Måndagslistan 10e December

Jumper – Neon Rose, hårband – Asos, byxor – Asos, klackar – Pierre Hardy. (annonslänkar) Fotograf – Ida Zander

Hej finaste ni! Det är måndag och dags för måndagslistan.

Det är kul, för det är mitt i särklass mest uppskattade återkommande inlägg här på bloggen. På många sätt är det även det mest personliga eftersom att jag delar hur jag mår, känner mig och tänker på just nu.

Sen om man tycker att affirmationer och mantra känns flummigt, så är det bara att döpa om dem till veckans ”peppande tanke” eller ”en mening som jag fokuserar på den här veckan”.

Det är viktigt för mig att ha koll på hur jag mår mentalt, se tillbaka på vad som gick rätt eller fel förra veckan och förbereda mig på vad som komma skall. Jag ser det lite som kattögon (reflexprickarna ni vet) på en mörk landsväg. Livet känns ibland lite fumligt och mörkt, så det här är ett bra sätt att skapa någon form av vägledning.

Här kommer måndagslistan med veckans vision, mål, fokus och dröm;

Veckans mantra – ”Inspiration finns överallt”. Jag blev riktigt peppad av all feedback jag fick av er förra veckan. Det måste jag säga är en av mina styrkor, jag ser alltid konstruktiv kritik som ett sätt att bli bättre på vad jag gör. Så stort tack för det! Ni gör mig bättre! Jag har redan suttit både i går kväll och i morse och knarkat inspiration.

Veckans affirmation – ”Jag är ärlig i allt jag gör”. En av mina grundprinciper i livet är att alltid vara 100% jag och försöka vara 100% ärlig både mot mig själv och andra. Inte över-ärlig, bara ärlig. Det kommer alltid att finnas personer runt oss som försöker forma oss till någonting som vi inte är eller vill bli. Då är det otroligt viktigt att stå på sig och veta vem jag är i grunden. Vad jag är bra på, vad jag står för och vart jag vill hamna i livet. Det är trevligt att vara omtyckt, men man kommer aldrig att bli lycklig om man är en ”people pleaser”. Det är en fin balansgång.

Veckans mål – Den här veckan händer mycket kul så mitt mål den här veckan är att slappna av, koppla bort och njuta så mycket jag bara kan. Det är lättare sagt än gjort när man har en peppig överaktiv hjärna som hela tiden vill komma på nya ideér och utmaningar.

Veckans dröm – Just nu drömmer jag om att köpa lägenheten på toppen av vårt hus. Vi äger källaren, bottenvåningen och andra våningen redan. Det är en etta som ligger högst upp som inte är vår. Om vi kan köpa den så äger vi hela huset och har valet att slå ihop alla 3 lägenheterna till ett 5-sovrumshus istället. Det skulle vara väldigt smidigt!

Veckans vision – ”Vi lämnar av Ace till Garths föräldrar och åker in till sjukhuset för att träffa får femte (olive räknas) lilla familjemedlem. Planerat snitt, wham bam thank you Ma’am!”.

Jag hade en så lång och jobbig förlossning med Ace som slutade i drama och akut snitt, så jag har bestämt mig för att göra vad min magkänsla sa till mig från början – planera ett snitt nästa gång. Jag har redan haft 36 timmar av värkar, det räcker för en livstid. Nu är det ett tag till det skulle bli aktuellt, om vi ens kan bli gravida igen. Men det känns skönt att ha tagit det beslutet mentalt redan nu.

Veckans fokus – På mig själv! Ego eller hur? Men det är min födesedag på onsdag och jag tänker mjölka det lite extra den här gången.

Veckans händelse –Min födelsedag såklart! Jag ska äta mysig brunch med Garth,  gå på mina/pedi, yoga och mysa med Ace och Olive. Sedan på fredag åker vi till hemlig ort över helgen. Garth har bokat in oss någonstans trevligt hyfsat nära London. Det ska bli spännade att se vart vi ska.

Lärdom från förra veckan – Jag är stark och lugn. Jag har vunnit så mycket självkänsla med åren och kan nästan bli förvånad över hur bra jag hanterar mina känslor nuförtiden. När jag var yngre var jag väldigt neurotisk, mycket på grund av min jobbiga uppväxt. Men jag har verkligen hittat rätt och tycker om den lugna starka personen jag är nu. Det är en bra egenskap som Mamma.

Veckans vardagslyx – Hela veckan är vardagslyx med födelsedag, roligt middagsevent ikväll och en mini-vacay över helgen. Jag känner mig så bortskämd redan.

Veckans Inspiration – En läsare nämnde nygligen Magda Gad och det påminde mig om att gå in och likea hennes bilder så att hon kommer upp oftare i mitt eget flöde. Hon är en av dem som ger oss ”vanliga” ett litet ärligt fönster ut i världen. Den kvinnan har nerver av stål. Jag skulle inte kunna göra det hon gör, jag är stark på mitt sätt, men inte i närheten av så stark som Magda är. Hon är en sann förebild.

