Aces Första Karusell i Paris

Ace åker karusell för första gången framför Eiffeltornet i Paris. Han var måttligt road…

Kan man välja en finare karusell att få ta sin första tur i?

Även om han var mycket mer imponerad av flygplanet än hästen…

Flygplan över hästar, då vet vi till nästa gång. 

Det är lite som att få vara barn på nytt när man får egna små knoddar. Jag vill introducera Ace till allting som jag tyckte var roligt när jag var liten och väntar otåligt på att han ska bli gammal nog för berg-och-dalbanor, Harry Potter och att fiska. 

Nu i Paris fick lillskrutten testa att åka karusell för första gången. Jag tyckte givetvis att det var superkul, men Ace var mindre förtjust. När jag tittar tillbaka på bilderna och ser det krampaktiga taget om stången och det oroliga uttrycket i hans ansikte får jag nästan lite dåligt samvete.

Jag som älskar karuseller! Förhoppingsvis växer han ”in i dem” som allt annat hittills. (Utom gungor, han tycker fortfarande att de är supertråkiga och gäspar bara.)

Det var först när han fick sitta själv i ett litet flygplan när karusellen stod stilla som han blev glad. Då hade vi istället svårt att få honom därifrån, han höll i styret med sina små starka händer och ville absolut inte släppa taget.

Så nu vet vi, karusellhästar – nej, små flygplan – ja.

Vi lär fortfarande känna varandra varje dag och det kommer säkert bli många mer saker som vi tror att han ska älska och så hatar han det istället. Han är ju en liten person han med. Jag avskyr clowner, vissa älskar dem. Vi är alla olika!

Jag börjar inse att det här är vad alla pratade om när jag var gravid, att man nästan får återuppleva sin barndom. Saker som var spännande då är plötsligt spännande igen. Inte för min egen del, men för min förväntan att Ace kanske tycker att det är lika kul.

Jag finner mig själv göra saker jag inte har gjort på många år och tycka att det är roligt. Vi tittar på myror, trycker på knappar i hissar, leker med sand, plaskar i vatten, gömmer oss bakom gardinerna, dansar fånigt, sjunger högt och trummar på allting som låter. Ganska härligt och frigörande ändå!

Att vara vuxen är tråkigt, stressigt och jobbigt. Jag är mycket hellre barn med Ace om jag får välja och det är en av anledningarna till att jag geniunt tycker att det är så himla kul att vara Mamma nu.*

* De första 3 månaderna kändes det mer som ett livstidsstraff i amningshålet.  

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *