Den där j*kla livsbalansen

Det här är en väldigt förenklad bild av min livsbalans. Egentligen borde jag lägga till saker som drömmar och mål, framtidsplanering, tacksamhet, äventyr och spontanitet. Men jag börjar med grunden.

Och så var vi hemma i London igen. Garth stannar kvar i Paris till på Onsdag, så det är bara jag och lillskrutten som får mysa tillsammans i ett par dagar.

Jag är lite arg på mig själv, för det har varit dålig uppdatering här på bloggen den här veckan. Med sjukt barn, Paris resa och en del annan admin så tappade jag inspirationen. Jag är inte bra på att prestera när jag är pressad och måste vara mycket bättre på att planera nästan exakt allt för att det ska funka. Annars får jag skrivkramp och borrar huvudet i sanden istället. Det var det som hände den här veckan.

Jag tappade livsbalansen helt enkelt.

Jag håller fortfarande på att hitta min nya balans i livet. Där jag kan både jobba och vara mamma och slippa ha dåligt samvete åt något håll. När det rullar så njuter jag verkligen av mitt liv, när det blir en dålig vecka så känner jag mig bara besviken på mig själv.

Jag kan vara ganska hård mot mig själv. Samtidigt som jag gör det omöjligt att hinna med allt, för att jag tar på mig för mycket saker att göra. Min optimism kan ibland lägga krokben för mig när det kommer till att säga nej. Det värsta jag vet är att göra någon besviken eller att känna att jag hade kunnat prestera bättre.

Den här veckan blir den första då jag både har Ace på förskolan och Cathy är tillbaka från sina resor. Cathy är egentligen Olives walker. Men hon var en av de allra första som träffade Ace och han var alltid så glad att se henne. Så jag frågade typ halvt på skoj om hon skulle vilja leka lite med honom ibland, så att jag kunde fokusera på annat. Till min stora glädje sa hon ja och nu har hon lekt med honom här hemma 4 timmar i veckan sedan han var bara några månader gammal.

Det har funkat så himla bra! Oftast är jag här med dem, men dyker in och ut. Fixar tvätten, tar lite bilder till blogginlägg, ringer samtal, emailar eller bara småfixar lite. Det är min tid att fånga upp saker som inte har hunnits med och att fixa här hemma.

Det känns bra att Ace har en till person i sitt liv som han bryr sig om. Våra föräldrar bor ju båda långt bort, så Cathy är nog den han är allra närmast efter mig och Garth (och Olive såklart…de är bästisar). Jag vill inte kalla henne en nanny, för det känns så stelt, så hon är hans playbuddy istället.

I morgon ska jag vika en timma på morgonen när Ace är på förskolan, sätta mig ner med min bulletjournal och lägga upp veckan som kommer ordentligt. På så sätt så har jag något att luta mig mot om jag känner att jag tappar fokus.

Jag ska hitta den där jäkla livsbalansen. Någon som har några bra tips för att få till det?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 kommentarer

  1. Tycker om när buddisten i från boken eat, pay and love säger att obalans är en del i att vara i balans. Livet kan inte vara helt i balans där alla delar får lika mycket tid hela tiden utan omständigheterna gör att man måste vara flexibel, och det är helt okej! Det har inte märkts att du varit frånvarande, tycker det verkar som du har flera nya inlägg varje gång jag kikar in (vilket jag gör nästan varje dag). Så mitt råd är att inte vara så hård mot dig själv. Det märks att du lägger tid på dina inlägg, du skriver mycket och med kvalité. Tycker det är jätte roligt att du kommit igång mer den senaste tiden och har absolut inte märkt en ”dålig vecka med få inlägg”. Hoppas Ace mår bättre och att ni haft underbara dagar i Paris!

  2. Jeg synes du er veldig flink og fikser masse! Ikke vær så streng med deg selv!

  3. Hög igenkänningsfaktor på den! Får peppa varandra tror jag. Alltså jag tycker att det underlättar att omge mig med andra människor som är i samma livssituation och peppa varandra. Och att försöka påminna mig själv att be om hjälp hela tiden. Min man reser extremt mycket för närvarande och med en ettåring, gravid med nästa, försöker starta bolag samtidigt som vi ska flytta till ett nytt land, så blir det lätt att hamna i överlevnadsmodus varje dag. Så nu bokar jag in barnvakt så mycket det bara går (tacksam att vi har råd) och försöker påminna mig själv att inte tänka på det jag inte hunnit göra, utan det jag faktiskt har gjort. OCH, som du gjort, att tillåta mig att göra ingenting under dagen då man måste få återhämtning. Oj, det här blev lite längre än jag tänkte, men ämnet ligger mig varmt om hjärtat 🙂 Grym du är i alla fall, bara att köra!