Ett Plagg i månaden i April – Vad sägs om pre-loved?

Ett Plagg i månaden i April - Vad sägs om pre-loved?

De som känner mig vet att nästan halva min garderob består av plagg som så fint kallas pre-loved nuförtiden.

Jag tror att termen second-hand har förknippats lite för mycket med dammiga välgörenhetsbutiker (som för övrigt ofta är rena guldgruvor). Så pre-loved låter väl bättre.

Jag köper 100 ggr hellre ett riktigt fint designplagg som har haft en tidigare ägare än ett nytt från Zara. Det kommer ändå att hamna på ungefär samma pris och oftast så är ett trendlett och det andra tidlöst.

Jag kan tycka att det är kul att jaga fynd i charity shops. Men 90% av mina pre-loved grejer hittar jag på sidor som Vestiaire Collective. Ebay är helt ok det med, men jag gillar säkerheten av att ha ett plagg dubbelkollat så att det är äkta och i så bra skicka som säljaren säger att det är innan jag får det. Det har hänt ett par gånger att jag har fått ett mail från Vestiarie där de beklagar att plagget inte var som beskrivet och antingen cancellerar köpet eller erbjuder en rabatt. Det känns vettigt.

Den enda fallgropen här är att alltid titta på vart plagget kommer ifrån. Så att du inte åker på tull från USA.

Jag måste erkänna att jag är inne på Vestiaire nästan varje dag och tittar efter att Ace har gått och lagt sig. Jag har en ganska lång önskelista och en väldigt lång ”like” lista. Ibland har jag slagit till på något som jag har tittat på i flera månader och andra gånger gäller det att vara snabb.

Men man ska alltid pruta. För de flesta säljarna har räknat med prutmån om det inte är något som kommer att sälja direkt. Lägg ett ganska lågt bud och så kan du förhandla till ni hamnar på ett pris som båda är nöjda med. Mitt senaste köp prutade jag ner med £45.

Jag säljer själv av de plagg som jag inte längre använder (och eventuella felköp) och ni kan hitta dem här. 

I April tänkte jag att min ett-plagg-i-månaden skulle bli något från min långa lista på Vestiaire. Frågan är bara vad. Ska jag slå på stort och köpa Balenciaga-klackar? Eller räcker det med en fin liten Chanel scarf eller ett Céline skärp?

Jag vill egentligen inte lägga upp det jag har ett öga på här på bloggen, för det finns ju bara ett av varje plagg. Men jag bestämmer mig för att se det som ödet om något blir sålt innan jag har bestämt mig för vilket som ska bli mitt April köp.

Vilken är din favorit och vad hade du valt?

Läs mer on min ett plagg i månaden utmaning här.

Pre-loved favoriter

Ganni kappa
Örhängen
Chanel scarf
Balenciaga klackar
Blonde no 8 kappa
Self Portrait klänning
Casadei klackar
Céline skärp
Stella McCartney väska
-Annonslänkar

 

Måndagslistan 18 Mars – Veckans vision, händelse, mantra och affirmation

Veckans vision, händelse, mantra och affirmation

Måndag och det är dags för mitt favoritinlägg igen.

Jag hade skrivit ner allt det här även om jag inte hade bloggen. Det är ett så himla bra sätt att samla mina tankar, reflektera och sätta upp nya mål inför veckan.

I dag känner jag mig taggad och det känns som om att det här kommer att bli en bra vecka. Garth reser bara på Onsdag, så jag kan fokusera det där lilla extra på att jobba och planera. Och så ska det bli två yogapass, med start idag.

Ok, nu kör vi!

Här är min veckas vision, händelse, mantra och affirmation:

Veckans mantra – ”Sluta tänk, bara gör”. Jag övertänker allt. Och ofta ”tänker jag mig ur” saker. Jag är på tok för överanalytisk och fastnar oftast i tankestadiet när jag har en idé. Men den här veckan ska jag tänka mindre och göra mer. Jag har så mycket bra idéer och mål som ligger arkiverade på rad och bara väntar på att jag ska plocka upp dem.

Veckans affirmation – ”Jag är grym”. Jag känner att jag behöver en peppvecka, då jag påminner mig själv om hur jäkla bra jag är på det jag gör. Det är lätt att prata negativt till sig själv och därför är det så viktigt att vara sin egen mentala cheerleader. Om inte jag tror på mig själv, varför ska någon annan göra det? Heja Tess, du är bäst!

Veckans mål – Rensa min inbox från alla flaggade meddelanden. Vissa veckor ramlar det in lite för mycket för att jag ska hinna svara på allt, så nu har jag lite av en kö att ta tag i. Men det kräver bara att jag sitter en kväll och koncentrerar mig (och äter mörk choklad) och så är det fixat.

Veckans dröm – Sjukt materiellt, men min drömbil har varit en Aston Martin sedan jag gjode ett modelljobb för dem nere i Mallorca för säkert 10 år sedan. Jag tycker att de är så himla snyggt understated.

Min grej är saker som är lite mer ovanliga men riktigt bra kvalité. Därför köpte jag en Jaeger LeCoultre klocka istället för en Rolex, har en lite mindre (1.1 karat) men perfekt diamant i min förlovningsring och mycket hellre har smycken från Van Cleef & Arpels över mer välkända märken som Cartier. Kvalitet över kvantitet och gärna något som inte alla har. Aston Martin känns så för mig.

Veckans vision, händelse, mantra och affirmation

Veckans vision – Jag är inne i en reflektiv fas då jag försöker tänka lite större. Var kommer jag att vara om 5, 10, 30 år? Vem vill jag vara och hur kan jag börja styra dit redan nu? Min vision den här veckan är mig med långt silvrigt hår, i 60-årsåldern som bor i mjuka stora skjortor, blåjeans och snygga sneakers. Jag har en liten men perfekt kurerad garderob som innehåller fantastiska kreationer som jag tar fram när det är dags för välgörenhetsgalor och gallerikvällar. Jag ser mig själv på en strand i solnegången med en drös barnbarn som leker i strandkanten. Lycka och harmoni. Det är livet.

Veckans fokus – Det här är en fokus och peppvecka. Jag känner att jag har energin och tiden att gasa. Jag mår bra, är rätt i min cykel och har inte ett allt för hektiskt schema. Då kommer kreativiteten som på posten.

Veckans händelse – I morgon ska jag på ett trevlig afternoon tea event med L’Occitane som jag ser fram emot. Och på Torsdag har jag planerat in en drink på kvällen med Gia. Nu känner jag på allvar att jag börjar få ha ett ”normalt” liv vid sidan om att vara Mamma och det känns väldigt bra.

Lärdom från förra veckan – Jag måste bli lite strängare mot Olive. Hon har kommit undan med saker för att hon är liten och efter bråket med Vega igår så insåg jag att hon måste bli lydigare. Sedan Ace kom har hon blivit morrig på andra hundar när de kommer nära honom eller om hon är uppe i min famn och de kommer för att hälsa. Typiskt litet hund syndrom. Men hon är en frenchie och ganska så stark. Även om hon aldrig skulle bita någon så kan det eskalera saker som det gjorde igår. Så för hennes eget bästa så måste jag bli bättre på att visa henne vad som är rätt och fel.

Veckans vardagslyx – Jag är så sugen på att ta en massage. Jag har alltid gillat spa, men sedan jag fick barn så är det lugnet och tiden som jag spenderar på mig själv som verkligen gör behandlingar och avslappning extra värdefullt.

Veckans Inspiration – Greta! Nominerad till Nobels fredspris, hur coolt? Våra unga kan och vi måste låta deras röster räknas. Inte inom allt givetvis, men de saker som kommer att påverka deras liv i framtiden, som klimatet.

Nu är det din tur att skriva ner din veckas vision, händelse, mantra och affirmation.

Foto – Ida Zander. Kjol – Asos, jumper – Oasis & boots – Marzio.  – annonslänkar

 

Min Helg – Häng hos Josefina & Matthew & hundslagsmål

Min Helg - Häng hos Josefina & Matthew & hundslagsmål

Vilken helg! Det blev verkligen blandad kompott.

Jag startade fredagen med en e-casting som Garth fick hjälpa mig att filma innan jag hoppade på tunnelbanan till Selfridges för att gå på ett litet event för National sleep day i deras VIP shopping suite med Eberjay. Om man inte vet exakt vart den här lilla gömda pärlan finns, så kommer man aldrig att hitta dit.

Det är en panel i väggen på ett lite avsides ställe som man måste trycka på för att komma in. Inga skyltar och medvetet svårt att hitta. Ganska coolt ändå. Undrar hur många såna som finns i varuhusen här i London egentligen? Om ni ser mig gå runt och knacka på väggarna så vet ni varför.

Garth skulle köra med ett killgäng till Bryssel för att hälsa på Gav som bor där och ha en killhelg, så han hade morgonen ledig och kunde ta Ace på förmiddagen.

