Måndagslistan 24 September

Jumper – New Look, byxor – Y.A.S, mössa – Brixton. (annonslänkar) Location – Westminster Bridge. Foto – Ida Zander. 

Det blev en lite ovanlig start på veckan, jag sitter som vanligt på Minnow och jobbar, men med en sovande liten Ace i vagnen.

När vi kom till förskolan i morse hade de strömavbrott och kunde inte ta emot barnen. Så det blev till att ta med honom och muta med en riktigt smörig croissant och massor med dansande på bordet innan han tillslut slocknade.

Inte perfekt ur jobbsynpunkt, men så blir det ibland. Man får vara flexibel när man har små barn och framförallt vara snäll mot sig själv och inte bli stressad.

Här kommer som vanligt veckans affirmationer, mantra, mål, visioner och drömmar:

Veckans mantra – ”Det finns inget ”fel” beslut”. Allting händer av en anledning och antingen går det prima eller så lär man sig en läxa som är viktig inför framtiden. Så länge man väljer från hjärtat och verkligen tror att det valet är det bästa möjliga så finns det ingeting att ångra eller oroa sig för. Det är värt att komma ihåg den dagen vi har ett stort beslut framför oss, eller bara små vardagsbeslut i allmänhet. Ibland är det viktigare att ta beslutet än vad vi egentligen väljer.

Veckans affirmation – ”Jag attraherar positiva och stöttande personer, för jag själv är en positiv och stöttande person”. Vi är som vi umgås och som vuxen har vi oftast redan ganska fulla vänskapscirklar. När man är yngre blir cirklarna bara större, numera blir de istället mindre. Vissa faller bort bara genom livet, andra rensar man bort och det är sällan man ersätter alla. Vi blir mer och mer selektiva med vilka vi tar in, så att de som finns där allra närmast absolut är de bästa möjliga som vi mår bra av och som påverkar oss positivt.

Veckans mål – Jag har ganska mycket jobb att göra den här veckan, så målet är att hinna med allt utan att stressa. Med tanker på att jag missar större delen i dag på grund av förskolan och att jag ska iväg och se en av Aces framtida potentiella skolor på Onsdag, så måste jag vara super effektiv. Men det kommer att gå prima. Jag har mina verktyg för att undvika stress och jag ska använda dem väl.

Veckans dröm – Får man drömma om att spendera några månader i Karibien? Jag har bara surfat någon gång, men tycker att det är otroligt roligt och skulle gärna lära mig att surfa på riktigt. Att få ta med mig familjen och bo i Karibien en vinter vore ju drömmen, men jag får nog vänta till Ace är tillräckligt gammal för att kunna stå på en bräda först.

Veckans vision – En stor walk-in closet, perfekt organiserad och med bara plagg jag älskar och känner mig fin i. Ena sidan är min, andra är Garths, i mitten har jag en monter med min bröllopsklänning (varför spara den i en låda?). Jag hade en walk-in planerad i den här lägenheten, men sen var vi tvungna att ändra ritningarna för att få bygglov och prioriterade större sovrum istället och det är jag glad för. MEN i nästa hus!

Veckans fokus – Att få allt jobb gjort, yoga 2 pass, få i ordning hemma efter festen och rensa ur mina garderober ännu mer. Jag blir bara bättre och bättre på att släppa ifrån mig grejer och ”Rädda barnen” här i Clapham får det mesta.

Veckans händelse – Det blir en lugn vecka för oss. Jag har märkt att det är bäst när vi kör hårt varannan vecka och vilar upp oss nästa. På onsdag är det dags att gå och titta på en av Aces potentiella framtida skolor. Vi har registrerat honom till två olika och tänker välja när han är lite äldre och efter att vi har träffat båda. Skolor i London är helt galet!

Lärdom från förra veckan – Barnkalas är jättekul! Jag har aldrig anordnat ett tidigare och det gick hur bra som helst. Så bara positivitet.