Har du tänkt på din vision, mål, fokus och dröm den här veckan?

 

Önskerubriker och ämnen till bloggen!

Hej finaste ni!

Hoppas ni har haft en underbar helg!

Själv har vi mest tagit det lugnt, julshoppat ett par julklappar och tagit hand om en snorig liten kille. Jag är mitt i en utredning runt mitt magsår och springer till doktorn titt som tätt, så det gäller att ta det lite långsamt just nu. Jag har blodprov på tisdag och kommer att behöva gå igenom ännu en endoskopi, de är lite oroliga över att min magsårsmedicin inte riktigt hjälper som den ska. Det är skönt att de tar det på allvar i alla fall.

Jag har fått en del kommentarer på senaste om att mitt innehåll här på bloggen inte är vad som önskas. Det är viktigt att ni tycker till och jag är jätteglad för all er konstruktiva kritik. Som jag nämnde i det senaste inlägget så är det otroligt viktigt att få just den typen av bra negativ kritik för att kunna utvecklas.

Min blogg är så bred att det är väldigt svårt att den ska passa 100% för alla som kikar in här. Det finns de som är jätteintresserade av skönhet, men tycker att det är mindre kul med mamma-livet. De som har småbarn själva och tycker att det är kul att läsa om, men inte så mycket om mode.

Vissa vill ha Londontips, andra vill ha vardagsrealism. Man älskar/hatar mindfulness… Ja, ni förstår. Sen kommer förstås mina egna intressen in i bilden. Det finns smala saker som jag är intresserad av, men kanske inte så himla många fler. (som att slå in julklappar fint, det får mig att bli glad i hela kroppen, men uppenbarligen kan jag vara den enda haha), Den typen av inlägg är mer för mig.

Det är en balansgång, som hela tiden vinglar fram och tillbaka. Men ni ska veta att jag alltid försöker göra mitt bästa.

Det är även väldigt svårt att veta vad ni kommer att gilla och vad ni gillar mindre innan jag har tryckt på ”publicera”. Så därför är er feedback jätteviktig för mig.

Jag bloggar inte på heltid på samma sätt som många andra där ute och tycker faktiskt fortfarande att bloggen är mer kul än jobb. Så ibland kan jag fastna i mina egna tankebanor, flyta iväg på andra spår och skapa på utan att riktigt tänka. Det är då det är så viktigt att ni säger ”Stopp! Nu saknar vi det här, eller jag vill ha mer av det här.”

När jag tittar tillbaka på den här veckan så kanske den har varit lite mer ”fluffig” än vanligt. Jag försöker ta det lugnt för magens skull och har julkänslor upp till öronen. Det är inget jag riktigt tänkte på då, men nu när ni påpekar det så förstår jag absolut. Jag har helt enkelt varit i en viss sinnesstämning. Bloggen är så mycket av mig att den lätt reflekterar precis hur jag mår och hur mycket energi jag har.

Men som alltid med bloggar så kan det att ändras det med. Nu när jag är mer uppmärksam på att ni vill ha annat så gör det mig ännu mer inspirerad att skriva inlägg som ni faktiskt vill läsa. Det är det som är så bra med en blogg, den kan ändras totalt på en vecka om det är det man vill.

Så för att hjälpa mig lite på traven med exakt vad det är ni gillar på bloggen och kanske några förslag om ämnen/önskerubriker som ni skulle vilja att jag tog upp så skulle det verkligen hjälpa mig att hitta rätt igen. <3

 

De 3 typerna av kritik och hur vi bäst hanterar dem

De 3 typerna av kritik och hur vi hanterar dem

En av de absolut svåraste sakerna vi människor måste göra i livet är att hantera kritik. Speciellt viktigt är det då att ha koll på de 3 typerna av kritik och hur vi bör hantera dem. 

Både som modell och bloggare har jag fått min beskärda del av alla 3 typerna av kritik. Så pass så att jag verkligen var tvungen att lära mig skillanden mellan dem för att kunna fortsätta göra det jag gör. I slutändan är det helt ovärderligt och jag kan applicera den kunskapen på nästan allting som har med livet att göra. 

Kritik i sig är ett icke-laddat ord, det står både för bra och dåligt, fult och glatt. Även om en givetvis är mycket roligare att få den ena än den andra så är det otroligt viktigt att vi verkligen tar oss en funderare på hur vi bemöter dem båda, negativt och positivt.