Min Helg - Häng hos Josefina & Matthew & hundslagsmål

När jag kom hem igen packade jag ihop allt jag behövde till mig själv, hund och barn i vagnen och hoppade på tunnelbanan till Leytonstone där Josefina bor. Det går inte att undvika trappor och rulltrappor för att komma dit, men som tur är engelsmännen alltid redo att hjälpa till när man kommer med vagnen. En kille blev till och med förnärmad när jag bar ena sidan av vagnen, en man andra och han fick hålla Olive. ”Ok, you carry half the heavy buggy and I carry the tiny dog…”. Det är verkligen värmande i hjärtat hur fina människor är här.

Det blir dock ganska kul i rulltrapporna, för jag kan inte både bära Olive och ta vagnen, så då måste jag hitta någon som ser snälll ut som inte bär ömtåliga kläder och fråga ”Excuse me, I have a bit of a strange question. Would you mind carrying my dog in the escalator please?”. Men hittills har de jag har frågat bara blivit glada och gullat järnet med Olive. Så det går att få till om man vill.

Min Helg - Häng hos Josefina & Matthew & hundslagsmål

Ace, Olive och jag sov över hos Josefina, Matthew och lilla Leo hela helgen. De har även två hundar – Vega som är en italian spinone och Nina som är en Vizla. Olive är som en liten griskulting bland galopphästarna, men ändå den som är top dog i gänget.

På lördagen blev det en lång promenad i skogen med barn och hundar och en 4-årsfest på ett lekland. Jag kan ju säga att om någon hade tagit med mig på det innan jag fick barn hade jag nog aldrig velat bli förälder.

Typ 20 utklädda barn höga på socker i alla åldrar, som gick loss. Ace och Leo är ju födda samma vecka, och absolut yngst i gänget, så de fick vara med på ett litet hörn på sidan. Det var lite för många flygande spindelmän, prinsessor och batmans för att vi skulle våga låta dem gå bananas. De hade ändå så kul så att de var tvugna att gå och lägga sig för natten så fort vi kom hem.

…och sen blev det söndag morgon och Ace vaknade tidigt för ovanlightetens skull. Jag tog med mig honom och Olive ner till köket där de andra hundarna sover och kokade 2 ägg till Ace till frukost.

Så tappade han ett av äggen på marken….

Min Helg - Häng hos Josefina & Matthew & hundslagsmål

Olive och Vega har känt varandra sedan de var valpar och har alltid varit bästisar. Men Olive har alltid varit den dominanta. Antagligen för att Vega har tillåtit henne. Hon är ju säkert 5 ggr så stor, så det är inget snack om vem som sitter på musklerna där inte.

Men det här gången fick Vega nog och bestämde sig för att ägget var hennes.

Någon som Olive inte var glad över.

Så det blir ett riktigt ordentligt hundslagsmål klockan 6 på morgonen. Ace storgrät, lilla Nina som bara är 9 månader (vizlan) pep och Vega hade tag i Olives nacke…och jag var mitt i smeten och försökte separera de två. Som tur var kom Josefina nerzoomande så fort hon hörde all kalabalik. Som en superhjälte var både de stora hundarna vips ute i trädgården och vi kunde trösta Ace och kolla Olive.

Det jag måste understryka är att Vega är en väldigt snäll och fin hund. Hon har låtit Olive komma undan med mycket. För Olive är en riktigt liten bitch ibland. Så det här är inte någons fel utan vad som händer mellan hundar ibland. Jag borde inte ha matat Ace med alla hundarna i samma rum, det var klantigt. Så det här är absolut inte Vegas fel och vi tycker lika mycket om henne nu som innan.

Trots att Vega är så stor och stark så kunde vi bara se att Olives ena öra hade fått ett jack. Om Vega faktiskt hade velat göra illa Olive så hade hon varit död nu. Så allt som allt var det väldig tur och visar även på att Vega bara sa ifrån.

Så det blev till att packa ihop supersnabbt och ta med barnvagn, barn och hund till djursjukhuset. Josefina kom med för att hjälpa till. 4 timmar senare var vi på väg hem på tunnelbanan igen. Olive med ett öra som är ihophäftat och får antibiotika, anti inflammatoriskt och massor med kärlek.

Om man tycker att folk är hjälsamma när man kommer med barn och hund på tunnelbanan så kan ni bara gissa hur mycket uppmärksamhet Olive fick när hon kom med en tratt och såg ledsen ut. Hundtricket deluxe!

