting att vi bodde 3 tjejer i en etta, eller att jag inte vågade åka tunnelbana den första månaden och var konstant försenad till alla mina castingar. Sen när jag väl flyttade till ett eget rum, bokade mitt första stora modelljobb och kunde säga tack och hej till nattklubben så började mitt liv här i London på riktigt. Att flytta till London har utan tvekan varit det bästa valet jag har gjort i mitt liv.

Mina tips till dig som vill flytta utomlands är ;

– Använd dina vänner och bekanta, om du känner någon som bor i staden, be dem hjälpa dig att flytta dit. Folk är oftast mer villiga att hjälpa än vad man tror. Det gäller bara att fråga.

– Bo hos vänner/hyr ett billigt rum under en kort tid. Bind dig inte att bo någonstans längre än de första 3 månaderna, så välj någonstans där det är billigt och du vet att du kan trivas med under den tiden. Om du bestämmer dig för att stanna så kan du använda månad 3 att leta efter ett nytt ställe som är mer permanent.

– Ta ett temporärt jobb direkt. Det spelar ingen roll om det är bar, restaurang eller butik, så länge det är någonting socialt som du tjänar lite pengar på. Fördelen med barer, klubbar och restauranger är att du tjänar dricks direkt.

– Våga! Våga söka till ditt drömjobb/utbildning. Det är lättare att våga när man är i en ny stad, man har inte lika mycket att förlora och det känns inte lika allvarlig som det gör hemma. Använd det till din fördel.

– Var inte rädd att ge upp. Om det inte passar dig och du inte trivs, flytta hem efter 3 månader. Du har fortfarande lärt dig väldigt mycket och är en erfarenhet rikare.

– Om du stannar – Se till att skaffa alla papper och tillstånd som du behöver. Här behöver vi från ett EU land bara ansöka om National insurance number och skaffa ett bankkonto. Det är svårt att få ett konto först, men om du har jobb så kan du be din arbetsgivare om hjälp att skriva ett brev till banken. Det var så jag fick mitt konto på HSBC.

– Ha kul! Lär känna så mycket människor som du kan, säg ja till allt som låter roligt och se till att verkligen leva till 100% i den nya staden. Det är få saker som gör en lika upprymd som att veta att man har en hel stad framför sina fötter och massor av tid att upptäcka den.

Mitt fösta headshot som jag hade för MOT.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

0 kommentarer

  1. Tack tack tack för det här inlägget! 😀
    Jag har varit i england EN gång och då var jag i Oxford i tre veckor med ett besök i London två gånger och jag är käär. Känns som att jag är född engelsk i en svensk kropp! Du inspirerar verkligen och jag längtar tills jag är tillräckligt gammal för att våga ta steget att flytta till fina, fina, fina England 😀

    1. Alexandra

      Hej Johanna! Jag vill skriva eftersom det låter som att du har varit på samma språkresa som jag var när jag var sexton. Jag älskade det verkligen också, och bestämde mig för att flytta. Jag sökte – och kom in – på Oxford och har nu gått ut en psykologikurs på Oxford University och läser andra året på en läkarlinje på Warwick Uni – jag är färdig läkare om två år. Jag vill bara skriva och berätta att det går! Heja du! Kram, Alexandra

  2. Hade jag varit tillräckligt självständig och modigare hade jag flyttat från Sverige till antingen New York eller London, DIREKT! Du är verkligen någon man blir inspirerad av. Take care!

  3. Jag alskade ocksa London, men foralskade mig annu mer i Sydney. 🙂 Att flytta utomlands ar skrammande och underbart och man far en sadan kick nar man inser att man klarar sig !

  4. Det later helt underbart tess!
    Jag for just nu i use oct arbetar som au pair och har precis borjat lasa din blogg. Blir dock lite anxious om vad jag ska gora nar jag kommer hem. Och nar du skrev hur du flyttade det later helt underbart kul och galet, att jobba pa en bar, eller restaurang eller en kladkejda.. Har du nagra tips? Jag kommer fylla 21 nar jag kommer hem och vet inte om jag vill borja plugga riktigt an.

    Maila garna tillbaka
    Kram

  5. Flyttade själv till London för lite över ett år sedan efter 4,5 år i Kalifornien (tänkte stanna i ett år, blev 3,5 år längre)
    Minns känslan att sätta sig på planet med "hela sitt liv" i 2 väskor och veta att man startat ett helt nytt liv, hade de bästa åren i mitt liv over seas… när jag kom hem till Sverige igen kändes det helt rätt att starta om i London.
    Det är en sån himla skön känsla att flytta till ett nytt land och bara "do it"…
    Började jobba i klädesaffär när jag kom hit trots utbildning och bakgrund inom media bara för att få mat på bordet, nu har jag toppjobb och älskar varenda sekund av livet.
    Rekomenderar alla att flytta utomlands och resa, och som du säger, man kan alltid åka hem igen om det inte fungerar, med då har man iaf provat – och det kan ingen ta ifrån dig.

    1. Vad härligt det låter med alla dina resor :). Har själv bott i London ett år och älskade det! En fråga bara: Hur hade du möjlighet att stanna så länge i USA utan visa/medborgarskap? Vad jobbade du med? Hur gick du till väga? Tacksam för svar!
      //Ida

  6. Jag bodde ocksa i London och jobbade pa barer, fast det är atta ar sen nu och det är verkligen en fantastisk stad med massor av möjligheter. Efter det har jag fortsatt att bo utomlands, men i nagra andra länder. Om man kan och har lust ska man verkligen sticka utomlands och bo ett tag, Sverige finns alltid kvar och när man kommer hem igen sa har inget förändrats, sa man behöver verkligen inte vara rädd att man missar nagot pa hemmaplan.

  7. Intressant fraga 🙂 Ar bara lite nyfiken om en sak, vad menar du med att det ar svart att oppna ett konto i England? For mig var det bara att ga till banken och oppna. Har hort nagon saga samma sak tidigare sa jag blev lite nyfiken. .?

    1. När jag bodde i London var det hur svart som helst att öppna ett bankkonto. De ville att jag skulle ha ett körkort, men jag hade inget körkort. Slutade i alla fall med att jag inte fick nagot konto, fick min lön i handen istället. Fast det är ju som sagt var ar och dar sedan..

  8. Hållar med om att det var helt fantastiskt i början. Första året var jag ‘over the moon’ över att bo i London, träffade massor av människor och riktigt levde livet. Jag tror att man är riktigt levnadsglad då man är 18-19 år, allt var liksom nytt! (Nu känns det kanske inte lika exotiskt längre.. )

    Det är 10 år sedan jag flyttade till London för första gången (Jag har flyttat tillbaka till Sverige igen för att sedan flytta till London för andra gången) men då behövde man boende och jobb för att öppna bankkonto, och för att få boende måste man ha bankkonto.. det är som en rund cirkel man måste komma in i.