Veckans vardagslyx – Cathy som kommer och leker med Ace ett par gånger i veckan är tillbaka efter en lång resa, vilket betyder att jag har 4 timmar till i veckan att jobba på. Men jag har bestämt mig för att jag ska göra någoting för mig själv på Fredag. Some n liten 1års present till mig själv. Frågan är bara vad…

Veckans Inspiration – Ett program på Netflix som alltid inspirerar mig är ”Chef´s Table”. Inte för att jag vill bli kock, mer för alla de olika vägarna de har tagit. Alla avsnitt har ett nytt livsöde och personerna har vilt skilda bakgrunder, men med ett enda mål – att öppna en grym restaurang. Det är både inspirerande och motiverande att se hur hårt de har jobbat och hur de tillslut nådde sina mål.
Sen hjälper det förstås att det är snyggt filmat såklart. (Jag måste förvara om att det är lätt att bli hungrig av den här serien dock, så titta inte på tom mage).

 

Första födelsedagsfesten & Världens finaste tårta

I går hade vi vårt allra första barnkalas med världens finaste djungeltårta!

Vi älskar att ha vänner över och har alltid haft fester och middagar hemma. Men det här var en helt ny typ av tillställning och det var givetvis viktigt att Ace skulle tycka att det var minst lika kul som vi.

25 pers kom och hälften var vuxna och resten var alla små kompisarna. Vi hade barn från 7 månader upp till 5 år och så alla våra vänner och familj på det. Det blev massor med mat och en superfin djungeltårta som Garths mamma Merrill hade bakat. Hon är så fantastiskt duktig, ni kanske minns att hon gjorde dekorationerna till vår bröllopstårta? 

Vi hade temat Afrikanska djur och Ace hade väldens sötaste lilla lejondränkt på sig. Jag ska se om jag kan hitta en bild, han var helt otroligt gullig i den.

Steffi, Nalle och Harry flög över från sverige och bodde i lägenheten över hela helgen. Pappa och Aja kom över de med och sen överraskade finaste gud-Nanna oss med att komma. På Garths sida hade vi hans föräldrar och så kom Tanya med alla 3 barnen och stannade över där upp de med (det finns två sovrum). Det var så himla kul att ha så mycket familj under ett och samma tak. Ace hade så himla roligt med sina kusiner hela helgen.

Vi överraskade alla icke-svenskar på festen med en riktigt traditionell fiskdamm. De större barnen fick godis och små överraskningsägg medan de små fick gosedjur att ta hem. Det blev en succé. Nanna var fiskdammsansvarig och hade nog nästan ännu lite roligare än vad barnen hade. Jag har så mycket kärlek för den människan <3

Vi hade svårt att bestämma hur vi skulle göra med alkohol. Så det blev ett glas champagne när alla kom och efter det lämnade vi lite saker att dricka i en hink i trädgården och så kunde man gå dit om man ville ha något. Det regnade och var ganska kallt, så de flesta nöjde sig med ett glas champagne. Det kändes passande och utan att vi behövde välja åt någon annan om de skulle dricka eller inte. Barn och alkohol (mer än ett glas) känns inte helt rätt tycker jag personligen, så det blev en bra kompromiss.

Även om Ace inte kommer att minnas den här födelsedagen i framtiden så är det nog den som jag kommer att minnas bäst. 1-årsdagen. Han har levt ett enda litet år skrutten och har redan förändrat mitt liv på alla vis <3

Follow my blog with Bloglovin

 

Grattis världens bästa Ace på första födelsedagen

Ett år, ibland går det otroligt fort och andra gånger går det otroligt långsamt. 

Det här har utan tvekan varit det händelserikaste året i mitt liv. De första 3 månaderna kändes som 3 år och de sista som 3 minuter. Det är helt galet hur känslosamt, omtumlande, fantastiskt, jobbigt och helt surrealistiskt det första året är.

Lika mycket som Ace har vuxit i person, har jag vuxit som person.

Grattis på 1-årsdagen världen roligaste, gladaste, snackigaste, knasigaste och härligaste lilla Ace. Jag visste inte vad kärlek var innan du kom till oss. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig och nu skulle jag aldrig kunna tänka mig ett liv utan dig. Du har gett mitt liv en helt ny mening och fyllde ett hål som jag inte ens visste fanns där.

Tänk att vi båda överlevde ett helt år. Jag är faktiskt riktigt bra på det här att vara din Mamma om jag får säga det själv.

…även om jag ibland försöker få dig att göra tokiga saker som att ha på dig en partyhatt och sitta bredvid en tårta. Världen mest misslyckade cakesmash (se filmen på min Instastory). 

 

Aces 1-årspresent – En egen butik

Man fyller bara 1 år en gång och eftersom att det är allra första födelsedagen för oss alla så blir det extra speciellt. 

Det var dags att ta Aces rum från att fokusera på att amma och byta till att bli mer lekvänligt, så häromdagen bag jag Garth om ett litet projekt. Jag ville bygga Ace en liten butik.

Jag hade sett ett helt gäng söta små frukt och grönsakskorgar på IKEA och även om han inte förstår konceptet av en butik ännu så har han jättekul med alla sakerna. Det dröjer fortfarande i alla fall ett halvår till innan han kan fantasileka på riktigt och fram till dess så pillar han och suger på alla sakerna.

Det han gillar mest av allt just nu är att måla med kritorna på svarta tavlan. Han vet inte hur man håller ordentligt, men han ser att det blir märken och tycker att det är mega kul.

Även kassaapparaten är rolig, allt med knappar!

Hans första kund i butiken var givetvis Olive.

Hon köpte en korv…såklart.

Det var inte så svårt att slänga ihop den här butiken (säger jag, Garth gjorde de mesta) men med hjälp av ett par tutorials på YouTube, en vända till Ikea, några plaströr, lite tyg och en limpistol så blev det riktigt bra.

Den passade perfekt i alkoven där vi hade skötbordet hängande på väggen tidigare. Det kändes så konstigt att packa ner både det och amningstolen i källaren, men han börjar bli stor nu och då måste rummet få växa med honom.

Det ska bli så kul att ha alla barnen över på fest på lördag. Vi är just nu 25 personer och Steffi, Nalle och Harry sover för tillfället gott i lägeheten ovanför.

Tänk att jag har en 1-åring. Helt galet vad tiden har gått fort!

 

Diastasis Recti, delade magmuskler – Ett år senare

Nu har det gått nästan exakt ett år sedan Ace föddes och jag lider fortfarande av min Diastasis Recti.

Ni är många som har emailat mig och delat era historier och pepp under året. Tack snälla för det, ni är underbara <3

Jag förstår nu att det här är något som påverkar många. Speciellt jobbigt är det när media och bloggar visar upp platta magar nästan direkt efter födseln och man själv står där och ser nästan lika gravid ut som innan. Det ger någon form av prestationsångest och många undrar varför kroppen inte ”fungerar” som den ska.

Jag passade på att ta ett par bilder i morse så att ni ska se hur min mage ser ut i dag. Det är ganska mycket extra hud, en del bristningar och min navel är bara att glömma. Men det viktiga jag ville visa är putningen som är kvar från min Diastas.

Det har blivit mycket bättre, speciellt sedan jag fick hjälp från en physio, men det är en bit kvar innan jag kommer att känna mig helt normal i kroppen igen.

Jag har alltid varit en person med en väldigt platt mage, oftast med ett 6-pack och stark core. Mycket kommer säkert från att jag har yogat så mycket och så länge. 12 år med först Ashtanga 2 ggr i veckan och numera hot yoga med Ashtanga liknande flow. Lägg till ett par år av CrossFit på det och min mage var i riktigt bra form när jag blev gravid med Ace.

Jag yogade även genom hela graviditeten, även i vecka 42 (jag skrämde några blivande mammor med min jättemage). Så på det sättet hade jag allra bästa förutsättningarna för att mina magmuskler skulle stänga sig igen.

Nu till problemet – Jag är petite, Ace var stor och jag gick över 2 veckor.

Att väga 47 kg i grunden och bära en 4 kg bebis är mycket och min mage fick leta sig framåt för att få plats. Jag kände redan i vecka 12 att livmodern ”ploppade ut”. Jag menar att jag till och med kände själva känslan. Det var som en ballong under vatten som inom ett par sekunder bubblade upp och ut. Jättekonstig känsla vill jag lova, men häftigt!

Så det är inte så konstigt att mina magmuskler fick dela på sig rejält för att ge plats. Lägg till att de även behövde snitta upp magen för att få ut min lilla bjässe till bebis, så förstår jag precis varför min Diastas är lite allvarligare än mångas.

Oftast är det tvilling och trillingmammor som lider mest av Diastasis Recti, men man kan som jag även få det med bara en bebis.

Jag har läst mycket i ämnet och det jag har lärt mig från bloggar, böcker och min physio är;

– Kroppen gör sitt jobb och drar ihop sig under de två första månaderna. Efter det är det upp till oss att hjälpa den på traven. Tyvärr sa min läkare till mig ”9 months to grow, 9 months to go”, som är jättekorkat. För då väntade jag med att be om hjälp istället för att få det direkt när magen hade slutat dra ihop sig på egen hand. Jag såg ju fortfarande gravid ut till Ace var 5 månader gammal!

– Diastasis Recti kan ge framfall, inkontinens, ländryggsproblem och navelbråck. Så det är inte bara ett kosmetiskt problem. Själv har jag klarat mig med bara ett litet navelbråck.

– Det är inte bara själva ”sexpacksmusklerna” som är påverkade utan även alla musklerna under och runtomkring. Själva ”korsetten”, de sneda magmusklerna och även bäckenbotten. Det är faktiskt bäckenbotten och korsetten som är viktigast att träna för att minska sin diastas.

– Det bästa man kan göra är core övningar som fokuserar på undre magmusklerna och bäckenbotten. Det värsta man kan göra är situps och andra övningar som gör att magen blir spetsig och bindväven sträcks ytterligare.

Hormoner påverkar elastisiteten av bindväven, så när man slutar amma kan magen dra ihop slig lite mer för att bindväven drar ihop sig. Man är till exempel mycket vigare när man är gravid och ammar än annars.

–  Hållning, hur vi bär våra barn och våra vanor kan påverka diastasen. Om vi skjuter fram magen konstant så får bindväven inte chansen att dra ihop sig och magmusklerna blir sträckta utåt. Man ska därför försöka att varken svanka eller att ”stoppa under” rumpan för mycket. Det är bättre att hålla en jämn rak ryggrad och jobba med att dra in naveln mot ryggraden i vardagen.

Själv bär jag spanx dagligen för att hjälpa till att hålla ihop magen och för att jag ska tänka på min hållning.

Numera tränar jag 2.5 h varm yoga i veckan och det går jättebra. Jag undviker core-övningarna, utan gör de jag har fått från min physio då istället. Jag kan fortfarande inte göra situps eller liknande.

Men det är mycket bättre redan, för 6 månader sedan kunde jag knappt göra någonting alls. Hela magen var som gelé och det fanns noll stöd. Jag hade ont i ryggen och kände mig allmänt svag.

Min physio gav mig dessa övningar att börja med;

1. 10 x 10 sekunder on, 10 sekunder off. Jag spänner bäckebotten, alla tre steg och sedan drar jag in naveln mot ryggraden och håller i 10 sekunder. Vila helt 10 sekunder och gör detta 10 ggr.

2. Samma sak som över men medan jag gör en squat med händerna i bönposition (det är skönt att trycka dem mot varandra för att ta stöd)

3. Samma sak igen, men liggande på golvet på rygg och böja ett ben i taget i takt.

4. Ligga på rygg på golvet med lyfta ben och hålla dem där tillsammans med bäckenbotten i 10 sekunder.

Jag ser till att göra minst en av dessa övningar dagligen och går igenom allihopa när alla andra gör magövningar på yogan. Just att jobba med bäckenbotten har verkligen funkat för mig. Det var genom de här övningarna som min mage faktiskt började gå ihop och jag kunde bära mina vanliga kläder igen.

Jag är inte helt där, det är i alla fall 10-15% till att jobba ihop. Men numera är separationen bara 1.5 cm bred precis vid naveln, fortfarande ganska djup, men inte särskilt lång. Den dagen jag är klar med graviditeter kommer jag antagligen att titta lite på alternativet att gå in och sy ihop magmusklerna igen. Jag har svårt att se att de kommer att gå tillbaka igen efter nästan graviditet när det har tagit så lång tid den första gången.

Om du liksom jag, lider av Diastasis Recti – se till att få hjälp, traggla på med övningar och tappa inte hoppet!

 

Att leva med ångest och ändå må bra

Klänning – Fashion Union, väska – liknande här, sandaler – liknande här. (annonslänkar) Foto – Ida Zander

Ni som har följt mig ett tag vet att jag har haft problem med ångest, framförallt när jag var yngre.

Allra värst var det i tonåren då jag verkligen kunde växla från att vara helt stängd och hålla allting inne och bara släppa ut utan kontroll. Jag minns hur det nästan kliade i kroppen, jag kunde gå runt med en obehaglig känsla utan att egentligen veta varför eller ha en specifik anledning.

Det gick till och med så långt att jag ibland fick tryck över bröstet och dubbla hjärtslag. Jag hade ofta ont i magen och mådde allmänt dåligt. Ångesten hade mig i sitt grepp och jag var för ung och oerfaren för att kunna hantera det själv.

Jag är nästan helt säker att min ångest bottnar sig i en orolig barndom med mycket ovisshet, skrämmande händelser, en riktigt stökig skildsmässa, nya partners, ett liv ena dagen utan rutiner och den andra väldigt strukturerat. Jag var tvugnen att växa upp alldeles för fort, det fanns inte utrymme för att vara barn helt enkelt.

Sjukt förvirrande för en barnhjärna och ännu värre för en tonårshjärna som hade behövt ha någon att luta sig mot. Jag hade behövt prata med någon och fått ordentlig hjälp med min ångest då, men det fanns tyvärr ingen i min närhet som såg det.

Då hade jag ingen aning om varför jag kände som jag gjorde. Mitt enda vapen var att fly så fort en situation blev för mycket. Jag flydde relationer, vänner, familj, länder… och det funkade.

Jag mådde som allra bäst när jag flyttade till London och på ett sätt klippte med mitt gamla liv. Jag kunde för första gången till 100% bestämma över mig själv och även ta hand om min mentala hälsa på ett annat sätt.

Det var då jag började nysta i varför jag agerade på vissa sätt och hur jag kunde stoppa mig själv från att stressa upp mig och må dåligt av småsaker. Jag byggde ett helt nytt liv med helt nya rutiner, verktyg och riktlinjer.

Sedan dess har det bara blivit bättre och bättre.

Jag kunde få lite ångest när jag hade PMS eller om det var en extra stressfull vecka. Ofta kunde jag inte sova natten innan stora modelljobb. Men det blev mer och mer hanterbart.

Sen fick jag barn och allting kom tillbaka.

Jag fick en ångest-chock de första 3 månaderna efter Ace kom. Jag hade katastrof-tankar, konstant tryck över bröstet och mådde illa av stressen av ovissheten en nyfödd kom med. Jag tappade kontrollen igen och ramlade ner i ångest-hålet. Det var en otroligt tuff tid och även om den var kort så kändes den väldigt lång.

Men så sakta men säkert började jag använda mina verktyg igen. Mindfulness, yoga, tacksamhet, rutiner, goda vanor, att röra på mig, struktur och ett växande självförtroende i Mamma-rollen fick mig tillbaka på banan igen.

Och nu kan jag helt ärligt säga att jag har mindre ångest än vad jag någonsin har haft förr. Jag vet inte om det har med hormoner att göra, bra rutiner, att mitt liv kanske känns lite mer komplett och jag inte söker på samma sätt eller att de små sakerna inte är så viktiga längre? Oavsett vad det är så funkar det.