Vi är tyvärr ofta ganska dåliga på att ta åt oss av positiv kritik. Det bor någon liten ödmjuk inre varelse i oss som inte riktigt vill ta in det fina som sägs. Det är lätt att vara mycket hårdare mot sig själv än vad vi bör vara. Så det första vi måste lära oss är att verkligen insupa den positiva kritik vi får. För den är otroligt viktig i längden. Om den positiva kritiken inte når fram så finns ingen motvikt till den negativa. Och om det bara känns negativt så är det lätt att man bara ger upp.

Det fina med positiv kritik är att den oftast är väldigt ärlig. Det får både den som ger och den som får kritiken att må bra. Visst kan man säga något snällt för att smöra lite, men det är nog ganska genomskinligt om man tänker efter en stund.

Det kan även bli för mycket av det goda. Om vi bara fick positiv kritik så skulle något trist hända. Vi skulle nämligen sluta utvecklas. Om ingen utmanade oss att bli bättre så skulle det liksom inte finnas en anledning att någonsin ändra något.

Så där kommer vi till den lite jobbigare, men ack så viktiga negativa kritiken. Här finns det två typer av kritik, den konstruktiva och den icke-konstruktiva.

Den förstämnda är i grunden en fin gest. Det kan vara tufft att höra att någonting inte är eller blev så bra som man hade hoppats på. Det kommer alltid sticka lite i bröstet att inse att något inte var bra nog. Men om ingen säger något så skulle vi aldrig veta att det blev tokigt och få tillfället att ändra oss. Det är otroligt viktigt att vi har vettiga människor runt oss som inte är rädda för att ta den obekväma stunden som kan uppstå. De är värda sin vikt i guld, för det är de som hjälper oss framåt i livet.

Personligen så får jag min allra bästa konstruktiva kritik från mina närmsta vänner (och när det kommer till bloggen – er läsare).

Det är även otroligt svårt att ge konstruktiv kritik på ett bra sätt. Att få ut ett negativt budskap, men på ett sätt som inspirerar föränding och inte sårar allt för mycket är en fin balansgång. De som är duktiga på att ge konstruktiv negativ kritik får den andra personen att gå ifrån samtalet med en känsla av att vara peppad på att bli/göra bättre. Det är en konst att lära sig att ge konstruktiv kritik, som är otroligt nyttig att ha med sig i livet.

De som tar konstruktiv kritik på ett bra sätt ser det som ett tillfälle att utvecklas. De som har svårare med att ta in någon form av negativ kritik slår lätt på försvarsmekanismer istället och tar illa upp. Tyvärr så betyder det att de stänger dörren till förändring och förbättring. Har man blivit nedhuggen en gång, så kommer man nog som vän inte våga säga något igen.

Därför är det otroligt viktigt att veta skillnaden på konstruktiv och icke-konstruktiv kritik.

Det första vi bör göra när vi får kritik är att tänka.

1. Har personen rätt? (var ärlig mot dig själv)
2. Är kritiken riktat mot någonting som vi kan förändra?
3. Erbjuder de ett förslag på en lösning?
4. Säger den här personen detta för att vi ska kunna bli bättre eller kan det ligga någonting annat bakom?

Om alla svaren över är ”ja” så är det mest troligt att kritiken är konstruktiv och då är det värt att lyssna. Personen i fråga gör dig en tjänst och tar en ganska oskön konversation med dig för att du ska kunna utvecklas. Även om du inte håller med till 100% så är det värt att lyssna och tacka för input.

Om något av svaren är ”nej” så är det mest troligt inte konstruktiv kritik. Visst är det en smula överkurs att erbjuda ett förslag på en lösning, men om man vill vara bra på att ge konstruktiv kritik så ingår det.

Om du kommer fram till att kritiken inte är konstruktiv så är det inte så mycket mer du behöver göra. Icke konstruktiv kritik handlar nästan enbart om avsändaren och väldigt lite om den som får ta emot den. Skillnaden här är att vissa människor mår bättre av att ge icke konstruktiv kritik. Det ger dem en illusion av makt över ditt liv. Jag säger illusion, för det är precis vad det är. Om du vet att kritiken är lite ful i kanten så är det inte värt att ens tänka på den en endaste liten sekund. Felet ligger inte hos dig.

Icke-konstruktiv kritik är sagd för att skada, med ett hopp att du inte ska ha koll på skillnaden mellan de båda typerna. De vill att du ska ta åt dig och att du ska må dåligt av vad som är sagt. Konstruktiv kritik är grundad i välmening och en vilja och förhoppning att du ska bli ditt bästa jag.

De flesta kommentarerna som har att göra med vårt utseende är tex icke-konstruktiva. Att vara ärlig är bra, men att vara över-ärlig är inte konstruktivt. Att börja meningar med ”jag vill inte vara otrevlig, men” betyder oftast att de visst vill vara otrevliga. Det spelar ingen roll hur mycket glitter man häller på en bajskorv, det är fortfarande i slutändan en bajskorv.