Nu har i alla fall Olive världens coolaste piercing under några veckor och ser riktigt badass ut.

Så en väldigt blandad helg som ni hör. Jag är såå redo att slänga mig i sängen och få sova en extra timma i morgon (Garth tar morgonpasset!) Hoppas ni har haft en bra helg kompisar (förhoppningsvis utan hundslagsmål).

 

Min skönhetsresa – Jag testar The Ordinary Retinol 0.2%

Min skönhetsresa - Jag testar The Ordinary Retinol 0.2%

Jag bestämde mig efter att ha skrivit det här inlägget för att börja så mjukt som möjligt med retinol.

Så jag klickade hem The Ordinarys 0.2% retinol i Squalane (som är en olja).  Det är en av deras mest skonsamma produkter. Men hellre börja för svagt än att få en allt för stor reaktion resonerar jag.

Nu är det ju givetvis ett stort plus att The Ordinarys produkter är så galet billiga. Jag förstår inte hur de kan ligga så mycket längre än alla andra. Men så länge det funkar så klagar jag absolut inte. Det betyder att det inte blir allt för dyrt att gå upp i styrka hyfsat snabbt.

Jag har använt retinol i 3 veckor nu och även om det är alldeles för tidigt för att se en större skillnad så tänkte jag berätta om min erfarenhet så här långt.

För det första så förväntade jag mig att jag skulle bli röd och fjällig. Så jag började försiktigt med två appliceringar kvällstid under min olja på kvällen. Jag har redan problem med känslig hud på kinderna, så jag visste att det fanns en risk att det skulle bli värre.

Men nästa dag när jag tittade mig i spegeln var jag inte bara helt normal, men det röda på mina kinder hade gått ner lite. Say what? För att lägga alla korten på bordet så har jag börjat ana att jag har lätt rosacea på kinderna. Så jag ska gå till en dermatolog och få det diagnoserat ordentligt.

När jag läste på mig lite om retinol så stod det att det antingen kan göra rosacea värre eller i vissa fall bättre. För min del har det blivit det senare. Coolt ändå.

Min skönhetsresa - Jag testar The Ordinary Retinol 0.2%

Nu har jag börjat med en väldigt låg koncentration på retinol. Men jag tänkte använda den här i 6 veckor två gånger i veckan innan jag vågar varannan dag i några veckor till. Efter det tänkte jag ge resten av vad som är kvar i den här flaskan till Garth och så köper jag en koncentration upp och går igenom samma resa igen.

Jag tänker att om jag ska ha strålande fin hud, så kan ju även min kära man få vara med på ett hörn. Killar får ju rynkor och dassig hud de med. Så varför inte?

Jag var förresten på en helt magisk ansiktsbehandling som jag fick gratis av House of Elemis i går. Det var deras ”biotec” personliga facial som innehåller allt från oxygen infusion, ultrasocil peel till LED med både rött och blått ljus. Ni kan se hela behandlingen på mina stories (finns i highlighten ”beauty” om det har gått mer än 24 timmar). 

De ska skicka över ett par produkter som de tror skulla passa min hud väldigt bra, så det ska bli spännande att prova. Hittills har jag bara en ansiktstvätt som jag använder när jag reser och verkligen gillar från Elemis. Det är alltid kul att testa nya märken. 

Vem här använder retinol? Vad är era erfarenheter?

The Ordinary 0.2% retinol hittar du här – annonslänk.

 

Är det en svaghet att vara snäll?

Är det en svaghet att vara snäll?

Jag har spenderat de senaste åren med att försöka komma underfund med vad som gör mig lycklig i längden. Vad mitt liv egentligen går ut på och var jag kan göra mest och bäst som person.

Det jag har kommit fram till är att jag i grunden är snäll och vill väl samt att jag verkligen trivs med det.

Jag har ofta blivit tillsagd att det är negativt och naivt att vara ”för snäll” och att jag måste ”få mer skinn på näsan”. Speciellt både i modell- och blogg-branschen. Och jag har även märkt att vissa tror att snällhet betyder svaghet.

Jag säger att snällhet är precis tvärtom, en styrka. Det är när man är så pass stark som person att man vägrar att låga någon annan definiera vem man är. Man vågar vara öppen och sårbar även om det inte alltid går som man vill.

Det är mycket svårarare att gå igenom livet och vara snäll än tvärtom.

Eftersom att man förväntar sig samma tillbaka av andra så blir det större besvikelser när andra människor inte är lika snälla. Men man lär sig fort att hantera det. De stora smällarna är när det är någon man verkligen litar på som inte lever upp till bilden man har av dem. Det är då det gör ont att vara snäll.