Jag är väldigt stolt över mig själv. Resan jag har gjort har varit lång och tuff, men nu är det jag som är i kontroll över min ångest istället för tvärtom. Den är inte ett problem i min vardag längre och det känns enormt bra. Go mig!

Någon mer som lever med ångest?

 

6 Tidlösa Second-Hand Designer Väskor

1. Chanel ”classic” 2. Saint Laurent ”Chyc”, 3. Céline ”Phantom”, 4. Chanel ”Grand shopping”, 5. Prada clutch , 6. Louis Vuitton ”Neverfull”. (annonslänkar).

Ni var visst lika intresserade av second-hand designer grejer som jag är, vad roligt!

Inte bara för att det är billigare, utan även för att det är ett bättre val för vår miljö. Jag är för konsumtion, det är vad vårt samhälle och ekonomi är uppbyggt av. Men jag är inte för slit-och-släng konsumtion. Köp det du vill ha, använd det väl och sälj det eller ge bort till välgörenhet när du är klar.

Jag har verkligen inte alltid känt på det sättet, utan är skyldig till att samla på mig massor med kläder som bara har legat i min garderob och varit ivägen. Men nu har jag börjat på riktigt att ta tag i mitt problem. Jag rensade precis ut 10 par skor som gick direkt till välgörenhetsbutiken i området och nu är det dags för väskorna.

Nu när jag köper något så ska det vara ett plagg som jag verkligen älskar och vill använda länge. Och när jag är klar med det så flyttar det vidare, inte in längst bak i garderoben.

Kvalitet över kvantitet, välbevarad second-hand, praktiska mamma-vardagskläder och saker som jag verkligen älskar får grönt ljus. Trendplagg från kedjor och impulsköp är det slut på.

Någon som är sugen på samma?

I kollaget hittar ni 6 stycken tidlösa second-hand designer väskor från Vestiaire Collective. Själv är jag både sugen på den ljusa neverfull väskan från Louis Vuitton (den perfekta semesterväskan) och den lilla gammelrosa clutchen från Prada.

Mitt nästa steg är att lägga upp alla designergrejer jag vill bli av med på Vestiaire Collective. Jag ska ta en lördag då Ace får hänga med Garth så att jag får tid att fota och lägga upp. Ni kan förresten hitta min profil här, jag har ett par saker som ligger uppe sedan tidigare. 

 

Min Paris Guide #3

Det är dags för en Paris guide 2018, vi åker över ganska ofta och provar nya restauranger och bor på nya hotell varje gång och jag delar gärna med mig av mina favoritställen.

Ni kan hitta del #1 och del #2 här.

Det är så lätt att hoppa på Eurostar från London och tar bara 2.5h, så då kan man åka mellan på ett helt annat sätt än om man måste flyga. Den här gången var vi där för att Garth har ett jobbprojekt. Så då hänge jag och Ace på.

Vi bodde på -”Hotell Magenta 38”.Ett 3-stjärnigt hotell som ligger nära Républic och bara ett par stationer från Gare du Nord. Det här är ett riktigt fräscht budgethotell med bra service, snygga rum och en helt ok frukost för prisklassen. Perfekt om man hellre spenderar reskassan på shopping än hotellet, men ändå vill bo bra. De har sängar för bebisar och är väldigt barnvänliga.

Vi brunchade på – ”Monsieur Bleau”. En stilren och lite ”svensk” restaurang som ligger i Palais de Tokyo. Jag säger svensk för att det ser ut som en riktigt somrig Stockholmsrestaurang, men med fransk mat då. Jag åt en underbar råbiff och drack både kaffe och bellini till. De är hyfsat barnvänliga, så det var inga större problem att ta med Ace. Inga barnstolar dock.

Vi drinkade påGeorges såklart. Mitt favoritställe i Paris. Du har världens bästa utsikt över Paris från toppen av Centre Pompidou. Grymma drinkar, väldigt bra people watching och oslagbar utsikt. Vanligtvis skulle vi ha ätit middag här, men med Ace fick det räcka med en rum old fashioned. Förvånandsvärt nog är de superbarnvänliga, inga barnstolar, men väldigt glad och gullig personal. Det var hyfsat tomt, så Ace cruisade runt hela restaurangen och hade hur kul som helst.