Så det absolut bästa vi kan göra i livet är att lära oss att verkligen hard-core ta in all den underbara positiva kritiken som vi får. Vi ska ta in och lära oss så mycket vi bara kan från den konstruktiva negativa kritiken som hjälper oss att utvecklas. Och vi ska skita totalt i den icke-konstruktiva kritiken. För den har i slutändan ingenting med oss att göra, utan handlar bara om avsändarens osäkerheter.

Om vi har koll på dessa 3 typerna av kritik så blir livet så mycket lättare att navigera. Vi lägger energin på rätt ställe och maximerar våra framgångar och lycka.

Foto – Ida Zander

 

Är Peggy Porschen världens mest fotograferade café ?

Peggy Porschen vinter dekorationjulig cupcakeinstagramvänligt i londonvärldens mest fotograferade café

Jacka – Asos Design, pannband – Calvin Klein, jumper – Nelly.com (gammal), jeans – J.Brand, stövlar – Kurt Geiger (gamla). (annonslänkar). Location – Peggy Porschen. Fotograf – Ida Zander

Peggy Porschen måste väl vara världens mest fotograferade café? Eller i alla fall Londons?

Jag och Ida har redan tagit bilder där minst 5 gånger sedan det öppnades. (Kika här, här och här.)

De har ett så galet vinnande koncept när det kommer till marknadsföring. Enkelt och genialiskt. De gör helt enkelt stället så galet fint att alla influencers vill ta bilder där. Då kommer alla de som ser bilderna att vilja gå dit och ta egna bilder. Ett perfekt sätt att få gratis reklam.

Och det funkar verkligen, för folk flockas dit varje dag. Om jag hade ett café så skulle jag stjäla den här idén rakt om. Se till att göra stället helt tokigt inspo-snyggt.

Det finns liknande ställen som har ploppat upp, som typ Elan café. Men Peggy är smarta nog att ändra sin fantastiskt fina framsida till varje säsong eller större högtid. Då får alla återigen en anledning att komma tillbaka och ta bilder med den nya dekorationen. Så galet smart!

Sen är deras cupcakes, kakor och varma choklad inte bara fina utan även riktigt goda. Dock är det ganska så dyrt, men det tycker jag faktiskt nästan att man får räkna med när ett ställe bjussar på så mycket fint runtomkring.

Det är alltid köer utanför Peggy. En kö till att få ett bord, helst utomhus. Samt en kö för att bara ta en bild vid ingången. Det kostar givetvis ingenting att bara ta en bild. Men personligen tycker jag att man i alla fall kan köpa en kaffe eller muffin att ta med.

Även inomhus är det fint, väldigt pastelligt och en smula drömskt. Väldigt insta-vänligt även om det inte ändras lika mycket som utsidan gör.

Sen är det kul att hela gatan har börjat hoppa på dekorations-trenden. Så för oss bloggare är det verkligen ett mecka att plåta i området. Så ett tips för er som vill ta fina bilder när ni är i London.

Räkna bara med att man får vänta en stund både på bord och på att ta en bild framför dörren. Man får inte vara blyg inför alla som står och väntar heller. De här bilderna tog vi med publik.

Vad tror ni, är det världens mest fotograferade café? Finns det något liknande Peggy Porschen hemma i Sverige kanske?

 

Inspiration – Slå in julklappar fint i år

Jag säger varje år att jag verkligen ska ta mig tiden att slå in julklappar sådär fint som man ser på Pinterest och Instagram.

Men varenda gång sitter jag där sista minuten och använder papper med tomtar på från matbutiken runt hörnet. Hur trist som helst! Den här gången ska jag vara ute i god tid och jag ska se till att verkligen göra något kreativt av min inslagning.

Jag lägger så mycket tid på själva granen och dekorationen i hemmet, så varför sluta där? Det är ju så mycket roligare att få och öppna ett riktigt fint inslaget paket. (När man är vuxen i alla fall. Barn vill nog mest veta vad som är inuti i ett enda rafs).

Jag har precis beställt massor med fint papper och lite roliga band online. Jag tänkte 3 olika papper i guld, silver och mörkblått. Silver och guld detaljer, ett par inslag från naturen och kanske en fin vit penna (om jag kan få till min hiskeliga handstil).

Riktig överkurs skulle vara att ge sig på att göra paket i ovanliga former så som hjärtan och stjärnor. Varför ska allt vara fyrkantigt jämt? Det är lite pyssligt, men om jag hinner med så ska jag ge det ett försök.

Jag tänkte även jaga rätt på några bjällror, ett par fjädrar och kanske något kreativt sätt att göra namnlappar på. Några bra tips kanske?