Man blir även konstant underskattad. För en snäll person ska visst inte kunna stå upp för sig själv.

Fast där tycker jag att det verkligen brister. När man är snäll och vet att det man gör kommer från ett bra ställe så är det ju så himla mycket lättare att stå upp för någonting. Det är ju då det är äkta på riktigt. Att argumentera något som man vet i hjärtat är rätt är lätt.

Sen är det himla enkelt att sträcka upp handen och säga att man gjorde ett misstag, stå för det, lära sig läxan och gå vidare. När det inte finns en massa prestige och ego bakom så lär man sig så mycket mer.

Så många människor släpar runt på massiva egon som förstör deras liv.

Det leder till självdestruktiva saker som att skvallra om andra. För skvaller slår tillbaka på den som har sagt det, inte på den skvallret handlar om.  Om du skvallrar till mig så är det dig jag dömmer, inte den stackars personen som blir utsatt. Det är därför man sällan har en bra syn på folk som har trollar/har skvallerbloggar/hatkonton osv på nätet. Oavsett vilka de är i grunden.

Negativa och osköna saker som tex skvaller eller trolliga kommentarer online kanske känns bra i stunden, men lämnar alltid en dålig eftersmak. Lite som ett sockerberode gör efter att man har ätit hela godispåsen. I slutändan är det inte bra för oss, vi får tandtroll i själen. 

Att vara snäll ger ett inre lugn. Man hoppar helt enkelt bara av prestigetåget och tittar på när det åker förbi innan man lever vidare på sina egna villkor. Det vore så bortkastat att tillåta negativ skit förstöra det korta livet vi har här på jorden.

Vad är meningen med prestige ändå? Varför känner man att man ska behöva hävda sig, ha mer än vad alla andra har och prata illa om varandra? Vi har så mycket bättre saker för oss att göra och tänka på – som att leva våra bästa liv.

Foto – Ida Zander. Min jacka är från Miss Selfridge och ni hittar den här (annonslänk)

 

Ace just nu – 18 månader

Ace 18 månader gammal

Jag tog fram kamera idag för att ta lite nya bilder på Ace face. Han ligger ju faktiskt som juniormodell på MOT och jag insåg att bilderna där är ju hur gamla som helst i bebismått mätta.

Bara en månad hit eller dit gör en helt enorm skillnad i den här åldern.

För en månad sedan hade Ace precis börjat säga några ord, i dag är han en riktig liten pratkvarn som har ord för det mesta. Vi får minst ett nytt per dag, men oftast ännu mer. Han kan räkna till 5, både med ord och på fingrarna och kan alla djur-ljud som vi kan komma på. Han har till och med börjat försöka sig på att sjunga.

De längsta och svåraste orden han kan är ”banana”, ”garden”, ”hummus”, ”finish” och ”elephant”. Han vet även vem ”pippi” är och det gör mitt svenskhjärta lite extra glatt. Det är mest engelska ord som vi använder just nu, men jag försöker introducera några svenska då och då. Som ”blomma”, ”morfar” och ”dansa”. Jag pratar svenska med honom när vi är själva, men det blir ju givetvis så att han hör mest engelska.

En till ny praktisk sak är att han klappar sig på blöjan och säger ”poo poo” när han har bajsat. Han säger även ”Olive poo poo” när hon står vid dörren och vill ut. Jag har läst att ord för kiss och bajs är det är första steget mot att introducera pottan, så jag sätter honom på den nu när jag byter blöja. Så att han ska vänja sig lite innan det är dags på riktigt.

Ace 18 månader gammal

Vi har så himla kul tillsammans om dagarna nu. Ace är ett riktigt glatt litet yrväder. Det han helst vill göra är att springa runt och gömma sig bakom gardinerna och skrika ”tittut”. Eller så fixar han te till sig själv och Olive i sitt lilla kök.

Olive pendlar mellan att älska honom när han busar med henne till att se riktigt lidande ut när han vill kramas eller lyfta henne. Vi jobbar hela tiden på gränserna där. Olive är ju en liten familjemedlem hon med, så hon ska givetvis få den respekt hon förtjänar.

Hon är så otroligt tålmodig med honom och leker så mjukt och snällt. Men jag måste säga att Ace är väldigt fin med henne med, han är aldrig hårdhänt eller på något sätt aggressiv. Vissa barn vill gärna slå och dra. Han klappar, pussar, kliar och vill kramas.