…och vår andra favorit Bar 8 på Mandarin Oriental Hotel. Jag drack deras ”thai” med koriander och kokosmjölk, supergod (men dyr!). De har en vinterträdgård som är en liten oas mitt i stan. Det var även här som Ace bestämde sig för att börja gå på riktigt.

Vi åt middag – på Le Brun som ligger nära Les Halles. En liten men utsökt restaurang. Jag åt en fantastisk torsk med någon typ av sås fluff. Eller jag åt 20% och Ace slukade resten. De har inga barnstolar, men det gick bra ändå. Lite knöligt med barn för att restaurangen är så liten och personalen lite ovan. Men absolut värt ett besök för att maten är riktigt riktigt bra.

…och på Tradi. Även denna en liten restaurang, uppdelad över två våningar. Supermysig, personlig och trevlig service. Garth åt en underbar seabass tartaroch jag åt lamm. Ace sov genom hela middagen, så det var nästan som en liten datenight för oss.

Vi shoppade – I det nya shoppingcentret i Les Halles. Det är väldigt stort och fyllt med både kedjor och små butiker. Perfekt kompliment till vintage och boutiqe shopping i Marias och dyrare inköp på Avenue Montaigne.

Vi såg – Vi körde turistigt rakt igenom och var på Trocadero för att se Eiffeltornet, promenerade längs med floden och sprang även förbi Louvren en snabbis. Vi vågade oss inte in på museum riktigt än med Ace, han måste kunna gå själv först, annars blir det nog lite tråkigt för honom.

Ok, er tur. Vad är era favoriter i Paris?

 

Måndagslistan – 17e Septemeber

Kjol – Boohoo, polotröja – Lindex (gammal, liknande här), boots – Marzio & väska – Saint Laurent. (annonslänkar) Location – Rocky coffee truck vid Waterloo (hur söt?!). Foto – Ida Zander.

Måndag morgon och jag sitter redan med en kaffe och en gröt på Minnow och klurar på veckans mantra, affirmationer, drömmar och mål. 

Jag har hittat mina jobbställen nu och roterar 4-5 stycken de förmiddagar då Ace går på förskolan. Det är skönt att pussla ihop en bra rutin och hålla på den. Jag behöver tider, platser och deadlines för att vara som allra mest effektiv.

Nu ringer klockan vid 7, oftast har Garth redan gett Ace en flaska och så har de båda somnat om. Jag hinner oftast göra mig iordning lite snabbt innan jag hör bebisprat från hans rum. Ofta står jag inne hos honom och sminkar mig, så får han leka med sina bilar och tåg under tiden.

Lite frukost till både Ace och Olive, vi klär på oss och beger oss mot förskolan. På måndagar hänger Olive med, så att hon får lite omväxling i sin lilla hundrutin. Tisdagar har hon sin doggie walker och på onsdagar får hon vara hemma och gå ut på eftermiddagen istället.

Veckans mantra –”Orden jag använder skapar min framtid”. Därför försöker jag alltid att vara positiv och ”the bigger person”. Jag värderar att vara en bra person över allting annat och jag vet att min lycka är upp till mig att skapa. Så istället för att vara negativ om jag känner mig nere så försöker jag alltid vara ännu mer positiv.

Veckans affirmation – ”Mitt liv är i balans, jag behöver inte stressa”. Jag insåg inte riktigt hur höga mina stressnivåer har varit under det senaste året förrän nu när jag börjar komma ner i varv. Det är inte konstigt att mitt gamla magsår har spökat, jag har haft noll tid för mig själv och har verkligen slitit som ett djur för att få allting att rulla. Men nu äntligen så börjar livet bli balanserat igen och jag är så himla tacksam för det.

Veckans mål – Att få allt jag behöver gjort medan Ace är på förskolan de närmaste dagarna. För på Torsdag börjar gästerna droppa in inför Aces fördelsedag på Lördag. Då måste jag kunna fokusera på dem och att fixa inför festen.