Nu ser jag faktiskt riktigt fram emot att slå in paketen och ska boka av en kväll i min kalender till att göra alla på en gång veckan innan julafton. Vi får se om det faktiskt blir fint, eller mer av ett ”nailed it”… Jag lovar att visa er oavsett.

Det kluriga kommer till att transportera paketen till familjen i Sverige i resväskan efter jul. Kanske är det nästan bäst att göra själva inslagningen där?

Mitt tema i år är mörkblått, silver och guld. Tycker du att det är viktigt att slå in julklappar fint?

Bilderna från – denna, denna, denna, denna, denna och denna sidan. 

 

De små detaljerna & ängsliga trender

Klänning – Mango, skärp – Saint Laurent (via Vestiaire Collective), boots – Kurt Geiger (gamla). (Annonslänkar) Fotograf – Ida Zander.

Det här fina tunna skärpet från Saint Laurent köpte jag från Vestiaire Collective nyligen. Det är precis en sån där liten detalj som jag kan använda när som helst hur länge som helst.

Till klänningar, kavajer och jumpsuits i midjan eller jeans på höften. Det är litet och diskret, men ger en outfit ett lyft på en sekund.

Jag älskar skärp, de är fantastiska outfitförvandlare. Jeans och t-shirt är supersnyggt, men jeans, t-shirt och ett snyggt skärp är snäppet vassare. Samma sak med en svart kavaj, så galet snyggt med rätt skärp!

Däremot så blev jag totalt avtänd nyligen och har bara precis börjat känna att skärp är roliga igen. Jag skyller det helt och hållet på de där jäkla Gucci skärpen som satt på VARENDA höft på Instagram under våren och sommaren. Där har vi en ängslig trend om något.

Jag gillar trender och jag tycker att det är roligt att vi kan bli inspirerade till nya saker. Men en trend är där för att utforskas och göras sin egen, inte att kopiera rakt av. Och när det kommer till att det ska vara ett enda plagg från samma märke i samma färg så har någonting gått helt fel. En armé av kloner är min idé av en modemardröm. Så enkelspårigt och tråkigt!

Minns ni J.Lindeberg tröjorna i högstadiet? Eller kanske Adidasbyxorna med ränderna? Eller kanske varenda it-väska ever?

Om jag ser någon på stan med samma plagg som jag har på mig så är det inte direkt så att jag tycker att det är pinsamt, men det är ovanligt. Tänk att se det gånger 10 bara man går utanför dörren. Här kommer jag och har en originell stil…eller inte.

Därför skyr jag den här typen av ängsliga trender. Om jag skulle råka äga ett sånt plagg så stoppar jag in den i garderoben och ser till att trenden är helt och hållet förbi innan jag tar ut det igen. Jag är mycket hellre ”ute” än ”tokinne”.

Jag är vanligtvis inte den som dissar någoting alls inom mode, men just ängsliga trender tycker jag är rätt så trist. Speciellt om prylen i fråga är dyr. Vilket slöseri med pengar.

Det ska bli väldigt intressant att se vad nästa ängsliga trend blir? Vad tror ni? Kanske någon som kan komma på något annat plagg i samma märke (och ofta samma färg) som satt på alla vid ett och samma tillfälle?

 

Snälla tomten – Min önskelista till jul (& födelsedag)

min önskelista till jul

Sneakers – Golden Goose, tränings bh – Nike, tränings leggings – Nike, bok – Michelle Obama ”Becoming”, tofflor – Flattered, ljus – Diptyque, halsband – Van Cleef & Arpels, kashmirstrumpor – Soft Goat, jumper – Soft Goat, ljusstake stor – Klong, ljusstake liten – Klong, Rose balm – by Terry, concealer – Charlotte Tilbury. (annonslänkar)

December är en rolig månad för mig, inte bara för att det är jul, men även för att det är min födelsedag nästa vecka. Jag blir 36! Så det här är en kombinerad önskelista.

Jag vet att vissa tycker att födelsedagar är deprimerande, men jag tycker tvärtom.

Jag har ingenting emot att bli äldre, varje tid i livet har sin charm. Jag älskade att vara 20-nånting. Men tusan vad omogen jag var. Det är först nu när jag är 30-nånting som jag känner att jag har landat i mig själv helt och hållet. Tänka vad några år kan göra. Därför ska det bli spännande att se vad som händer när jag är 40-nånting.

Jag tycker att det är svårare och svårare att önska mig saker varje år. I det här stadiet i livet köper man ofta själv det man behöver. Jag förstår nästan pappa som önskar sig snälla barn haha.

En fin tanke är att önska sig en donation till välgörenhet. Annars så brukar jag vara duktig på att önska mig saker som är pre-loved från sidor som Vestiaire Collective och The RealReal. Garth har hittills köpt både Burberry boots, en Maje kjol och min Elizabeth and James kappa från Vestiaire.