Han är faktiskt en väldigt oaggressiv liten kille allmänt. Han är mer av en gosis och gråter knappt utan stönar och stånkar mest om han är ledsen eller trött. Enda gången vi får riktig gråt är när han drömmer mardrömmar, vilket händer nästan varje natt för tillfället. Lilla skruttet.

Ace 18 månader gammal

För ett par månader sedan så älskade jag verkligen min ”jobbtid” när Ace var på dagis och såg tiden med honom som det mer ansträngande. Jag behövde min lilla paus från mammarollen för att orka.

Nu är det helt tvärtom. Jag älskar att vi har våra eftermiddagar och dagar tillsammans och ser alltid fram emot dem när jag sitter och jobbar. Så länge jag får allting gjort som jag behöver så kan jag slappna av och verkligen bara njuta av att ha kul med honom och Olive.

Om två veckor blir han ett och ett halft år gammal. Helt sjukt! Det märks att han inte är en bebis längre utan ett barn. En stor liten kille.

Han kopierar nästan allt jag gör, till och med så pass att han vet var saker och ting ska stå. Om han hittar ett glas någonstans så ställer han det på diskbänken helt utan hjälp. Han vet att papperstussar bor i soptunnan och häromdagen tog han en av Olives hundbajspåsar på sin lilla hand och skulle hjälpa till att plocka upp när hon bajsade. Helt galet, hur kan han så mycket redan?

Man får verkligen passa sig, både med vad man säger och gör. Häromdagen ställde han sig upp i badet och gastade ”Gaaaarth”…. gissa vem han har fått det från. Så nu har vi en regel att vi inte får ropa på varandra längre och att det är ”Mamma” och ”Daddy” som gäller.

Jag försöker komma på flera roliga saker att lära honom nu när han härmar så bra. Ni kanske har några bra tips?

 

Måndagslistan 11 March – Min mantra, vision, händelse och affirmation

Måndagslistan 11 March - Min mantra, vision, händelse och affirmation

Måndag hörrni! Hur känns det inför veckan? Slött och trögstartat eller pirrigt?

Här är det något mittemellan, jag behöver en kaffe till för att komma igång tror jag.

Garth kommer att vara borta nästan varje helg under den kommande månaden. Det mesta är jobb så det går inte att göra någonting åt. Men just helger är så värdefulla för oss som familj, så det känns lite sådär att förlora 3 stycken bara sådär. Han jobbar mycket runt om i Europa och hoppas på att hamna i en position där han kan styra mer från UK och inte behöva åka runt så mycket själv. Det är målet vi jobbar mot.

Jag kan dock faktiskt tycka att det är lite skönt att vara hemma själv med Ace. Jag får mer gjort och har bättre rutiner då. Speciellt på kvällarna, då jag annars givetvis väljer att prioritera att spendera tid med Garth.

Jag ska faktiskt åka och hälsa på Josefina ett dygn nu i helgen. Hon bor East, så runt en timma från oss. Så får Leo och Ace chansen att leka loss och vi kan ha vuxentid sen på kvällen. Det är bra för själen att spendera tid med fina vänner. Ett batteri som behövs laddas upp regelbundet.

Här är min veckas mantra, vision, händelse och affirmation:

Veckans mantra – ”Om jag är bekväm i det jag gör så är det dags att gå vidare, om jag är livrädd för nästa steg så är jag på rätt väg”. Även om det är skönt att stå still och trampa välkänd mark ett tag så är precis då det är dags att utmana sig själv igen. Jag har flera saker som ligger och lurar på G som bara behöver en liten push för att börja rulla.

Veckans affirmation – ”Jag attraherar vad jag sänder ut”. Jag är benhård med att inte låta mig bli neddragen av någonting just nu. Jag vill fortsätta att känna mig inspirerad och motiverad. Just den här veckan är lite av en tankevecka då jag behöver flura ut exakt hur jag vill göra vissa saker. Då kan lätt saker och ting kännas lite överväldigande och hamna på sparlåga istället. Men om jag fortsätter att tänka positivt och känna mig kreativ så faller allting på plats.

Veckans mål – Jag ska fundera ut hur jag vill att ett visst koncept ska se ut i rörlig form. Det är värt att det får ta lite tid att marinera, men nu har jag tänkt ett tag och det börjar arta sig. Nästa vecka gäller det att få ner allting på papper och ta tag i att sätta ihop det fysiskt.