Veckans dröm – Vissa dagar har jag sån himla hemlängtan och just i dag drömmer jag om att bo i Sverige igen. Gärna i en villa strax utanför Stockholm, så att jag kan mixa lugn och natur med stadsliv. Luften är så mycket renare, maten godare och familjen runt hörnet.

Veckans vision – Ace på sin första ordentliga strandsemester. Jag minns hur mycket jag älskade att åka till Grekland som liten. Sanden, solen, maten och människorna. Det kändes så exotiskt och alla var på så bra humör. Än så länge har han varit lite liten för att kunna uppskatta en strand och vatten, men det dröjer inte länge förrän vi kan bygga sandslott och snorkla tillsammans. Vad jag längtar!

Veckans fokus – Att fixa en riktigt rolig 1-årsfest på Lördag. Jag har bett Garth om ett litet DIY projekt till hans sovrum som jag tror att han kommer att tycka om och igår beställde jag ballonger, partyhattar, helium och lite andra dekorationer. Just nu blir vi allt som allt 25 pers (många är barn).

Veckans händelse – Ace blir 1 år såklart. Tänk att han har funnits hos oss ett helt år, lilla skruttet. Det är helt galet hur mycket han har vuxit och utveckats på enbart 365 dagar. Tänk om vi kunde fortsätta på samma kurva hela livet. Vi skulle vara superlånga, tunga och ha jättehuvuden!

Lärdom från förra veckan – Jag blev lite för pedant med allting förra veckan och fick lite kreativt stopp framåt helgen. Det går inte att pressa fram inspiration, så jag måste vara snäll mot mig själv och inte få prestationsångest.

Veckans vardagslyx – Egentligen skulle jag ta akupunktur på Fredag, men det känns lite dumt att klämma in så mycket precis innan festen. Så jag funderar på att ta en massage hemma nu i dagarna istället. Jag älskar att de kan komma hem till mig istället för att jag måste åka till dem.

Veckans Inspiration – Jag har inspirationstorka! Kan någon ge ett bra förslag?

 

Bästa stället att ta en bild med Eiffeltornet

Jacka – Tara Jarmon, jeans – Asos, gul tröja – Uniqlo stövletter – Marzio, väska – Chanel, solglasögon – Triwa  & klocka – Jaeger LeCoultre.

Bästa stället att ta en bild med Eiffeltornet? – Trocadéro!

Visst finns det fina gator runt omkring som funkar.  Men om du vill vara helt säker på att få en bild med hela Eiffeltornet och där du är hyfsat ensam så är Trocadero oslagbart.

Det är nämligen trappor med massor med olika små ställen där man kan stå. Antingen så som jag gör här, eller om du är lite mer våghalsig så kan du klättra upp och ställa dig på räcket. Då kommer inga andra människor alls med i bilden, även om de absolut är där runtomkring. Det är ett populärt ställe, men om man är lite klurig så kan de se ut som att man är där i princip helt ensam.

Jag tänkte göra en ny liten Paris-guide nu i dagarna. Vi åt på en hel del bra ställen och bodde på ett nytt hotell. Det blir mycket Paris för oss just nu, vi är faktiskt tillbaka igen redan i början av Oktober.

Just nu är jag kär i rött.

Jag har ofta känt att det har varit en lite väl stark färg på mig, men nu har jag på något sätt ”vuxit in” i rött. Det är ju så galet snyggt. Speciellt matchat med gult, vilken färgbomb!

Hur snygg är inte bomberjackan från Tara Jarmon? En riktig statementjacka som kan liva upp den mest grå av dagar.

Hoppas ni har en trevlig helg fina ni. Själv har jag plåtat med Ida i morse och efter det hade vi NCT träff med alla bebisarna från vår Mammagrupp. Det är helt galet att nästan alla är 1 år gamla nu. Så söta och glada små mini-personer. Ace hade superkul med alla tjejerna och slocknade nästan mitt i middagen efter. Lillskruttet!