I år önskar jag mig träningskläder att ha på min hot yoga. Jag har 3 sets somjag varvar, men ett börjar se lite tråkigt ut.

Ni hittar även alltid Kashmirstrumpor på min önskelista eftersom att jag är så frusen av mig.

Jo Malone gör mina favoritparfymer och jag skulle gärna se Mimosa eller Lime Basil & Mandarin (annonslänk) i mitt badrumsskåp.

Baies från Diptyque är mitt favoritljus i hela världen, så jag önskar mig alltid ett nytt varje år.

Jag har kikat på sneakers från Golden Goose länge, men har aldrig riktigt gillat att de är slitna redan när man köper dem, därför blev jag superglad av att se att de har gett ut ett par som faktiskt ser nya ut.

Jag vill fixa om lite hemma och känner att jag äntligen har ett bra ställe att placera två stycken ”Gloria” från Klong. Det är så fint att det både finns en liten och en stor version.

Jag glömde helt bort att titta efter ett rose balm av by Terry på Black Friday rean, så jag önskar mig ett i julklapp istället. Och jag är lite sugen på att jämföra Charlotte Tilburys concealer mot by Terrys som jag köpte för ett tag sedan.

Min stora dyrgrip på listan är ett Alhambra halsband från Van Cleef & Arpels. De kommer upp lite då och då på Vestiaire Collective, så det är värt att ha ett öga där. Helst vill jag ha ett med pärlermorbakgrund, men även det på bilden är fint. Jag förväntar mig dock givetvis inte att få någonting så dyrt, men det är kul att ha med det på listan ändå.

Någon annan som tycker att det här med önskelista är lite klurigt? Jag var tvungen att tänka på det här inlägget länge innan jag väl kände att jag hade tillräckligt många saker för att kunna göra ett collage.  

Ni hittar inspiration till honom och henne här. Om ni har kört fast med julklapparna och behöver en liten knuff.

 

Hur man lyckas med meditation – Zona in eller zona ut?

hur man lyckas med meditation

Jag har yogat länge, i 12 år nu. Och jag har försökt lyckas med meditation lika länge.

Först gick jag på Ashtanga två gånger i veckan med min lärare Shawn. Sedan gick jag vidare till hot yoga på Yogahaven när vi flyttade till Clapham. Gravidyoga medan jag väntade Ace och nu är jag tillbaka till min hot yoga igen.

Jag gör ”hot flow” vilket är som Ashtanga fast varm. Så vi är konstant i rörelse och svettas så otroligt mycket. Jättejobbigt med värmen tycker vissa, jättehärligt tycker jag som är ganska frusen av mig. Det är lite som att få yoga i ett varmt land, om man blundar… Jag går oftast två gånger i veckan, men jag ska försöka klämma in en tredje nästa år.

Den allra sista posen i nästan alla yogaklasser är ”Savasana” eller ”corpse pose. En av de absolut vikigaste poserna inom yoga. Den som handlar om total avslappning för både kropp och hjärna.

Kroppen är så redo att få slappna av efter ett tufft pass och oftast så är även tanken lugn i det läget. Det bästa är att ta chansen att meditera en liten stund. Om man har tid att ligga kvar på mattan efter att läraren har tackat för sig, så är det otroligt skönt att stjäla åt sig ett par extra minuter.

Dock har jag alltid haft svårt med fokuset och har aldrig riktigt lyckas med meditation. Det funkar så fort jag lyssnar på en röst, då har jag något att följa. Men när jag ska meditera själv så smyger sig alla tankar i hela världen fram och stör. Förr använde jag sinnesbilden att varje tanke var ett tåg som åkte förbi stationen jag står på. Jag ser att den kommer, jag ser att den är här och jag ser att den försvinner. Det funkade ganska bra.

Men det var först när någon sa till mig att meditaion handlar om att zona in, inte zona ut som det klickade. Det handlar inte om att totalt avslappna och tömma huvudet. För det går inte, vi har för många tankar. Det handlar istället att hitta någonting att totalt zona in på. Det vill säga djup fokus och koncentration. Så pass så att det inte finns plats för andra tankar.

Jag väljer gärna att vända fokuset inåt in i kroppen. Antingen andetagen, en kroppsdel i taget eller bara ett sinne. Sedan jag verkligen fick till tekniken så har meditation blivit så mycket bättre för mig. Jag kan hålla mig till en enda tanke och känner verkligen hur avslappningen kommer på en helt annan nivå. 

Tänk att det tog så många år för att poletten att trilla ner. En enda mening från en ny yogalärare som gav ett riktigt AHA-moment. Coolt ändå.

Lyckas du med meditation? Annars kan det vara värt att testa att zona in istället för att zona ut.

 

Måndagslistan 3e December

Tess Montgomery bloggare i london

Är det bara jag som känner att December smyger sig fram och skriker ”Surprise!!” varje år?