Veckans dröm – Att kunna jobba precis var jag vill. Drömmen är att inte behöva vara bunden till något speciellt ställe alls utan bara min dator. Det ger en frihetskänsla som jag älskar. Jag är givetvis styrd till viss del av Garths jobb och senare av Aces skola. Men just nu vill jag hålla alla mina möjligheter öppna.

Måndagslistan 11 March - Min mantra, vision, händelse och affirmation

Veckans vision – En liten vision jag ofta ser framför mig är en trädgård stor nog för både ett körsbärs och ett magnolia träd. De blommar under så kort tid, men när det händer är det ju så otroligt vackert. Alla visioner behöver inte vara superstora.

Veckans fokus – Jag tappade lite av mitt värdefulla momentum under förra veckan. Det var så mycket som hände runtomkring. Men nu ska jag tighta till mitt fokus igen och verkligen zona in på saker som laddar mina kreativa och inspirerade batterier. Jag har två intressanta böcker som jag vill läsa ut.

Veckans händelse – Garth är borta under helgen, så jag och Ace åker till Josefina, Matthew och Leo för att hänga lite. 3 hundar och två barn, kan det bli bättre?

Lärdom från förra veckan – Jag får inte ta på mig andras energier för mycket. Jag måste lära mig att observera och inte vara empatisk med allt och alla hela tiden. För det dränerar mig om jag inte är försiktig.

Veckans vardagslyx – I morgon ska jag på en riktigt härlig ansiktsbehandling. Det ser jag verkligen fram emot!

Veckans Inspiration – Artiklar om kvinnor som har ”lyckats” och som är generösa med sina råd. Som den här artiklen om Amber Venz Box från Sheerluxe.

Har du hunnit titta på din veckas mantra, vision, händelse och affirmation än?

Foto – Ida Zander. Min fina blazer från Forever New hittar du här. (annonslänk)

 

En riktig lek-helg

Hej kompisar, hur mår ni? Har ni haft en trevlig helg?

Jag tycker att den gick så himla fort och jag kan knappt komma ihåg vad vi faktiskt gjorde. Jag hann med att plåta lite med Ida i lördags, vi hade vänner över på middag i fredags och i dag var vi i norra London och hälsade på Garths bästis Chris som har fått barn nyligen.

…och massor med lek såklart. Jag spenderade Internationella kvinnodagen med att bygga ihop ett litet kök till Ace. Han fick hjälpa till med en liten skruvmejsel han med. Det tar lite längre tid när han ”hjälper” men det är mycket roligare så.

Och vad han älskar det där lilla köket (som nu står bredvid vårt matbord så att vi kan laga mat samtidigt). Han har en liten micro, en spis, en diskho och ett par hyllor. Vi köpte till en liten kaffemaskin och te-set i trä. Helst vill han bjuda Olive på te såklart.

Det som oroar mig lite är att han hela tiden vill micra sina trähästar… ”bip bip bing” säger han glatt och slänger in pållarna.

Jag har ännu en förisförkylning, men det är typ norm här hemma att vi alltid är lite småsjuka. Jag hoppas verkligen att det går över till sommaren. Jag frågade Garths bästis Chris som är professor i immunologi om det är dåligt för Ace att vara sjuk så här ofta. Men han sa att det är helt tvärtom. Bättre att han får förkylningarna nu när de oftast inte blir så allvarliga och verkligen bygger immunförsvaret än att spara det till senare då de kanske inte hanterar det lika bra. De kommer att sätta sin lilla tjej på föris de med.

Det kändes skönt att höra. Så vi krigar på med bacillerna ett tag till.

Nu har Garth lagat spagetti och köttfärssås på hjort. Det ska bli hur gott som helst. Efter middagen är planen att krypa ner i soffan och titta på Suits. Vi hade helt missat att det fanns nya avsnitt.

Jag funderar på att gömma något kul i Aces lilla kastrull som han kan få hitta i morgon. I går blev det små bitar av nötter. I dag tänker jag kanse en liten havrekaka. Jag älskar att se hur hans lilla ansikte lyser upp när han upptäcker nya saker.

Ha en härlig söndagkväll kompisar så hörs vi med måndagslistan i morgon. 

 

Hållbar Hållbarhet #2 – Vem behöver en ful plastpåse?

Hållbar Hållbarhet #2 - Vem behöver en ful plastpåse?

Facebook eventet på Soho Farmhouse som jag var på för ett par veckor sedan fick vi den här snitsiga tygväskan med texten ”Make your thing – a thing”.

Det är en dubbel hit.

Först för att varenda gång jag använder den så blir jag påmind om att jag ska göra min egen grej. Jag gör hellre min thing a thing än att göra någon annans thing. Man måste bara tro på att ens thing är en bra thing.

Den andra lika stora positiva saken med den här väskan är att den är den perfekta storleken att bära med sig. Jag kan vika ihop den så att den knappt tar någon plats, men kan ändå få i en hel del shopping utan att behöva köpa till en plastpåse.

Numera bär jag alltid med mig en tygväska. Antingen denna eller en supertunn en som faktiskt till och med får plats i min Chanel väska. Jag har ju även turen att ha en vagn med mig och där i ligger två tygväskor till.

Det finns så många bra anledningar till att använda tygväskor i stället för plastpåsar.

För det första så slipper man betala den där jobbiga lilla avgiften i butiken (är det så i Sverige med, jag minns faktiskt inte?). För det andra så slipper man jaga rullande apelsiner över hela gatan när platstpåsskrället går sönder. Och för det tredje är det ju sååå mycket mer stylish. Hur kul är det att matcha en snygg outfit med en plastpåse från ICA liksom?

Men allra bäst är det givetvis för miljön.

Tänk om vi alla kunde bära med oss en liten tygpåse i väskan eller fickan. Om man har en riktigt tunn en så blir den försvinnande liten. Det skulle kunna göra en riktig skillnad för miljön om tillräckligt många bestämde sig för att prova.

Det här är ännu en liten hållbar förändring som är hållbar för de flesta att göra i vardagen. Om du inte redan har en tygpåse, skaffa dig en riktigt fin en som du känner är riktigt du. Eller varför inte denna från Help Refugees? (annonslänk)

Hållbar Hållbarhet #2 - Vem behöver en ful plastpåse?

Foto – Ida Zander, location – No32 Old Town, t-shirt, kjol, sneakers. (annonslänkar)

 

Kan man fejka sig lyckligare?

kan man fejka sig lyckligare?

”Fake it till you make it” är en gammal dänga som vi hör allt som oftast.

Personligen tycker jag att det funkar toppen i vissa fall och mindre bra i andra. I business tillexempel skulle man lätt bli lite oärlig och likaså på social media. Där är det bättre att vara geniun och ärlig tycker jag.

Men däremot mentalt så tillämpar jag det hela tiden.

Jag tror skarpt på att det vi matar växer sig större. Det vill säga det vi väljer att lägga ger mer energi på får vi mer av. Så om vi vill bli lyckligare och gladare ska vi inte bara göra mer saker som gör oss lyckliga eller glada. Vi kan även låtsas att vi är lyckligare och gladare.

Jag minns att någon forskare kom fram till att om man fejkler när man är sur så känns med ens allt lite lättare. Och om ni har testat så vet ni att det faktiskt stämmer. Kanske inte vrålglad på en gång, men någon % gladare än innan.

Jag är absolut ingen hjärforskare eller psykolog, men jag kan gå på mina egna erfarenheter. Jag blev nämligen väldigt nyfiken på det här med att fejka sig lyckligare och bestämde mig för att testa att ”fake it till you make it” mentalt.

När jag kände mig lite nere så provade jag att tänka att jag har så mycket att vara glad för och så fokuserade jag bara på det till jag kände mig lite lättare till mods igen. Om någonting inte gick som jag ville, så påminde jag mig själv om alla saker som har gått rätt förr och så kände jag mig starkare igen. Jag försökte att vakna varje morgon och direkt tänka orden ”jag är lycklig”.

…och vet ni vad? Det funkar faktiskt!

Jag gick så långt att försöka fejka att jag var pigg när jag var trött. Det funkade kanske inte riktigt lika bra som några av de andra experimenten. Det fysiska var lite för starkt för att jag skulle kunna lura det psykiska, men det skadade absolut inte.

Jag tycker att jag är lyckligare sedan mitt experiment än innan. Jag tillåter inte mig själv att gräva ner mig eller bli irriterad över saker på samma sätt längre. Istället låtsas jag som om att jag inte bryr mig och helt plötsligt så bryr jag mig faktiskt inte så mycket längre.

Jag bestämde mig för att fejka mig gladare och så blev jag det. Coolt ändå?

Nu är jag i grunden en väldigt positiv person, men då kan jag tänka att det kanske bli ännu större förändring om man inte är det och testar det här lilla experimentet.
Egentligen kan man ju fejka allt, självförtroende, lycka, energi, stabilitet, lugn… så länge man gör det väl nog för att övertyga sig själv.

Vad tror ni? Kan man fejka sig lyckligare?