Jag vet att det är nära, men när julmånaden väl kommer så är jag ändå aldrig riktigt redo. Jag älskar jul, så det är superkul när jag väl kommer igång. Men jag får alltid lite ångest den 1a December över hur mycket vi behöver klämma in just denna månad.

Det bästa att göra då är att sätta sig och göra listor, så det gjorde jag i helgen. Jag har kategoriserat dem i ”brådskande”, ”vikigt”, ”stora projekt”, ”små projekt”. Det är bra att komma ihåg att bara för att någon är brådskande så behöver det inte vara viktigt och vice versa. Så nu känner jag mig i fas igen.

Den här helgen har vi i huvudsak vila upp oss, träffat vänner, plockat fram julboxen och köpt en julgran. Så fort det är December så tycker jag att det är fritt fram att dra igång med all julpyntning inklusive gran. Jag vet att många väntar till veckan innan jul, men jag tycker att det är så mysigt att börja tidigt.

Däremot har jag helt missat att köpa choklad till vår adventskalender hemma. Så i morgon efter förskolan åker vi in till Libertys och ser till att fylla på förråden. Det är lite av en jultradition för mig att åka dit, köpa julchokladen och kolla in deras julavdelning. Nästan alla våra prydnader i granen kommer därifrån och jag köper något nytt varje år.

mindful monday

Här kommer veckans måndagslista med mantra, vision, affirmation, fokus och dröm;

Veckans mantra – ”Let that shit go”. Låter bättre på engelska eller hur? Men ibland så måste man släppa mentalt. Om man testat allt, tittat ur alla vinklar och gjort sitt bästa, så räcker det. Att låta saker ligga och gnaga är bara slöseri med energi och tankekraft. Plus att det påverkar vårt välmående. Om jag har något som jag känner mig klar med för stunden, men som fortfarande inte riktigt i löst. Så brukar jag lägga det i en mental låda och stänga den till jag är redo att titta på problemet igen. Och om jag är helt klar så stämplar jag den ”avklarad” och lägger den i arkivet. Det låter kanske lite fånigt, men det drar en mental gräns för mig. Jag är visuell, även när jag tänker och det hjälper mig att avsluta och gå vidare.

Veckans affirmation – ”Räkna inte dagarna, se till att varje dag räknas”. Jag hastar gärna fram i livet och glömmer bort att vara i stunden. Speciellt när man har en liten knodd så känner jag att det är så otroligt viktigt att ta sig tiden att njuta av dem i varje stadie. De förändras varje vecka och kommer aldrig att vara så små som de är nu.

Jag tänkte verkligen på det 04.00 i morse när Ace hängde över min axel sovande efter en mardröm. Antingen kan jag stå där och önska att jag låg i sängen eller så kan jag njuta av stunden. Hans små snusningar mot min nacke, den lilla handen insurrad i min t-shirt. Han börjar bli så stor och lång att jag inte kommer att kunna stå och hålla honom någon längre tid snart. Då är det här momentet i våra liv förbi. Så jag valde att njuta och stå där en stund till. Sova kan jag göra sen.

Veckans mål – Jula till huset och fixa Garths julklapp. Han är i Amsterdam till på Onsdag, så jag är ensam hemma med Ace och Olive.  För att vara helt ärlig så är Garth en liten stökpelle (sorry baby!) och det är när jag är ensam som huset är som mest i ordning och jag har bäst rutiner. Det är en perfekt tid för mig att dekorera och planera. Garth är ying till min yang, så han har andra kvalitéer som väger upp att han är stökig. Det är nyttigt för mig att inte alltid ha allt för mycket kontroll. Men jag njuter även lite i hemlighet när jag får ett par dagar själv…

Veckans dröm – Jag drömmer om att bli tillräckligt stor i bloggvärlden och på social media att faktiskt kunna göra skillnad. Det är så många som sitter på så många följare och inte gör någonting mer med det än att tjäna pengar. Min grej är mindfulness, utan att bli för ”foilehatt” för den sakens skull. Jag skulle vilja jobba mer runt mental hälsa, ångest, stress och hur man kan hantera dessa saker i vardagen.

Jag hoppas givetvis att jag kan påverka redan nu, men jag kämpar för att nå ut ännu mer, För jag tycker att det är så otroligt viktigt att förstå att man inte behöver vara ”mentalt sjuk” för att behöva påverka sitt eget mentala mående. Det finns verktyg vi alla kan använda under livet, allt går i faser och stadier.

Det är vad mindfulness är för mig, att ta hand om sin mentala hälsa, kropp och själ.

forever new sequin dress

Veckans vision – En 10-årig Ace på ett par skidor susande ner för backen i alperna. Jag älskar att åka skidor och önskar verligen att han kommer att dela det intresset med mig. Jag lärde Garth att åka skidor i Åre och vi har varit i alperna ett par gånger sedan dess. Nu är han en helt ok och framförallt väldigt orädd skidåkare. Så det vore kul om hela familjen kunde åka på skidsemestrar tillsammans. I år känner jag fortfarande att det är lite ungt för att börja för Ace, men nästa år när han är 2.5 tror jag att han kommer att vara redo för barnbacken. Sen får han givetvis välja snowboard om han vill det istället…

Veckans fokus – Rutin och jul. Ace håller på att få 3 stora tänder på en gång, så hans sömn är lite upp och ner. Men om jag kommer i säng en bra tid så är det inga problem. Ikväll ska jag beställa poké och fortsätta med mina listor efter att Ace har gått och lagt sig.

Veckans händelse –På fredag är det dags för agenturens julfest. Jag har inte jobbat för dem än i år, så i Januari blir det avstamp. Jag måste fortfarande plåta minst ett test till min portfolio innan jag känner mig redo. Ray på MOT håller ett öga öppet efter en fotograf som skulle passa den typen av bilder jag är ute efter.

mindfulness

Lärdom från förra veckan – Att inte låta mig skrämmas. Auktoritet är ofta en illusion och det är värt att utmana när man känner att något inte står rätt till. Jag tog mig an någon som jag inte tror är van vid att få annat än ”inga problem” tillbaka. Jag är glad att jag satte ner foten och sa ifrån. Den här personen har egentligen ingen makt över mig överhuvudtaget, så varför skulle jag låta hen behandla mig illa? Jag känner mig så mycket starkare för det.

Veckans vardagslyx – Jag ska äta tidiga middagar och gå och lägga mig senast 22 nu när Garth är borta. Ladda batterierna helt enkelt. Sen är det alltid lite lyxigt att få hela sängen för mig själv. Eller i alla fall till 4-5 på morgonen när Olive bestämmer sig för att det är dags att komma upp och gosa.

Veckans Inspiration – Michelle Obamas bok ”Becoming”. Jag fick ett tips från en vän av mig att köpa den som ljudbok, då det är Michelle själv som läser. Jag har inte gjort det ännu (jag har önskat mig den i julklapp)  men jag har en känsla av att den innehåller hur mycket inspiration som helst. Någon som har läst/lyssnat på den?

Vad är din mantra, vision, affirmation, fokus och dröm den här veckan?

Klänning – Forever New, (annonslänk) klackar – Jimmy Choo (mina bröllopsskor!). Location – Beulah London. Foto – Ida Zander

 

Jag är så redo för helg & En outfit framför Tower Bridge

tower bridgelondonbloggbloggare i Londonplåta framflr tower bridge

Jumper – Fashion Union, byxor – Pimkie, klackar – Topshop (liknande här) (annonslänkar). Location – floden nära Tower Bridge. Fotograf – Ida Zander.

Hej kompisar, hur mår ni? Det är helg!

Personligen så är jag ganska glad att den här veckan är över, det har varit en riktig skitvecka för att vara helt ärlig. Men så blir det ibland. Jag räknar med att nästa vecka blir bättre.

Sen känns det nog lite extra mycket precis just nu, för jag fick max 2 timmars sömn i natt. Ace som har sovit 19.00-08.00 (ibland 9) de senaste veckorna har helt plötsligt börjat vakna gallskrikande varje timma. Det är tufft i sig, men han som annars somnar helt på egen hand när vi lämnar rummet måste nu helt plötsligt bli vaggad till sömns. Bara av mig.

Ingen annan funkar just nu och jag känner mig lite som en apmamma. Han hänger konstant på axeln eller höften för tillfället. Mina armar kommer att vara så jäkla snygga och vältränade om några veckor. Han väger ju 10 pannor nuförtiden den lilla klumpen.

Det måste vara en fas, allting är en fas. Kanske någon av er med äldre barn kan minnas om det var en konstig fas runt 14-15 månader?

I natt tog vi tillslut in honom till vår säng. Det har hänt 2 ggr tidigare under hela hans liv och då har han varit sjuk båda gångerna. I vår säng roade han sig med att nypa mig i näsan, slå Garth på kinderna, försöka dyka över sängkanten ner i Olives säng, stoppa upp fingrar i våra näsor och sätta sig på våra ansikten.

Så fort man trodde att han hade somnat så kom ett glatt ”GAAAA” eller ”DEDEDEDE”.

Han somnade faktiskt under två timmar, men då som en planka på mig. Åt fel håll liksom. Hans bakhuvud låg på mitt ansikte och helt kroppen rak som en pinne på min. Då somnade jag med… snacka om trött.

Så ja, jag är ganska redo att stänga den här veckan nu och bara ha en riktigt lugn och avslappnad helg. Helst utan drama och med mycket sömn. Amen.